12.22
Vi anlände för 1,5 timme sen och det är äntligen uppehåll. Regnet gör landet disigt och grått. Kan tänka mig att det här är ett paradis under soliga dagar. Nu är det kallt, kallt, kallt. Och jag klädde mig som en stadsunge.
Zamzon är lycklig. Första fästingen bortsjasad, den ville slå rot på hans nos. Nu följer han glatt efter Karin när hon ska slå två flugor i en smäll: plocka kantarellerna vi såg på promenaden ned till torpet samt kissa. På landet får man kissa i det fria.
14.00
Jag frågar om det är okej att jag tar ett glas vin till lunchen. Karin svarar ja. Det har slutat regna och min författarpartner är helt okej, trots allt.
14.30
Karin är på dass. Inte toa. Dass. Med mull.
15.04
Solen tittar fram och värmer våra frusna författarsjälar.
15.14
Solen dog. Brr.
16.00
Har slutat räkna Zamzons fästingar. Varje gång han tar en tur runt huset kommer han tillbaka med ett par nya. Eller tur och tur. Han springer okontrollerat. Snart kommer han slå sig.
17.00
Varför inte en roddtur på sjön? Dum idé, tycker Zamzon. Alla inom en mils radie hör hans ylande. Storlommen flyr sin kos. Kommer säkert aldrig tillbaka. Ja, ja. Vad gör väl ett par fridlysta fåglar mer eller mindre?
17.20
Jag påstår att man måste dricka vin när man är till sjöss. Rosé ur en vit plastmugg. Du vet, såna där man hittar inne på toaletter. Fancy. Karin tackar nej, menar att det är dåligt sjövett.
18.07
Tillbaka till romanen. Det artar sig. Karaktärerna tar form, får namn, får liv. Vi är ense om mycket, nästan otäckt mycket. En dude ska heta Jerry. Ha! Jerry? Vilket jävla korkat namn.
19.10
Jag tänder grillen. Karin ifrågasätter min kompetens. ”Ska det inte brinna mer?”, frågar hon. Jag fnyser. Kvinnor fattar inte det här med eld och glöd.
19.40
Perfekt glöd. Köttet klart på ett par minuter.
20.00
Rap. Mer vin, tack.
21.45
Karin konstaterar att grillen fortfarande är galet varm. In your face, woman. Jag går och bajsar. På dasset sitter det en lapp. ”Anvisningar vid användande av miljötoaletten”. Miljötoaletten? Fin omskrivning.
22.00
Vi diskuterar romanen men jag tar inga anteckningar. Varför inte? Jag hävdar bestämt att jag inte känner av alkoholen. Karin tittar på mig med en brysk min.
22.20
Myggattack av rang. Dags att gå in.
22.30
Jag tänder brasan. Det finns ingen annan uppvärmning. För att få lite ljus inomhus tänder Karin ett par konstiga, långsmala saker. Hon använder en tändare och plötsligt brinner det kontrollerat. Jag frågar vad det är för konstiga nymodigheter. ”Stearinljus”, svarar hon.
22.31
Karin tänder en annan konstig sak och bränner nästan bort ena ögonbrynet. Man ska tydligen passa sig för oljelampor.
23.20
Vi spelar Geni och jag dricker upp whiskyflaskan. Karin svarar rätt på ett antal frågor. Jag svarar ”kamel” när jag borde sagt ”dromedar” och skyller mitt nederlag på alkoholen.
00.30
Trött och full.
04.30
Över sjön svävar ett tjockt dimtäcke. Jag fyllekissar och tar en cigg. Karin ser medvetslös ut när hon sover. Zamzon likaså.
06.40
Dimman ligger kvar. Karin har inte rört sig ur fläcken. Inget att göra åt den saken. Är hon död kan jag ändå inte ringa ambulans. Mobiltäckning är ingen lyx du kan förvänta dig ute på landet.
08.20
God morgon, världen. Aj. Min rygg är inte skapt för barnsängar. Och vi har inget vatten kvar. Här finns inte ens en brunn. Sjövattnet ser inte jättegott ut.
08.25
Karin vaknar och ser oförskämt mycket piggare ut än jag.
08.30
Jag släpper ut Zamzon. Han springer okontrollerat och slår sig. Rejält. Dumma hund.
10.00
Hej då, torpet. Du var helt underbar trots dina brister. Eller kanske tack vare dem.
