Religiös kausalitet

Via:

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Ska matte läras ut i skolan?

YouTube Preview Image

På tal om föregående inlägg.

Fotnot: Videon är en parodi på den nedan, som består av intervjuklipp från Miss USA 2011, där kandidaterna diskuterar sin syn på evolutionsteorin kontra kreationismen.

En varning utfärdas. Du blir tveklöst mer korkad av deras svar.

YouTube Preview Image
Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Underbara Clara om evolutionen

I går sommarpratade Clara Lidström i Sveriges Radio. Eftersom det lilla jag vet om henne är att hon gärna ger sig hän åt kristet svammel, blev jag sugen på att gräva djupare. Och efter att någon som faktiskt lyssnade i går påpekade att hon omnämnde Gud som ”min designer”, tog jag sikte på att lära mig mer om hennes syn på evolutionen kontra kreationismen.

Ta-ta! Med Underbara Claras egna ord:

Läsarfråga: Men tycker du att man ska sluta undervisa om Darwins lära till förmån för Adam och Eva?

Claras svar: Var har ni fått det ifrån? Jag efterfrågar elevernas rätt att själva bilda sig en uppfattning utan lärare som fördömer det ena eller andra. Jag fick höra att det var Darwins lära som var den sanna när jag gick i skolan. Jag fick aldrig höra att det finns en mängd andra teorier av både vetenskapsmän, teologer och filosofer om livets uppkomst. Och vad är det om inte vinklad undervisning? Jag menar inte att lärare måste gå igenom alla dessa hundratals teorier i detalj. Jag menar bara att en lärares plikt är att tydligt poängtera att det finns alternativ. Undervisning där bara ett perspektiv representeras kan aldrig vara objektiv.

Vi tar det en gång till: En lärares plikt är alltså att tydligt poängtera att det finns alternativ till den enda teori som backas upp av vetenskapen. Det vill säga undervisa kreationism jämte evolutionsteorin under naturvetenskapslektionerna.

Exakt samma retorik som saluförs av de amerikanska kreationisterna, med andra ord.

Referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Pastor Fis

YouTube Preview Image
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , ,

Jesus: Madman or Something Worse

YouTube Preview Image

C.S. Lewis, a serious and sensible theologian wrote in 1942 about Jesus:

“I am trying here to prevent anyone saying the really foolish thing that people often say about Him: ‘I’m ready to accept Jesus as a great moral teacher, but I don’t accept His claim to be God.’ That is the one thing we must not say. A man who was merely a man and said the sort of things Jesus said would not be a great moral teacher. He would either be a lunatic — on the level with the man who says he is a poached egg — or else he would be the Devil of Hell.

You must make your choice.

Either this man was, and is, the Son of God: or else a madman or something worse. You can shut Him up for a fool, you can spit at Him and kill Him as a demon; or you can fall at His feet and call Him Lord and God. But let us not come with any patronizing nonsense about His being a great human teacher. He has not left that open to us. He did not intend to.”

Jesus of Nazareth was an awful moral philosopher. He compares badly to such modern greats such as Mill, Rawls or Ross and also to historical thinkers such as Aristotle, Diogenes or Plato. His moral contributions are not original, and his original contributions are not moral.

God is little more than a pleasant fable for adults, a pacifier for the mind that quells the nervous forebodings of death. And so Lewis is right. The Nazarene was a Madman or Something Worse.

Information om filmen:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krönika: Låt biskopens glädje vara din tystnad

När Svenska kyrkan vid millennieskiftet skildes från staten, tycks det mesta ha gjorts för att beslutet att inte ha en statskyrka skulle vara lika med ett beslut om att fortsätta ha en statskyrka. Kyrkoavgiften tas fortfarande ut via skattsedeln – en tjänst kyrkan lär spara otaliga miljoner på år efter år – och 2009 mottog trossamfundet en kyrkoantikvarisk ersättning på 460 miljoner kronor. Bland annat.

Fast förmånligast av allt måste ändå ha varit beslutet att låta dem behålla alla medlemmar utan ansträngning. Före 1996 blev du automatiskt medlem i Svenska kyrkan om dina föräldrar var det; en majoritet av Sveriges befolkning har således aldrig valt att själva ansluta sig.

Här hade man – såväl staten som kyrkan – ett gyllene tillfälle att ta reda på hur många svenskar som faktiskt bekänner sig till den påtvingade evangelisk-lutherska tron. Genom en enkel fråga, ”Vill du förbli medlem i Svenska kyrkan?”, kunde ärendet retts ut en gång för alla.

Man lät bli. I ett utslag av lika delar dåligt självförtroende och kännedom om människans inneboende lathet, valdes den motsatta vägen. ”Om du inte begär utträde själv tillhör du oss in i evigheten. Amen.”

För att ytterligare förtydliga inställningen erbjuder de i dag en påkostad webbplats med goda möjligheter att ansöka om medlemskap online, medan möjligheten att ladda ned och skriva ut den simpla blankett som måste skickas in vid utträde, lyser med sin frånvaro.

Det är i sin ordning, men ändå inte. Du lever i ett rike med en kyrka som inte förväntas kunna ta hand om sig själv. Som inte anses kunna bekosta underhållet av de egna lokalerna. Som inte ses förmögen att bygga en medlemsbas utan rävspel. En kyrka det behöver daltas med, helt enkelt. Och allt detta samtidigt som vi koketterar med att vi lever i ett av världens mest sekulariserade, fria samhällen.

Lyckligtvis pekar trenden i rätt riktning, trots Svenska kyrkans många försök att klamra sig fast med hull och hår. Ett decennium efter den så kallade skilsmässan har medlemsantalet sjunkit från över 80 procent av befolkningen till knappt 70 – och allt tyder på att raset kommer fortsätta. Färre viger sig kyrkligt, färre döper sina barn. Alltmedan man från officiellt håll stirrar häpet på händelseutvecklingen, kliar skägg och skalper, muttrar om själavård och heliga rum, och överlägger om det här med husdjursgudstjänster kanske inte är en så tokig idé, ändå.

Land och rike runt fortsätter kyrkbänkarna gapa tomma. Samtidigt har Svenska kyrkan lyckats med konststycket att i det offentliga samtalet både ikläda sig offerrollen och den av den fromma, om än missförstådda gamla farbrorn som bär på vishet, moral och förståelse i tider av kris och förtvivlan.

Det är, med andra ord, svårt att tycka illa om dem. Du kanske inte håller med om allt de säger och gör, men visst går det att argumentera för behovet av en pelare som dem att luta sig mot när det blåser snålt – om du är duktig på att se mellan fingrarna.

Här i Värmland personifieras denna roll av biskop Esbjörn Hagberg, bossarnas boss i Karlstads stift (som även omfattar Dalsland och en mindre del av Närke). Under valspråket ”I försoningens tjänst” är han svuren att sprida kristendomens kärleksevangelium till alla som gitter lyssna.

Och som han gör det. Sedan han tillträdde 2002 har han representerat alla värmländska medlemmar genom att vara Svenska kyrkans kanske mest högljudde motståndare till samkönade äktenskap.

”I försoningens tjänst” innebär inget mindre än gammal hederlig ”vi mot dem”-mentalitet, där ”vi” i det här fallet symboliserar alla med vett nog att gå emot vetenskapens rön om homosexualitet som en högst naturlig företeelse i världen. Gärna kärlek, men bara mellan man och kvinna; i biskop Esbjörn Hagbergs värld är och förblir Guds försoning en splittring mellan norm och avvikelse.

Lustigt nog är det precis vad som predikas sida upp och sida ned i Bibeln, men så här två tusen år efter Jesu mytomspunna död är det inte riktigt vad Svenska kyrkan vill prata om. Fokus ska helst ligga på apologetik och den ädla konsten att oförtjänt ta åt sig äran för saker och ting i efterhand. (Vi fick exempelvis inte demokrati tack vare kyrkan, vi fick det tack vare upplysningens förkastande av organiserad religion.)

Måste det här vara ett problem för alla som fortfarande uppskattar Svenska kyrkan som en traditionsbärande hamn i ett hav av modernism och naturalism? Som finner frid vid ljudet av domkyrkans klockor som klämtar till högmässa, eller glädje vid vetskapen om att kyrkans dörrar står öppna?

Nödvändigtvis inte, så länge du har vett nog att veta hut.

Det anordnades nyligen ett par orgelkonserter i just Karlstads domkyrka – ett ypperligt tillfälle för folk att njuta av kyrkans gemenskap utan att påtvingas babbel om synd och förlåtelse. Eller, för att uttrycka det annorlunda, en chans att få valuta för de drygt 1,2 procent av årsinkomsten som varje medlem betalar i kyrkoavgift.

Biskopen var självklart på plats och så vitt jag vet föll allt väl ut. Det vill säga i avseendet att det faktiskt dök upp publik. Men han var inte nöjd.

Dagarna efter konserterna ägnade han inte mindre än två bloggposter på Svenska kyrkans webbplats till att beklaga sig över publikens bristande respekt inför kyrkans ”heliga rum”.

Deras brott, enligt biskop Esbjörn Hagberg, var att de visade sin glädje och uppskattning av musiken genom att applådera mellan styckena.

Vad kan bättre sammanfatta vår statskyrka anno 2011?

Ridå.

*   *   *
Krönika publicerad i Hammarö Karlstad i folkmun.

Kategori: Krönikor Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Är kristen moral psykopatisk?

YouTube Preview Image

Sam Harris är lika klarsynt som vanligt.

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Kultens psykologi

21 maj, dagen då världen förblev lika korkad som alltid

Hur skiljer sig världen i dag, måndag 23 maj, mot i förrgår, lördag 21? Svenska schlagerartister uppvisar ett fortsatt oskäligt stort självförtroende på topplistan, solen gick upp tre minuter tidigare och i Vatikanen klurar man alltjämt på nya bortförklaringar till tiotusentals barnvåldtäkter.

Världen går sin stilla gång, med andra ord. För vissa är det dock en sanning som bär med sig ett sorgesamt tyvärr. LA Times rapporterar:

On Saturday morning, Espinoza, 60, received a phone call from her father, Harold Camping, the 89-year-old Oakland preacher who has spent some $100 million — and countless hours on his radio and TV show — announcing May 21 as Judgment Day. ”He just said, ‘I’m a little bewildered that it didn’t happen, but it’s still May 21 [in the United States],’” Espinoza said, standing in the doorway of her Alameda home. ”It’s going to be May 21 from now until midnight.”

För rättrogna följeslagare av oförnuftets doktrin, börjar nu den ofrånkomliga resan genom kognitiv dissonans.

Hur mycket jag än önskar att jag kunde sitta här med ett brett flin och gotta mig åt att ett gäng idioter än en gång hade fel om världen (och dess undergång), känner jag endast nedstämdhet inför de inblandades tvärsäkerhet och dess konsekvenser.

Vi är alla människor. Och vi är mer lika varandra än vad vi gillar att erkänna. Att så många individer förförs av domedagskulter, sekter eller – för all del – religioner i stort, är en förlust för oss alla.

Hur lustigt det än kan tyckas på ytan, är det verkliga livsöden vi skrattar åt. Ett exempel från den senaste intellektuella travestin är pensionären Robert Fitzpatrick, som enligt Reuters spenderade 140 000 $ av egna sparpengar för att missionera om den kommande domedagen.

As he stood in Times Square in New York surrounded by onlookers, Fitzpatrick, 60, carried a Bible and handed out leaflets as he waited for Judgment Day to begin.

By his own reading of Bible, which was slightly different than Camping’s, Fitzgerald expected the great worldwide event to begin at 6 p.m. Eastern Time.

When the hour came and went, he said: ”I do not understand why …,” as his speech broke off and he looked at his watch.

”I do not understand why nothing has happened.”

För Camping, Fitzpatrick och de flesta andra av följeslagarna markerar inte den här veckan början på ett uppvaknande. Är det något den religiösa hjärnan behärskar, är det konsten att slå knut på sig själv för att rationalisera nederlag och komma ut som en vinnare på andra sidan.

Redan 1956 publicerade psykologen Leon Festinger boken ”When Prophecy Fails”, om de psykologiska mekanismer som gör det möjligt för fanatiska kultanhängare att gå vidare med vardagen även efter att deras mest tvärsäkra profetior grusats av verkligheten.

Över femtio år senare har fenomenet studerats ytterligare, och Festingers teser har åtminstone delvis motbevisats. Vaughan Bell, Slate, skriver:

What Festinger failed to understand is that prophecies, per se, almost never fail. They are instead component parts of a complex and interwoven belief system which tends to be very resilient to challenge from outsiders. While the rest of us might focus on the accuracy of an isolated claim as a test of a group’s legitimacy, those who are part of that group—and already accept its whole theology—may not be troubled by what seems to them like a minor mismatch. A few people might abandon the group, typically the newest or least-committed adherents, but the vast majority experience little cognitive dissonance and so make only minor adjustments to their beliefs. They carry on, often feeling more spiritually enriched as a result.

Än en gång är det lätt att stå vid sidan av, göra sig lustig över fanatismen och tänka att något liknande aldrig kan drabba en själv.

Men är vi verkligen så olika?

For those not waiting for the world to end in a storm of fire and light it is easy to write off the believers as deluded, but Festinger was not so wide of the mark when he suggested that we adapt to even the most unlikely of contradictions using nothing more than our methods of everyday rationalization. The faithful could just as easily be those who stubbornly stand by disgraced politicians, failed ideologies, dishonest friends, or cheating spouses, even when reality highlights the clearest of inconsistencies. Armageddon is unlikely to arrive this weekend, but most of us have lived through it many times before.

Referenslänkar:

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Same procedure as every year

Joseph Ratzinger a.k.a. Patron Saint of Child Rapists

TT-Reuters rapporterar att Romersk-katolska kyrkan har beställt en studie av orsakerna till de tiotusentals sexuella övergrepp på barn och tonåringar som kyrkans representanter ligger bakom.

Nu har man äntligen en gedigen analys att luta sig mot:

Det var alla andras fel!

Varken celibatet eller homosexualitet låg bakom skandalen med prästers sexövergrepp.

I stället var orsaken att dåligt förberedda och handledda präster hamnade mitt i 60- och 70-talets sociala och sexuella omvälvning. Det är slutsatserna i en studie som beställts av katolska kyrkan i USA.

”Skyll på Woodstock”-förklaringen har länge nämnts bland amerikanska biskopar men analysen får med studien mer officiell status, skriver The New York Times.

Är du ens förvånad? Deras oförmåga att hantera övergreppen överskuggas endast av viljan att skydda sig själva i stället för offren.

Fast tänk om de har rätt. Varje gång du har sex av andra skäl än din plikt att befolka jorden på order från Gud, kanske du idkar medhjälp till barnvåldtäkt.

Referens:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En ursäkt till biskop Esbjörn Hagberg

Ponera att en kristen retoriker blir inträngd i ett hörn. (Det är knappast så att du behöver använda din fantasi här, det händer förmodligen hundratusentals gånger dagligen världen över.) De rationella argumenten har tagit slut, allt rör sig i cirklar och ingen utväg är i sikte.

Vad skulle du göra om det var du som befann dig i den sitsen?

Tidigare i dag kritiserade jag biskop Esbjörn Hagbergs kritik av applåder under konserter i kyrkan. Jag menade att han slår ned på människors glädje, på samma sätt som han genom att protestera rätten till samkönade äktenskap förnekar människors kärlek.

Nu har han gått i svaromål. Han erkänner mig inte rätten till en identitet, men bemöter just det substantiv jag valde att lyfta fram: glädje.

Eftersom min önskan att vara sparsam med applåder uppfattas som glädjedödande vill jag utveckla mina tankar.

Så, då är vi tillbaka vid min ursprungliga hypotes. Du saknar riktiga argument för din sak. Vad gör du?

Biskop Esbjörn Hagberg valde en klassiskt kristen nödlösning: svammel om ”det heliga”. På tvåhundrasjutton ord lyckas han klämma in ”heliga” tio gånger. (Tio!)

Den korta bloggposten är ett utmärkt exempel på hur auktoritativa tankegångar och hjärnslö traditionalism landar i retorik som är lika tom som den är subjektiv och diffus. Det vill säga, konsten att säga mycket utan att säga något alls.

I heliga rum och platser rör vi oss annorlunda, talar lite mer lågmält och känner en särskild vördnad. Jag tror behovet av det heliga är större idag än på länge. Är det inte därför många söker sig till kyrkans tysta rum för att tända ett ljus och bli stilla i eftertanke? [...] Människan behöver mötet med det heliga för att vara människa!

Tala för dig själv, bispen. Sist jag var i en kyrka – ett så kallat heligt rum – lekte jag med akustiken, raljerade över att Jesus porträtteras som en surfare från Kalifornien och ansträngde mig för att lägga av en smygare innan jag gjorde sorti. Tyvärr fanns det ingen annan kvar där inne som kunde njuta av min kreation. (Kom igen, Essebesse, du borde veta bättre än att påstå att ”många söker sig till kyrkans tysta rum”.)

Nåväl. Med detta i åtanke känner jag ändå att jag är skyldig biskopen en uppriktig ursäkt för vad jag skrev tidigare i dag.

I ett svagt ögonblick trodde jag mig ana logisk följdriktighet i din filosofi; ett genomtänkt fundament till din människofientliga position som ämbetsman i Den Helige Surfarens tjänst.

Jag är ledsen för det, bäste Esbjörn. Det är nu uppenbart att din hjärna är precis så förfallen som vi kan förvänta oss hos smorda lögnare.

Referenslänk:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,