Angående vadet

Tro inte att jag har glömt. I och med att jag inte publicerades i DN är tre av er skyldiga mig antingen en middag, ett samlag eller ett paket Intersportstrumpor – och det är jag som väljer pris av respektive förlorare.

Ni vet vilka ni är. Att ni inte själva har kommenterat er förlust är ett tecken på att ni är svaga i köttet.

Pay up, bitches.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Ni kvinnor kommer döda oss alla!


Hojatoleslam Kazem Sedighi är officiell böneledare i Teheran, Iran. Häromdagen slog han fast ännu en vetenskaplig sanning.

”Many women who do not dress modestly […] lead young men astray, corrupt their chastity and spread adultery in society, which (consequently) increases earthquakes. […] What can we do to avoid being buried under the rubble? There is no other solution but to take refuge in religion and to adapt our lives to Islam’s moral codes.”

Inte för att vara den som är den, men jag vill inte dö på grund av att ni struttar runt halvnakna på stan. Nästa kvinna som visar överarmarna stenar jag.

Via Pharyngula och Yahoo News.

Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det fria bytet

Jag har överseende med det mesta folk gör på fyllan – jösses, jag har gjort det mesta själv. Att alkohol får dig att skräna, trängas, snubbla och sluddra, kanske till och med däcka, hör spelet till. Den som inte klarar av att befinna sig inklämd mellan hundratals berusade, brunstiga individer gör bäst i att inte besöka nattklubbar över huvud taget.

Sedan finns det sådant som aldrig ska accepteras: våld och övergrepp med mera. Du vet vad jag pratar om, det är inte det vi ska ta upp nu. Vi ska inte dra några paralleller till människans mörkaste ögonblick, däremot ska vi belysa ett alkoholrelaterat beteende som verkar gå de flesta omärkt förbi – ett beteende det till och med skrattas åt.

Låt mig citera en bloggerska jag är bekant med. Bloggen är alltid underhållande, men i dag tänker jag inte länka dit eftersom jag pekar ut henne som en tjuv av värsta sort.

”[Jag träffade] en liten pojkspoling med uppåtnäsa, spetskrage, hatt, vita tights och alldeles för stora stövlar. […] Hursom blev jag mer förtjust i hatten än i pojken, vilket resulterade i att jag tog med mig den hem [från krogen] helt enkelt. Nu har jag en nysnodd och en alldeles, alldeles underbar hatt från en liten musketör, haha!”

Som du vet älskar jag min gubbkeps. Den håller flinten varm och tillåter mig att slarva med rakningen. Utöver den stoltserar jag med ett gäng mössor och hattar för alla tillfällen; vill du se mig utan får du leta upp mig under en varm sommardag.

Problemet är att det är ett helvete att bära huvudbonad på krogen. Det är som att allt över öronhöjd är fritt byte. Medan ingen tänker på att roffa åt sig någons kavaj eller blus (hello boobies!), är det ett oroväckande högt antal som får djävulskap i blicken så fort de ser någon med hatt.

Kalla mig okunnig, men vad är det som signalerar att hattar, kepsar, mössor och andra kraniumaccessoarer är en del av en planekonomi som bara existerar på krogen?

Under åren har jag lärt mig att försvara vad som är mitt. Jag har jagat efter en hatt på dansgolvet, sett en annan spatsera förbi på avstånd och fått en tredje förstörd av en tjej som bara ville ”leka lite”. Att det är tröttsamt är dagens största underdrift, och för varje incident har mina misstankar om att det aldrig kommer upphöra vuxit sig allt starkare.

Märk därför min förvåning när jag i går tog mig igenom en hel utekväll utan att en enda överförfriskad själ gjorde ett utfall mot min gubbkeps. Alla försök att ”låna” den var spårlöst försvunna. Ingen verkade ens märka att jag hade den på mig.

Nej, varenda jävel drog mig i skägget i stället.

Ur askan, i elden.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Håll käften (planerat serverbyte)

I kväll tänker jag inte blogga och du kan lika gärna göra något vettigare än att hänga här som en utslagen stråtrövare.

Det som sker är förhoppningsvis inget du märker. Runt åtta i kväll flyttas bloggen från en server i USA till en i Storbritannien. I och med att det nyligen blev så många besökare att min trafikgräns överskreds – och bloggen släcktes ned utan förvarning – känns det som en bra idé att uppdatera till en snabbare, bättre och dyrare lösning. Från min plånbok till din behållning, typ.

Äh, skitsamma. Min poäng är att du ska låta bli att skriva kommentarer det närmaste dygnet, tills ompekning är färdig. Eller, klart du får skriva – men risken finns att du kommenterar den version av bloggen som försvinner inom kort.

Jag säger till när allt är som vanligt igen (men bättre).

Under tiden du väntar ber jag dig begrunda följande: I kväll tänker jag i stället skriva en debattartikel till DN Debatt. Jag kommer grunda den på historiska fakta, förnuft och en stor dos wake the fuck up-mentalitet, till kritik mot en man som inget hellre vill än att på ytterst tveksamma grunder vara en förebild för oss alla. Jag bedömer mina chanser till publicering som ungefär lika med noll, men skam den som aldrig försöker. Så vad säger du, ska vi slå vad? Jag slår vad om att jag inte blir publicerad, sätter du emot? Den som förlorar är skyldig den andra antingen en lunch, ett samlag eller ett paket Intersportstrumpor. Priset utses av den enväldige domaren, det vill säga av mig.

(Tar de inte in min artikel publicerar jag den här, så klart.)

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Suit up!

Ja, jag ska ha skor på mig. I upphetsningen över att se ut som en vuxen man glömde jag fota dem.

Nu pyser jag i väg på Hanna och Martins bröllopsfest. När jag kommer hem tänker jag kontrollera att du har skött dig.

Bra så?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Herr Posör

Ser du? Ett sportigt underställ. På mig.

Det har gått elva år sedan jag trasade sönder knät och la allt idrottande på hyllan; elva år sedan jag senast besökte ett gym.

I dag har jag dragit på mig den hurtiga fasaden, men låt dig inte luras. Dagens kick-off med jobbet inleds med ett par timmar planerad utomhusaktivitet. Tänk skidor, skridskor och så vidare.

I korthet innebär det att jag står vid sidan av och gör mitt bästa för att inte frysa ihjäl. Över understället drar jag strax på mig en stickad Acne-tröja, ett par Our Legacy-jeans, boots från Gant och en vinterparkas från Whyred. Ska jag frysa tänker jag göra det med (svensk) stil – som den posör jag är.

När dagen övergår till kväll blir det fest för hela slanten. Personligen ska jag fortsätta mitt nyktra liv.

Men jag är inte bitter.

Nej, nej.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Ansluten och fokuserad

Mitt yrke tillåter mig att surfa en hel del under arbetstid. Research, inspiration och omvärldsbevakning: allt finns online. Världen är fucking connected, om du inte redan har märkt det.

Tyvärr får jag ibland höra att jag slösar bort arbetsdagen på struntsaker.

Jag förstår inte vad som gett min chef den uppfattningen.

Titta exempelvis på vad jag hittade i dag.

Habegär? Enormt.

Relevans för dagens arbetsuppgifter? Oroa dig inte, jag kommer snart på en bra ursäkt.

Illustrationerna kommer från ollymoss.com
Illustrationerna är ärligt stulna från OllyMoss.com

Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Dags för mer hat

Jag köpte nya strumpor för en vecka sedan. Sex par från MQ:s egna varumärke Blueprint.

I dag använde jag de här. För första gången.

MQ kan dra åt helvete.

MQ tillverkar äkta kvalitetsstrumpor under varumärket Blueprint

Fotnot: Mina tånaglar är välklippta och oskarpa, mina skor utmärkta. Att respektive strumpa lyckats hitta ett eget ställe att gå sönder på, det är för mig en gåta – särskilt högerfoten, där strumpan spruckit på ovansidan av foten.

Fotnot 2: Strumpor är en fånig produkt. Strumpor ska bara finnas där. Ibland köper jag dyra strumpor, ibland billiga. Jag vill inte behöva bry mig om mina strumpor. Jag ser till att ha alltid ha tillräckligt många hela och rena par hemma, gärna av varierande färg och mönster – för möjligheten att matcha till skor och klädsel. Tids nog går alla strumpor sönder och det är inte mer med det. Dyra jackor går också sönder. Kostymen jag nyss köpte kommer gå sönder: jag kommer inte bli arg. Ett par billiga strumpor som går sönder första gången, däremot … Det gör mig irrationellt förbannad.

Irrationell ilska är skönt ibland.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Ett klassiskt missförstånd (Nånstans i Sverige #29)

Jag: Har ni flugor här?
Butiksanställd: Nej, självklart inte. Har ni?
Jag: Det här är väl en klädbutik?
BA: Ja, men flugor? Vad äckligt.
Jag: Jag tänkte mest göra mig lite snyggare när det är dags för kostymen.
BA: Å nej, du menar en fluga att ha runt halsen?
Jag: Å ja …

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,

Sanningen om dagens klädval

Jag har fått beröm hela dagen. För ovanlighetens skull dök jag upp på kontoret i skjorta och slips – något som uppskattas av framför allt projektledarna. Du vet, de där typerna som hela tiden bryr sig mer om vad kunderna tycker och tänker, än hur vi kreatörer mår.

I alla fall.

Vill de berömma mig tar jag tacksamt emot. Det skadar aldrig att plocka pluspoäng hos de som styr över min lön.

Det här är den officiella version gällande dagens klädval:

Chefen: Vad snyggt klädd du är i dag. Någon särskild anledning?
Jag: Två kundmöten, vet du. Det gäller att se skarp ut.
Chefen: Toppen! Vad skönt att du tar ansvar.

Det här är den inofficiella versionen:
Jag kom knappt ur sängen i morse, staplade upp, insåg att jag var försenad, ramlade in i duschen, trillade ut och såg tvättkorgen. Överst i högen låg kläderna jag sparkade av mig runt klockan tre på morgonen i söndags, när jag var för full och trött för att orka vare sig vika eller hänga upp. Utan att kolla efter ölfläckar eller svettstank halkade jag i lördagsdressen och skyndade i väg till kontoret – utan en tanke på dagens kundmöten.

Slutsats:
Jag behärskar ungkarlslivet till fullo. Helt klart.

Berätta inte det för min chef, är du snäll.

Philip Wildenstam i skjorta och slips, en ovanlig syn på kontoret

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,