Danne kommenterade helgens inlägg om drogpolitik och avslutade med en vagt relaterad fråga. (En spännande diskussion pågår bland kommentarerna. Missa inte!)
”Skulle faktiskt vara intressant och se vad du Philip tycker om det svenska monopolet på alkohol nu när du sedan ett bra tid (starkt jobbat) tillbaka inte dricker alkohol.”
Okej? Okej. Jag är liberal; det är gött att vara full; vuxna människor ansvarar, på gott och ont, för sina egna handlingar, inklusive vad de stoppar i sina kroppar; hittills har inget övertygat mig om att den svenska modellen är världens bästa policy för att minska de negativa effekterna av missbruk; låt folk handla sprit när och som det passar dem. Att jag är nykter sedan över åtta månader förändrar inte min inställning till vare sig alkohol eller svaga karaktärers förmåga till självdestruktivt beteende oavsett samhällets lagar och förordningar. Det betyder enbart att jag har gjort ett personligt val att utöva självdisciplin i stället för att dricka mig redlös kväll efter kväll.
Utöver det tycker jag fortfarande att det är roligare att umgås med berusade människor jämfört med stela absolutister – men det säger mer om mig än om dem.
Och ja, varje gång jag träffar R. försöker jag supa ned henne. Det gäller att öka chanserna till lite kuttrasju, så att säga.
Vänner och deras flickvänner. Krogkvällar och följderna. Ibland påminns jag så intensivt om ungkarlslivets fördelar, att jag undrar om det inte är lika bra att förbli ungkarl livet ut.
Jag har fortfarande ingen aning om vad han ville eller menade, det enda jag vet är att jag lämnade honom trettio minuter tidigare och att han då drack två Mojitos – samtidigt.
Vilket tydligen gjorde succé på hemmafronten.
Den medvetslöses sömn ledde till lördagen. Huvudet bankar som när alkohol dansar dig till sängs. Är nykter, ser andra dricka, bjuder bort lagret som samlar damm. Det tar tid att tömma låsta skåp.
Inget förändras, men jag är lyckligare nu än då.
Kombinationen semester och vackra, varma sommarkvällar är magisk. Addera vänner, ett soldäck på Klarälven, rosévin, iskall pilsner, mojitos och 90-talets hitkavalkad à la Warren G, Skee-Lo och Infinite Mass, så lägger du grunden för minnen vars kraft kan bära dig genom de ruskigaste novemberstormarna.
Kärlek.
Att sitta lite vid sidan av, beskåda de spirande sommarromanserna, röka febrilt för att hålla myggen borta, svettas och känna den svenniga bonnbrännan svida under tröjan, resa dig, gå fram till den söta bartendern, harkla upp att du vill ha en Coca-Cola, lämna två kronor i dricks, svepa glaset, hasta hem och somna med en bok på bröstkorgen?
Inte lika minnesvärt.
Det är bara en siffra, men när jag bestämde mig för att försöka sluta dricka trodde jag inte att jag fortfarande skulle vara nykter i dag, sex månader senare.
Så vad passar bättre än att sammanfatta halvåret i siffror?
Antal utlästa fackböcker: 35
Antal nyktra kvinnor som velat ligga: 0
Jag fattar vinken.
Tidigare i dag fick jag frågan vad som är nästa grej att avstå från, nu när jag varit nykter i fem månader. (Som att logiken ligger i en nedåtgående spiral för allt det goda i mitt liv, tills jag helt saknar laster och njutning.)
Jag svarade snabbt att jag ska besegra min rumpfascination – att jag inte längre ska förvandlas till en dreglande fåntratt när en välskapt kvinnoröv spatserar in i synfältet.
Eller hur …
Stora som små, äpplen och päron, nakna och gömda: jag tänker fortsätta älska er alla.
Lyssna alltså inte på vad jag säger i svaga ögonblick. Du kan andas ut nu. Ordningen är återställd.
Kvinnors stjärtar for the win.
Besökte Systembolaget i dag – de hade gjort om sedan sist. Där spriten stod förut hittade jag bara vin.
Det var förvirrande och det tog tid att hitta vad jag sökte: en flaska Fernet-Branca.
Bra skit, italienarna vet vad de pysslar med. Många fina nätter har rymt plats för Fernet och efter varje shot har brösthåret vuxit ett par millimeter.
Jag gav bort flaskan.
I morgon har jag varit nykter i fem månader.
Das war alles.
