Det föddes en flicka på Sicilien för i runda slängar sjutton hundra år sedan. Som barn fick hon höra en massa sagor om en skäggig gubbe på ett moln, hans jordliga älskarinna (som han bara rövknullade, för att hon skulle få behålla sin mödom) och deras nästan lika skäggige son, som led av masochistiska böjelser. En dag gick sonen dock lite för långt i sin jakt efter smärta och förnedring. När han glömde bort säkerhetsordet (”kamel”) gick leken för långt och han dog uppspikad på ett kors.
Tji fick han, den kåte lille djävulen.
I alla fall.
Den lilla flickan tyckte så mycket om sagorna att hon svor att bli den skäggige gubbens nästa ligg. Föga hjälpte det att mamma och pappa försökte förklara att allt bara var en massa påhitt – att hon redan var bortlovad till en äldre man som fanns på riktigt. Ju mer de försökte förklara läget, desto djupare begravde sig flickan i sagornas värld. Till slut ville det sig så illa att hon började hallucinera.
Du måste förstå att trehundratalets Sicilien inte var en lika upplyst plats att leva på som din och min moderna tidsålder. Mannen som var lovad Lucias hand reagerade minst sagt negativt när hon vägrade gifta sig med honom. Och som om det inte vore förolämpning nog: Hon insisterade på att prata med påhittade väsen som menade att skäggubben och hans son väntade på henne för en trekant uppe bland molnen.
Sagt och gjort. Lucias trolovade skvallrade till kejsaren, som den lilla kärring han var, fick henne arresterad och dömd till ett liv som hora på stadens bordell.
Sedan gick allt fel på en och samma gång. På färden genom staden fick någon för sig att hälla kokande olja över henne, någon annan att sticka ett svärd genom hennes hals, och så vidare … Det var knappast en vacker syn.
Vad var det egentligen som gick snett? Hade Lucia fötts i dag skulle hennes öde sett annorlunda ut. Kanske hade det räckt med en rejäl dos antidepressiva mediciner, kanske hade hon behövt vistas en period på en öppen vårdanstalt. Vem vet?
Tragiskt är det oavsett.
Just därför är det fint att vi i morgon uppmärksammar detta katolska helgons livsgärning. Trettonde december tjänar som en påminnelse till oss alla om att psykiskt sjuka individer också är människor – att vi inte behöver vara rädda för dem.
Att tortera folk till döds är trots allt så passé.
