Häxdoktorer och barnoffer i Uganda

”Allan Ssembatya was the subject of a brutal attack in 2009.” (© Jubilee Campaign)

The villages and farming communities that surround Uganda’s capital, Kampala, are gripped by fear.

Schoolchildren are closely watched by teachers and parents as they make their way home from school. In playgrounds and on the roadside are posters warning of the danger of abduction by witch doctors for the purpose of child sacrifice.

The ritual, which some believe brings wealth and good health, was almost unheard of in the country until about three years ago, but it has re-emerged, seemingly alongside a boom in the country’s economy.

The mutilated bodies of children have been discovered at roadsides, the victims of an apparently growing belief in the power of human sacrifice.

Vi skriver 2011, blundar och reflekterar över allt som är gott med världen. Tack vare den vetenskapliga metoden har vi evidensbaserad vård som inte bara räddar livet på sjuka vars sjukdomar tidigare var dödsdomar, genom vaccinationer, bättre hygien och ökad hälsomedvetenhet är chanserna större än någonsin att slippa smittorna som tidigare härjade över hela vår jord. Och då ska vi inte ens tala om bekvämligheterna som utgör vår vardag: tvättmaskiner, för bövelen; Steve Jobs arv under våra fingertoppar; charterveckor så långt hemifrån att vi för hundra år sedan knappt vågade tänka tanken; med mera.

Vi skriver 2011 och läser att en uråldrig sed på nytt ser dagens ljus i bakvattnet av religion, vidskepelse och okunskap i Uganda, den afrikanska republik som redan gjort sig känd som nationen med ett starkt stöd för att döma homosexuella till döden.

Barnoffer.

Läs det igen: barnoffer.

Orden räcker inte till. Det är 2011 och barnoffer är en industri blott tusen mil hemifrån. Världen är fortfarande för mörk.

At Kampala main hospital, consultant neurosurgeon Michael Muhumuza shows me the X-rays of the horrific injuries suffered by nine-year-old Allan.

They reveal missing bone from his skull and damage to a part of his brain after a machete sliced through Allan’s head and neck in an attempt to behead him; he was castrated by the witch doctor. It was a month before Allan woke from a coma after being dumped near his village home.

Allan was able to identify his attackers, including a man called Awali. But the police say Allan’s eyewitness account is unreliable.

Local people told us that Awali continues to be involved with child sacrifice.

For our own inquiries, we posed as local businessmen and asked around for a witch doctor that could bring prosperity to our local construction company. We were soon introduced to Awali. He led us into a courtyard behind his home, and as if to welcome us he and his helpers wrestled a goat to the ground and slit its throat.

”This animal has been sacrificed to bring luck to us all,” Awali explained. He then demanded a fee of $390 (£250) for the ritual and asked us to return in a few days.

At our next meeting, Awali invited us into his shrine, which is traditionally built from mud bricks with a straw roof. Inside, the floor is littered with herbs, face masks, rattles and a machete.

The witch doctor explained that this meeting was to discuss the most powerful spell – the sacrifice of a child.

”There are two ways of doing this,” he said. ”We can bury the child alive on your construction site, or we cut them in different places and put their blood in a bottle of spiritual medicine.”

Awali grabbed his throat. ”If it’s a male, the whole head is cut off and his genitals. We will dig a hole at your construction site, and also bury the feet and the hands and put them all together in the hole.”

Awali boasted he had sacrificed children many times before and knew what he was doing. After this meeting, we withdrew from the negotiations.

We handed our notes to the police. Awali is still a free man.

Mer information:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

En precis lika fruktlös debatt som alltid

Jag har två problem här. Det första är att ett par individer jag högaktar för deras respektive insatser i samhällsdebatten, Per Gudmundson och Dilsa Demirbag-Sten, befinner sig i skyttegravskrig med varandra. Det andra, att det för in debatten om immigrationen och dess medföljande problem på irrelevanta sidospår – precis som alltid.

Upprinnelsen till konflikten var den ledare Gudmundson publicerade på midsommardagen i SvD, med rubriken ”Brottslighet bland invandrare borde oroa alla partier”. Snabbt skapades en kvasidebatt där invektiven haglade; Gudmundson avfärdades bland annat som rasist och mordhotades på Twitter.

Varför?

Han gjorde misstaget att tro att det här är en fråga som går att debattera sakligt. (Exakt samma misstag som jag begår nu.) Med hjälp av statistik från Norge (och viss statistik från Sverige), belyste han problematiken med invandrares överrepresentation i brottsstatistiken, särskilt invandrare från vissa delar av världen.

Den absoluta majoriteten av alla brott [i Norge] begås av norrmän. 90 procent av gärningsmännen bakom de brott som begicks under den uppmätta perioden, 2001 till 2004, var infödda norrmän. Det är dock vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som väcker intresse. 6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så. Men 10,4 procent av invandrarna från Östeuropa, 13,6 procent från Asien, 13,8 procent från Central- och Sydamerika och 17,8 procent av invandrarna från Afrika registrerades under samma tid för brott. Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet än de norskättade, visar rapporten.

Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko (18,1), Iran (19,4), Somalia (21,8) och Irak (23,6 procent). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).

Bland de mer sakliga reaktioner jag läste på Twitter, fann jag utlåtanden om att Gudmundson borde ha problematiserat mindre och i stället kommit med fler förslag på åtgärder. Det kan folk tycka vad de vill om, personligen tolkade jag det som att upphovsmannen själv inte känner att han befinner sig i en tvärsäker position, att det här är en tung, allvarlig fråga utan enkla svar, som måste lyftas av alla riksdagspartier om vi någonsin ska kunna närma oss politiska åtgärder som faktiskt förbättrar läget (läs: liven) för ett stort antal av våra medborgare: de berörda invandrarna.

Vad han däremot inte gjorde, var att avfärda brottsligheten som en del av invandrarnas etnicitet. När Dilsa Demirbag-Sten skrev sin replik i DN, var det ändå just vad hon beskyllde honom för att göra:

Politik bör bygga på forskning, men man måste inte göra politik av all forskning, som Gudmundson nu vill. Det är ju så svårt att utvisa somalier och irakier, ondgör han sig. Vad återstår? Har Gudmundson siktet på gränserna och en politik baserad på människors etnicitet? Det finns ett namn för sådan politik.

Grundlöst och omotiverat från en debattör som vet bättre. Demirbag-Sten hör till den skara som länge försökt diskutera problematiken med exempelvis hederskulturer – där frågor om familjens anseende och respekt kan driva inblandande att mörda den egna avkomman – bara för att själv avfärdas som islamofob och rasist. (För tydlighetens skull finns det även kristna samhällen med stark hederskultur, till exempel hos assyrierna.)

Därför är det märkligt när hon i sin replik nästan slår knut på sig själv för att, även hon med statistikens hjälp, avfärda att det existerar ett problem. Och att raskt hoppa till slutsatsen att Gudmundson är främlingsfientlig, är både kontraproduktivt och ohederligt. Han nämner aldrig etnicitet som en del av förklaringsmodellen, av den enkla anledningen att hans långa gärning som exempelvis kritiker av islamism visar att han är fullt medveten om att kultur (och i det här fallet brottslighet) inte sitter i förövarnas gener. Den som påstår det kan definieras som rasist, nu är så inte fallet.

Ett annat problem med hela debatten är att det ständigt tycks vara ”antingen eller”. Från ljusskygga håll hör vi att invandrare begår brott eftersom de är araber, afrikaner eller vad som. Från såväl vänstern som borgerligheten tycks socialgrupp tre, det vill säga hög arbetslöshet och social utsatthet, vara den enda godtagbara förklaringen.

Sanningen torde, som så ofta, ligga någonstans mellan alternativen, här kultur – vilket i allra högsta grad också innefattar religion – och klasstillhörighet, medan etnicitet helt kan lämnas utanför. Visst har du större incitament att stjäla och råna för din överlevnad om du behöver överleva för stunden. Men om vi helt avfärdar att individer från våldspräglade kulturer (till exempel Irak och Somalia) riskerar att föra med sig beteenden som det svenska samhället lämnade bakom sig efter upplysningens intåg, gör vi oss själva en otjänst. Och Demirbag-Stens övriga gärning faller på eget grepp, eftersom det finns en självmotsägelse i att hävda att vissa typer av religiösa kulturer skapar en för oss främmande, extrem våldsamhet (hedersvåld) som vi bedömer som brottslig, och samtidigt mena att detta inte avspeglas i brottsstatistiken för dessa grupper, som om brott vore ett nollsummespel där den ena brottsligheten tar ut den andra.

Vi är alla barn av vår tid, men om vi tittar på världen runt oss är det svårt att påstå att vi alla lever och verkar i samma tid. De västerländska idealen av demokrati, sekularism, jämställdhet, individuell frihet och annat som ingår i vår överenskommelse om mänskliga rättigheter, har inte slagit igenom i världens alla kulturer. Som liberal (om än icke-utopisk sådan) måste jag tro att ingen är dömd på förhand av sitt ursprung. Individer som invandrar till Sverige kommer hit av en mängd anledningar, och precis som Demirbag-Sten skriver i sin slutreplik, är det inte kollektiv som begår brott – det är individer. Men det förändrar på intet sätt att det är vi som själva väljer hur vi ska förhålla oss till dem. Vi kan överge dem åt deras öden genom att fortsätta driva den aningslösa immigrationspolitik som hittills bara tycks ha spätt på problemen, eller så kan vi resa oss upp och erkänna att vi har ett jobb att göra. Och göra det.

Per Gudmundsons ledare må ha sina brister, men den rymmer samtidigt en harmlös önskan om att våra riksdagspartier ska sluta överlåta de här frågorna till partier som förvandlar dem till populistiska slagord. För det förtjänar han beröm, inte kritik. Särskilt av Dilsa Demirbag-Sten, som borde vara bundsförvant, inte fiende.

Det är och förblir individer som begår brott, men i den debatt som behöver föras, måste vi medge att vissa individer kommer hit från miljöer som ger dem lägre chanser att lyckas i mötet med värderingar som för dem inte bara är främmande, utan själva antitesen till den värld de tror sig behöva upprätthålla.

Referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

15 minuter om kikhosta och antivaccinationsrörelsen

YouTube Preview Image

Inslaget är från Australien, men tro inte för en sekund att vi är befriade från idiotin här i Sverige.

Varning för starka bilder. (Vilket är en stor anledning till varför du bör se klippet.)

Referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

United States of PoPo

YouTube Preview Image

In the video, shot by a police car dash-cam, the man John T. Williams is seem [sic] walking across the street carving a piece of wood. People walking past him and near him show no concern or fear whatsoever. However, when a police officer sees him, John T. Williams’ world ends within seconds. The video shows much of what happened, although you can only hear the shooting. Then you see how Williams dead body is handcuffed and flopped around by other cops responding to the scene.

Mer information:

John T. Williams

Kategori: Nyhetsflödet Politik
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Kultens psykologi

21 maj, dagen då världen förblev lika korkad som alltid

Hur skiljer sig världen i dag, måndag 23 maj, mot i förrgår, lördag 21? Svenska schlagerartister uppvisar ett fortsatt oskäligt stort självförtroende på topplistan, solen gick upp tre minuter tidigare och i Vatikanen klurar man alltjämt på nya bortförklaringar till tiotusentals barnvåldtäkter.

Världen går sin stilla gång, med andra ord. För vissa är det dock en sanning som bär med sig ett sorgesamt tyvärr. LA Times rapporterar:

On Saturday morning, Espinoza, 60, received a phone call from her father, Harold Camping, the 89-year-old Oakland preacher who has spent some $100 million — and countless hours on his radio and TV show — announcing May 21 as Judgment Day. ”He just said, ‘I’m a little bewildered that it didn’t happen, but it’s still May 21 [in the United States],’” Espinoza said, standing in the doorway of her Alameda home. ”It’s going to be May 21 from now until midnight.”

För rättrogna följeslagare av oförnuftets doktrin, börjar nu den ofrånkomliga resan genom kognitiv dissonans.

Hur mycket jag än önskar att jag kunde sitta här med ett brett flin och gotta mig åt att ett gäng idioter än en gång hade fel om världen (och dess undergång), känner jag endast nedstämdhet inför de inblandades tvärsäkerhet och dess konsekvenser.

Vi är alla människor. Och vi är mer lika varandra än vad vi gillar att erkänna. Att så många individer förförs av domedagskulter, sekter eller – för all del – religioner i stort, är en förlust för oss alla.

Hur lustigt det än kan tyckas på ytan, är det verkliga livsöden vi skrattar åt. Ett exempel från den senaste intellektuella travestin är pensionären Robert Fitzpatrick, som enligt Reuters spenderade 140 000 $ av egna sparpengar för att missionera om den kommande domedagen.

As he stood in Times Square in New York surrounded by onlookers, Fitzpatrick, 60, carried a Bible and handed out leaflets as he waited for Judgment Day to begin.

By his own reading of Bible, which was slightly different than Camping’s, Fitzgerald expected the great worldwide event to begin at 6 p.m. Eastern Time.

When the hour came and went, he said: ”I do not understand why …,” as his speech broke off and he looked at his watch.

”I do not understand why nothing has happened.”

För Camping, Fitzpatrick och de flesta andra av följeslagarna markerar inte den här veckan början på ett uppvaknande. Är det något den religiösa hjärnan behärskar, är det konsten att slå knut på sig själv för att rationalisera nederlag och komma ut som en vinnare på andra sidan.

Redan 1956 publicerade psykologen Leon Festinger boken ”When Prophecy Fails”, om de psykologiska mekanismer som gör det möjligt för fanatiska kultanhängare att gå vidare med vardagen även efter att deras mest tvärsäkra profetior grusats av verkligheten.

Över femtio år senare har fenomenet studerats ytterligare, och Festingers teser har åtminstone delvis motbevisats. Vaughan Bell, Slate, skriver:

What Festinger failed to understand is that prophecies, per se, almost never fail. They are instead component parts of a complex and interwoven belief system which tends to be very resilient to challenge from outsiders. While the rest of us might focus on the accuracy of an isolated claim as a test of a group’s legitimacy, those who are part of that group—and already accept its whole theology—may not be troubled by what seems to them like a minor mismatch. A few people might abandon the group, typically the newest or least-committed adherents, but the vast majority experience little cognitive dissonance and so make only minor adjustments to their beliefs. They carry on, often feeling more spiritually enriched as a result.

Än en gång är det lätt att stå vid sidan av, göra sig lustig över fanatismen och tänka att något liknande aldrig kan drabba en själv.

Men är vi verkligen så olika?

For those not waiting for the world to end in a storm of fire and light it is easy to write off the believers as deluded, but Festinger was not so wide of the mark when he suggested that we adapt to even the most unlikely of contradictions using nothing more than our methods of everyday rationalization. The faithful could just as easily be those who stubbornly stand by disgraced politicians, failed ideologies, dishonest friends, or cheating spouses, even when reality highlights the clearest of inconsistencies. Armageddon is unlikely to arrive this weekend, but most of us have lived through it many times before.

Referenslänkar:

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att sparka på den som redan ligger

I dag hittade jag via Twitter till forumet Övernaturligt i fokus. Och där finns det en kvinna med seriösa problem. Väldigt seriösa problem.

För en tid sen besökte jag ett medium för rådgivning.Mediumet fick då kontakt med en person som sa att denne var min guide eller hjälpare vilket ord man nu föredrar att använda.Guiden är en person som jag är släkt med och som jag träffat som liten.Denna person gick senare bort och är nu enligt mediumet min hjälpare/guide.Den här guide var en elak och uträknade person som gjorde många personer fysiskt och psykiskt illa då denne levde.Jag har själv farit indirekt illa pga dennes handlingar.Att få veta att denna person skulle vara min hjälpare på andra sidan var chockartat och obehagligt.Som grädde på moset är denna guide även min dotters hjälpare.

Frågorna jag ställer mig är hur kunde denna person bli min och min dotters guide?Jag har alltid trott att ens guider är personer som stått en nära i antingen detta livet eller det förra livet.Personer som man haft en bra relation med.Jag har aldrig haft en nära och god relation med denna guide.Vem är det som tillsätter ens guider?Om man är missnöj med ens guider kan då få möjlighet att få byta?

Är det någon annan som har fått en likande kalldusch vid besök hos medium.

Utöver att påpeka att signaturen Mumminmamma tycks ha problem med interpunktion, känns övriga kommentarer överflödiga. Inte sant?

Besök hela forumtråden hos Övernaturligt i fokus:

Kategori: Skepticism
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Same procedure as every year

Joseph Ratzinger a.k.a. Patron Saint of Child Rapists

TT-Reuters rapporterar att Romersk-katolska kyrkan har beställt en studie av orsakerna till de tiotusentals sexuella övergrepp på barn och tonåringar som kyrkans representanter ligger bakom.

Nu har man äntligen en gedigen analys att luta sig mot:

Det var alla andras fel!

Varken celibatet eller homosexualitet låg bakom skandalen med prästers sexövergrepp.

I stället var orsaken att dåligt förberedda och handledda präster hamnade mitt i 60- och 70-talets sociala och sexuella omvälvning. Det är slutsatserna i en studie som beställts av katolska kyrkan i USA.

”Skyll på Woodstock”-förklaringen har länge nämnts bland amerikanska biskopar men analysen får med studien mer officiell status, skriver The New York Times.

Är du ens förvånad? Deras oförmåga att hantera övergreppen överskuggas endast av viljan att skydda sig själva i stället för offren.

Fast tänk om de har rätt. Varje gång du har sex av andra skäl än din plikt att befolka jorden på order från Gud, kanske du idkar medhjälp till barnvåldtäkt.

Referens:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Förlorade år i kampen mot hedersmord

Med anledning av resningen i målet om hedersmordet på Abbas Rezai, står Erik Helmerson för en tråkig analys i dagens DN.

Tråkig eftersom den är sann, till de inblandades stora skam. (Förutsatt att de besitter förmågan att inse hur farligt de har agerat, vilket endast Mona Sahlin verkar göra.)

År 1999 mördades Pela Atroshi av hedersorsaker och tre år senare sköts Fadime Sahindal i huvudet av sin egen far. Det svenska samhället reagerade yrvaket och förvirrat på morden. Fanns det något samband? I så fall vad? Hur kunde man uttrycka det – vilka begrepp var tillåtna, vilka var tabu? ”Vi får aldrig acceptera talet om ’hedersmord’”, skrev dåvarande ministrarna Mona Sahlin och Margareta Winberg i en artikel på DN Debatt efter mordet på Pela Atroshi. I stycket före slog de fast: ”Det finns ingen statistik som säger oss att våldet mot de unga kvinnorna är kulturellt betingat. Det handlar i stället om mäns våld mot kvinnor.”

Straxdärefter citerades Ingegerd Sahlström, projektledare för Nationellt råd för kvinnofrid, i DN: ”Jag är rädd att peka ut de invandrade männen. Mäns våld mot kvinnor ser i stort sett likadant ut världen över.”

År 2004 utkom antolologin ”Debatten om hedersmord – Feminism eller rasism”. Redaktör var Stieg Larsson, då på tidskriften Expo, senare Sveriges mest kände deckarförfattare. Där uttryckte samtliga skribenter sin skepsis mot begreppet hedersvåld och anklagade sina meningsmotståndare för rasism: ”Att det hedersrelaterade våldet på något sätt skulle vara annorlunda än det våld som svenska kvinnor kan råka ut för är svårt att hålla med om”, skrev till exempel en av författarna, Cecilia Englund.

Mona Sahlin kom senare att ändra åsikt och har blivit en av landets starkaste röster mot hedersrelaterat våld. Men först hann hon i den svenska integrationsdebattens kanske största skandal tillsätta Masoud Kamali som offentlig diskrimineringsutredare. Samme Kamali som gång på gång förnekat, relativiserat och trivialiserat hedersvåldet. ”Det finns en hel del invandrartjejer som går till socialtjänsten och säger att de är misshandlade eller förtryckta hemma, som skyller på det för att få egna lägenheter”, som han år 2004 uttryckte det i en intervju för webbtidningen Paraplyprojektet.

I dag är situationen alltså annorlunda, men det kan vara värt att påminna om ett inte alltför avlägset debattklimat när man betraktar tragedin i Högsby. I medierapporteringen om fallet framkommer flera märkliga omständigheter. Socialtjänsten ska ha sett den hatiska stämningen mot dottern som en ”vanlig tonårskonflikt”. Polisens bristande kunskaper om hedersmord gjorde att utredningen blev lidande. De socialtjänstemän som körde Abbas Rezai till mordlägenheten märkte den hatiska stämningen och Rezais rädsla – ändå lämnade de honom hos familjen.

Det är inte långsökt att ana att fallet hade hanterats mer professionellt om inte den första delen av 2000-talet varit förlorade år i kampen mot hedersrelaterat våld.

Varje typ av brottslighet har sin egen problematik som måste diskuteras för att kunna bekämpas och förebyggas. Annars är de enda som drabbas de unga kvinnor och män som riskerar att dödas av sin familj för kärleks skull.

Med facit i hand ter sig de där åren i början av 2000-talet så märkliga och främmande. Det borde inte vara svårt att ha fler än en tanke i huvudet. Naturligtvis kan man fördöma hedersvåld utan att brännmärka hela kollektiv. Det går utmärkt att belysa hedersproblematik utan att samtidigt förringa det våld som utövas av individer, grupper och familjer vid namn Andersson, Pettersson och Lundström.

Referenslänkar:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hundra procent hjärntvätt

Gettin' Jiggy wit It

Du har hört den förut, en av favoritmyterna som upprepas till leda av alla skojare som vill sälja dig verkningslösa genvägar till briljans och framgång.

Vi människor använder bara tio procent av hjärnans kapacitet. Det har Einstein sagt, och det betyder att vi har nittio procent kvar att aktivera. Ge mig dina pengar så lär jag dig hur.

Typ så, inte sant?

Skitsnack som legitimeras med hänvisning till valfritt geni. Ofta Einstein, andra gånger Edison eller någon idiot savant med förmågan att memorera telefonkatalogen.

Att myten avfärdas av vetenskapen gång på gång tycks inte göra någon skillnad. Att evolutionen aldrig skulle tillåta (ursäkta det dåliga ordvalet, evolutionen har självklart inget medvetande) att ett organ som bara nyttjar tio procent av sin förmåga utvecklades – snacka resursslöseri! – är kunskap vissa människor uppvisar en otäck förmåga att ignorera.

Till exempel scientologerna. Jag spenderade påskhelgen i Malmö, en av de svenska städer där Scientologikyrkan har lyckats etablera sig, och döm min icke-förvåning när en tonåring med vilsen uppsyn stack ett flygblad i min hand under en promenad genom centrum.

”Du nyttjar bara tio procent av din hjärna. Genom L. Ron Hubbards ofantliga visdom lär vi dig nyttja alla hundra,” var budskapet i något förenklad tappning. (Ja, det följde med en beställningstalong för hans böcker. Som av en slump.)

Nåväl, även idioter har rätt att existera och sprida sitt budskap. Om något vill jag stärka yttrandefriheten, inte inskränka den med exempelvis blasfemi- och trosfridslagar eller lagen om hets mot folkgrupp. Men det är en annan historia.

Den essentiella distinktionen här är att ingen, absolut ingen, ska behöva rätta sig i idioternas led. Och offentliga sektorn – kommun, landsting, stat – ska aldrig, absolut aldrig, tvinga på någon religion eller pseudovetenskap. (I förlängningen borde inte en enda offentlig krona gå till religiösa samfund eller så kallad komplementär och alternativ medicin, men det är också en separat diskussion.)

Tyvärr är det ett koncept man har problem med i vissa delar av landet.

Sofia Åsell och sambon Jens Peterson-Berger fick inte förskoleplats till sin dotter på ett enda av sina fem förstahandsval. Kommunen gav dem i stället en plats på en scien­tologi­förskola.

– Om vi inte tackade ja till det så skulle det dröja år innan vi skulle få plats, säger Sofia Åsell.

Det har varit en lång och segdragen process att hitta förskola till Henny. Familjen hade först en privat förskoleplats tingad från och med januari. Men när de kom tillbaka från en resa vid årsskiftet hade personalen gett bort den till någon annan. Föräldrarna ställde sig då direkt i Stockholms kommunala dagiskö där de rangordnade fem tänkbara förskolor för dottern.

Men när kommunens garantitid på tre månader löpt ut erbjöds de i stället plats på en helt annan förskola, Måsen i Enskededalen.

– Kommunen verkade inte veta vad det var för dagis. De sa bara att det var en privat förskola som tog emot garantiplatser och följde läroplanen, säger Sofia.

När information damp ned i brevlådan stod det att förskolan använde sig av studietekniken Applied Scholastics. När Sofia sökte på internet fick hon fram att det var scientologins grundare L Ron Hubbards utbildningsmetod. Applied Scholastics varumärke ägs av Association for better living and education (ABLE), som är en underorganisation till Scientologikyrkan.

Från kommunens sida är problemet osynligt, men man lovar att försöka lösa situationen i det här enskilda fallet.

Stämmer det att ni förmedlar köande föräldrar till en förskola som använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Ja, alltså, de är inte scientologer så, men de använder sig av pedagogiken. Det är så nytt, de har bara varit med i kön i några veckor. Men de är godkända av utbildningsförvaltningen.

Informerar ni föräldrarna om att förskolan använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Nej, inte mer än att jag skickar med broschyren. Det känns bra att skicka med broschyren.

Varför informerar ni inte?
– Vi ska inte lägga några värderingar i det eftersom utbildningsförvaltningen har godkänt dem.

Happ, happ, så kan det låta. Och visst kan vi köpa retoriken om en värderingsfri hållning eftersom beslutet redan är fattat, på uppenbart oinformerade grunder?

Låt mig därför, för tydlighetens skull, snabbt informera om vilken typ av människa scientologernas pedagogik skapar:

Tio procent korkad och nittio procent urbota dum i huvudet.

Referenslänkar:

Kategori: Nyhetsflödet Religion Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prioriteringar och pöbelmentalitet

Tisdags- och torsdagskvällar tränar jag Krav Maga, en israelisk självförsvarsteknik. (Självförsvar, inte kampsport. Jag tror du förstår skillnaden.) Mitt första år i systemet närmar sig slutet, jag har avklarat en gradering och blivit uppflyttad i fortsättningsgruppen.

En normal träning är vi mellan tjugo och trettio personer.

Att försöka leva ett normalt liv i Karlstad under hockeyslutspelet, med matcher alla tisdags- och torsdagskvällar, är däremot en dåres uppdrag.

Karlstad och hockey är som katolska präster och småpojkar: alla kan se hur idiotisk och farlig kombinationen är, men från officiellt håll gör man allt för att bevara livsstilen.

Nej, nu var jag onödigt hård. Romersk-katolska kyrkan kanske inte kan hjälpa att de upprätthåller ett arv baserat på världshistoriens största lögn. Att försöka hålla dem ansvariga är nog lika rationellt som att skälla på hjärndöda människor för att de kissar på sig.

Att vi bara var tre personer på träningen i går kväll är desto enklare att fördöma.

Eller är jag onödigt hård här också, som inte kan relatera till hur någon hellre väljer att se på när andra bildar böghög än investerar i det egna livet?

I dag intalar sig tusen och åter tusen karlstadsbor att det var deras förtjänst att Färjestad tog SM-guld i går – att de på något vis fanns med i rinken, slog den avgörande passningen och höjde bucklan mot skyn.

År efter år slås jag av tanken. Fankultur, religion, nationalism?

Samma lika.
YouTube Preview Image

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,