Dagens ledare i SvD är signerad Gustaf Almkvist. Jag är inte bekant med honom sedan tidigare, men antar, baserat på var han skriver ledare, att jag kan räkna bort honom från såväl de socialistiska som nationalistiska lägren. Kvar återstår en borgerlig hemvist, med mer eller mindre liberala och konservativa drag.
Med ledaren i åtanke gissar jag att han hör hemma i det senare lägret. Och att han behöver göra sin hemläxa.
Redan i rubriken tar han sats för att skapa en falsk dikotomi:
Hellre skolavslutning än sekulärfundamentalism
Till att börja med, va? Menar Gustaf Almkvist att frågan står mellan att låta våra skolungdomar avsluta skolåret och få sommarlov, eller att upprätthålla ett sekulärt samhälle och tvinga dem till en evighetscykel av studier? Självklart inte, rubriken är bara ett exempel på hur du manipulerar läsaren att tro att det står mer på spel än vad det egentligen gör. Då ska jag ändå vara snäll och låta urvattningen av begreppet fundamentalism passera.
Almkvist fortsätter:
Det behöver bara närma sig sommarlov så är debatten igång igen. Ett par arga röster försöker med principiella brösttoner mana fram en storm om skolavslutningar i kyrkan.
Men det är inte bara i ett vattenglas som det blåser. Frågan handlar nämligen ytterst om något betydligt viktigare än ”Den blomstertid nu kommer”: ska religionen överhuvudtaget få ha något med staten att göra i Sverige?
Jag vet inte vem som är arg enligt honom, tar ändå för givet att jag kan räkna mig till den skaran. Fast jag är mest trött på att frågan är så svår att debattera utan att meningsmotståndare hoppar direkt till argumentationsfel och förvrängning av det andra lägrets åsikter, i det här fallet lägret jag räknar mig till.
Ska religionen över huvud taget få ha något med staten att göra i [ett sekulärt] Sverige, frågan han. Absolut, svarar jag. Har personligen aldrig stött på en sekulär humanist som vill ge religiösa samfund fria tyglar i samhället. Hur skulle det se ut om staten frikopplade sig helt, om de så att säga blundade för allt som har med religion att göra? Hedersmord, könsstympning och indoktrinering av barn i skolåldern är bara tre exempel på religiösa fenomen som skulle passera obemärkt. Det finns fler.
Fast det är självklart inte heller vad Almkvist menar. Han har bara lite svårt med formuleringarna, när det enda han lutar sig mot är ett traditionsbundet argument: Det är svenskt och riktigt med skolavslutningar i Svenska kyrkans lokaler.
Vi har religionsfrihet, att medborgarna fritt ska få välja sin religion och inte heller tvingas delta i gudstjänster. Men vi har ingen fullständig sekularism, som i Frankrike eller USA. Sveriges väg bort från det lutherska enhetssamhället, som började med konventikelplakatets upphävande 1858, har istället varit utpräglat pragmatisk. Det bör vi slå vakt om.
I dag innebär det ett självklart försvar av grundhållningen att staten ska vara sekulär, det vill säga inte favorisera en viss trosuppfattning eller motivera beslut med religiösa argument. Skolans morgonbön är därför borta, liksom statskyrkan. Men en lite mer pragmatisk hållning medför också att traditionella delar av vår kultur, som julspel och skolavslutningar, bör vara naturliga inslag så länge folk uppskattar dem.
Framför allt betyder det att exakt samma regel inte behöver gälla på varenda skola. Sekulärfundamentalism är faktiskt något lika osunt som andra besattheter.
Det finns många sätt att gå tillväga för att upprätthålla ”naturliga inslag så länge folk uppskattar dem”. Det mest uppenbara i ett sekulärt samhälle – med en stat som inte favoriserar ett enskilt trossamfund framför den uppsjö av religioner och livsåskådningar som måste få rymmas i samhället – är att helt sonika låta folket som uppskattar traditionerna vara dem som tar ansvar för deras fortlevnad. Detta går stick i stäv med att tillåta den konfessionsfria skolan att hålla skolavslutningar med religiösa inslag. (Samt har inget att göra med rädsla för islamisering, ett argument som ofta framförs från mer ljusskyggt håll.)
Älskar du julspel? Fint, starta en teatergrupp och sätt upp ett själv. Vill du inleda sommaren med att sjunga i kyrkan? Gå på en högmässa, för bövelen.
Hur svårt kan det vara, herr Almkvist?
Läs hela ledaren:
