Jag har överseende med det mesta folk gör på fyllan – jösses, jag har gjort det mesta själv. Att alkohol får dig att skräna, trängas, snubbla och sluddra, kanske till och med däcka, hör spelet till. Den som inte klarar av att befinna sig inklämd mellan hundratals berusade, brunstiga individer gör bäst i att inte besöka nattklubbar över huvud taget.

Sedan finns det sådant som aldrig ska accepteras: våld och övergrepp med mera. Du vet vad jag pratar om, det är inte det vi ska ta upp nu. Vi ska inte dra några paralleller till människans mörkaste ögonblick, däremot ska vi belysa ett alkoholrelaterat beteende som verkar gå de flesta omärkt förbi – ett beteende det till och med skrattas åt.

Låt mig citera en bloggerska jag är bekant med. Bloggen är alltid underhållande, men i dag tänker jag inte länka dit eftersom jag pekar ut henne som en tjuv av värsta sort.

”[Jag träffade] en liten pojkspoling med uppåtnäsa, spetskrage, hatt, vita tights och alldeles för stora stövlar. […] Hursom blev jag mer förtjust i hatten än i pojken, vilket resulterade i att jag tog med mig den hem [från krogen] helt enkelt. Nu har jag en nysnodd och en alldeles, alldeles underbar hatt från en liten musketör, haha!”

Som du vet älskar jag min gubbkeps. Den håller flinten varm och tillåter mig att slarva med rakningen. Utöver den stoltserar jag med ett gäng mössor och hattar för alla tillfällen; vill du se mig utan får du leta upp mig under en varm sommardag.

Problemet är att det är ett helvete att bära huvudbonad på krogen. Det är som att allt över öronhöjd är fritt byte. Medan ingen tänker på att roffa åt sig någons kavaj eller blus (hello boobies!), är det ett oroväckande högt antal som får djävulskap i blicken så fort de ser någon med hatt.

Kalla mig okunnig, men vad är det som signalerar att hattar, kepsar, mössor och andra kraniumaccessoarer är en del av en planekonomi som bara existerar på krogen?

Under åren har jag lärt mig att försvara vad som är mitt. Jag har jagat efter en hatt på dansgolvet, sett en annan spatsera förbi på avstånd och fått en tredje förstörd av en tjej som bara ville ”leka lite”. Att det är tröttsamt är dagens största underdrift, och för varje incident har mina misstankar om att det aldrig kommer upphöra vuxit sig allt starkare.

Märk därför min förvåning när jag i går tog mig igenom en hel utekväll utan att en enda överförfriskad själ gjorde ett utfall mot min gubbkeps. Alla försök att ”låna” den var spårlöst försvunna. Ingen verkade ens märka att jag hade den på mig.

Nej, varenda jävel drog mig i skägget i stället.

Ur askan, i elden.