Världens mest fruktade man

Via Pharyngula.
Ex-muslimen Nessrriinn skriver poesi. I bakvattnet av publicerade Muhammed-teckningar tycker jag att du ska lyssna på hennes dikt om sharia, den muslimska lag som ”rättrogna” lutar sig mot när de hävdar att hädare, som Lars Vilks och Salman Rushdie, måste bestraffas med döden.
Sharia har även en hel del att säga om hur homosexuella, otrogna kvinnor och avfällingar (folk som lämnar tron) ska behandlas.
I slutändan är det ofrånkomligt. Den som försvarar deras rätt att genom hot om våld slippa se ”profeten” i bild, försvarar i längden också övriga konsekvenser av sharia.
Varning för starkt innehåll.
Bonus: Eftersom jag tycker att hon är fantastisk bjuder jag på en till, där hon pratar om hur hennes kritiska inställning till islam (och alla andra religioner) går hand i hand med ett kärleksbudskap.
Okej? Bra.
(Erkänner på förhand att jag hade tvåa i bild, men ska göra ett ärligt försök.)
(Vågar du mejla mig din teckning kommer jag självklart publicera den här.)
Jag vet att jag måste ta en paus snart; det här börjar bli för enkelt.
Men ändå. Ibland går det inte att låta bli.
Jag lämnar över ordet till Louis C.K.
Fotnot: Den som anser att jag bara raljerar kan läsa den här debattartikeln i stället, där Johann Hari ger en mer välbalanserat kritisk inblick i religionernas särställning i samhället – och varför vi måste sluta tillåta dem att begå det ena brottet efter det andra.
Aftonbladet frontar i dag med nyheten om ”Jihad Jane”, en amerikansk kvinna som planerade att mörda den svenske konstnären Lars Vilks.
Som din främste sanningssökare kan jag avslöja att Aftonbladet har missuppfattat allt – som så många gånger förr.
Den skyldiga är Efva Attling.

Jag har på mig samma jeans som i går. Som i natt. Den roliga natten. Den berusade natten. Natten jag minns men bara nästan. Du vet, lite tjo och tjim och hej vad vi dricker och nu är det whisky och där somnade jag visst. Tjoflöjt.
Sitter fortfarande kämpandes med morgondagens artikel, justerar positionen och känner plötsligt något i bakfickan. Sticker ned handen och fiskar upp spetsen av en pistolkula.
En maddafakking pistolkula i mina jeans. Som jag inte minns. Som jag tvivlar på att jag har lagt där själv.
Vad är det här? Har någon smugit förbi mig, stuckit ned den i bakfickan och på så vis skickat en signal?
– Passa dig, din jävel. Jag har en kula med ditt namn på.
Någon som vet? Någon som var med i går som kan förklara varför jag har ammunition i fickan?
Jösses. Liksom.

Powered by WordPress