Det är länge sen jag räknade året från första januari till sista december. Det riktiga året utspelar sig från semester till semester.

När jag slutar i morgon är semestern här och ännu ett år till ända. Det har onekligen varit ett år bland alla andra år.

Eh. Ja precis.

Först ett par bilder.

När det här året började var jag sjuk. Först feldiagnosticerades jag och fick äta en monsterkur kortison. Efter ett par dagar försvann sömnen helt. Jag var en speedad varelse i zombieland. Mycket konstig känsla. Här ligger jag sömnlös för femte natten i rad. Själva sjukdomen då? Det började med att jag tappade hörseln på höger öra. Sen följde avdomnade händer och fötter, mörka fläckar på benen och allmänt konstiga känslor i övriga kroppen. Till slut gav de mig rätt diagnos och medicin som fungerade. Det var borrelia som hade satt sig på nervsystemet. Påstod läkarna. Jag tvivlade, men medicinen funkade.

Semestern spenderades följaktligen mest till sängs. Men när augusti kom fick jag åka på tjänsteresa till Copenhagen Fashion Week. Mycket underhållande.

Sen hade jag en massa festande att ta igen.

Vissa fester var jag mer välkommen till än andra.

Under höstens festande gjorde min mustasch Burt entré.

Burt gjorde stor succé i alla sammanhang.

Sen närmade sig vintern och jag kände att helskägg kunde vara nåt för mig. Även nagellack kändes som en bra idé.

Tyvärr insåg jag snart mina begränsningar.

Och då åkte hyveln fram.

Av nån anledning hamnade håret på skallen i stället.

Men under våren blev det dags att låta Burt härska ensam.

Och nu sitter vi här, Burt och jag, redo för en ny semester. Så redo att jag strax springer ut genom dörren. Eller ja, i morgon i alla fall. Men det gäller att vara beredd.

Nu lite text.

Jag vet inte. Året har varit som vanligt, ändå annorlunda. När jag ser tillbaka finns det ingen bitterhet. Jag ångrar inget jag gjort, men önskar kanske att jag hade hunnit göra mer. Den ena festen har avlöst den andra. Samma sak på kvinnofronten. Ingen har fastnat, men vissa har lämnat ett avtryck. En flicka sa att hon älskade mig. Jag älskade henne nog tillbaka. Innan vi kunde ta reda på hur det egentligen låg till försvann vi åt varsitt håll. Och det är precis som sig bör. Om jag lärt mig nåt genom åren är det att jag funkar bäst som singel – när varje dag är öppen och min kreativitet inte behöver bråka om det begränsade utrymme som är mitt liv.

På jobbet har jag jobbat. Stundtals nästan dygnet runt. Sakta men säkert har mina batterier tömts och semestern som är på väg har aldrig varit mer efterlängtad. Ändå längtar jag redan tillbaka. Utan nya utmaningar existerar bara de dekadenta aspekterna av mitt liv. Vill gärna tro att det är balansakten mellan det seriösa och det mindre seriösa som gör mitt liv till ett ganska trevligt liv att leva.

Vi får se, helt enkelt.

10 augusti börjar nästa år. Jag har ingen aning om vilka överraskningar som väntar. Men ju stökigare desto bättre.

En sak är jag åtminstone säker på: Vi ses på krogen.