Mitt uppe i allt annat som pågår just nu kommer jag på mig själv med att tänka på romanen. Och i går kändes allt väldigt verkligt.
Vi sågs för lunch, jag lämnade över ett utkast till de första sidorna, sen satte hon sig på ett tåg tillbaka till Stockholm.
(Ja, min författarpartner är kvinna.)
Ett par timmar senare damp det ner en sida text i mejlen.
Surrealistiskt.
Vi har börjat skriva.
I min värld är det stort nog. Försöker därför ignorera Agatha Christies bitska ord.
”I’ve always believed in writing without a collaborator, because where two people are writing the same book, each believes he gets all the worries and only half the royalties.”
