Era synpunkter

Innan jag publicerade gårdagens önskan pratade jag om det med en annan bloggare. Både han och jag dömde ut chanserna till seriös respons som försvinnande små. Tack för att ni motbevisade mig.

Och tack för era synpunkter. Jag tar dem till mig men känner framför allt att mina planer rimmar väl med vad ni verkar förvänta er.

Nedan kommenterar jag ett urval av synpunkterna. Passar samtidigt på att berätta mer om det nya projektet, för dig som är intresserad.

”Variationsrikedomen är underhållande… och att du, som jag tolkar det, väljer att skjuta från höften ibland.” – Jonas

Tack. Den kommande bloggen kommer ha en tydligare agenda, men jag släpper aldrig taget om att variera innehållet. Trots att jag sett få bloggar som lyckats med en schizofren framtoning, är jag fåfäng nog att tro att jag har vad som krävs.

”Är du tråkig kan jag ju titta på bilderna istället.” – Fröken

That’s it! Ska aldrig mer publicera en bild på mig själv. (Åtminstone inte innan jag har skrivtorka, vilket händer ungefär varannan dag.)

”Jag ger blanka fan i vad du bloggar om.” – Dan

Puss.

”Att läsa din blogg är ibland krävande – och det tycker jag det skall fortsätta vara. Fortsätt tvinga folk att tänka ett steg längre. Fortsätt utmana. Keep on keeping on.” – Axel

Varje gång folk känner sig provocerade av mig betalar jag ett pris. Något oklart exakt vad det priset är, men kul att du hejar på mig!

”Jag måste bekänna att de inlägg jag för det mesta hoppar över är de där med ett foto och ett citat av nån känd eller (för mig) okänd person.” – Kristina af Knusselbo

Jag kommer fortsätta med citaten (kom igen, smarta citat är kul), men byter förmodligen inriktning på dem. I ett år har de handlat om författarskap. Det är dags för ett nytt tema.

”Utmana dig själv, låt sport ta plats i din blogg.” – Lego

Den dagen jag skriver om sport (annat än om Super Bowl, min akilleshäl) kommer du inte bli nöjd. Jag har bara kängor att dela ut.

”Du talar aldrig om kärleken på allvar. Tycker du ska sluta vara kärlekens narr. Du har mer än så att ge.” – Victoria

Ge mig en chans att förälska mig först. Lovar att tackla ämnet oftare. (Anser dock att jag har skrivit om kärlek seriöst – såväl en som fjorton gånger.)

”Jag kommer att fortsätta läsa även om du börjar skriva om hur det är att vara aktiv i Svenska Kennelklubben eller vad fan som helst.” – Jan

Räknas Svenska brukshundsklubben? Jag och Zamzon var med i ett år. De kallade oss hopplösa.

”Skit i de billiga poängerna och gräv i skiten omkring oss. Det finns så många i världen som ska ha sig en bra lavett, kyrkan har redan nog jobbigt med dig. Det vill jag ha mer av.” – *hem

”Fortsätt med din kritik mot kyrkan. Folk behöver upplysas.” – Tomas Nyberg

”Givet att det här är en svensk blogg tycker jag att du slår in öppna dörrar när du skriver om religiositet. Det vore kul att se vad ditt intellekt, din läskapacitet och din språkbegåvning skulle resultera i om du satte tänderna i t ex brister och fördelar med rådande ekonomiska system.” – Alex

Härligt, tre kommentarer på en gång. Två för, en emot. I sann demokratisk anda tänker jag fortsätta skriva om religion från ett ateistiskt perspektiv. (Ekonomi kan dyka upp, men förmodligen ur ett annorlunda perspektiv. Jag är tämligen oinsatt i de konkurrerande ekonomiska systemen.)

”Jag vill se dig uppspikad på ett kors och spetsad med en lans.” – Seidie

Gott folk, Seidie älskar mig fortfarande. Snart dags för analsexeri, tror jag!

”Jag vill gärna läsa mer om böcker, musik, film osv i din blogg… lite mindre knulla och stöka, känns som du faktiskt har lite mer att ge än så.” – Hon

Tips: Leta upp en kristen kulturblogg.

”Bara du inte slutar att dekorera med lite pipa ibland.” – Jessica

Har snart fler pipor än vänner, oroa dig inte. Och i dag mötte jag för första gången en annan man med en pipa i mungipan. Våra blickar möttes och jag insåg att jag numera är medlem i ett hemligt brödraskap. Det känns fränt. Att han var över sjuttio år ignorerar jag totalt.

”Anser nog i motsats till tidigare kommentar att ”knulla och stöka”-inläggen är allra mest underhållande. Inläggen får gärna vara provocerande.” – Hanna

Ack, jag minns den gamla goda tiden … Tänk hur skönt det var att få knulla.

Kategori: Personligt Religion Språk Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gäller även Sofi Fahrman, tyvärr

”The moment a man sets his thoughts down on paper, however secretly, he is in a sense writing for publication.”

– Raymond Chandler

Kategori: Språk
Etiketter: , , , , , , ,

Elektriska ålar

Det finns inget märkvärdigt med att vara uppe före klockan fem på morgonen. Staden sover när du öppnar fönstret och låter morgonbrisen kyla din nakna kropp. Helst skulle du sova de två extra timmarna väckarklockan lovade dig, men du kan inte alltid få som du vill.

I stället känner du årets första hagelfall, hur det sakta går över till snöblandat regn och täcker dina tår med en kall, kladdig hinna.

Du ryser, stänger fönstret och stoppar pipan med Old Dublin. Röken är tung, det är för tidigt, munnen är torr. Du huttrar och låter röken värma dig inifrån.

I huset på andra sidan gården tänds det första fönstret. Din hund snarkar, kaffebryggaren väser och du bläddrar till nästa uppslag i boken som vilar i knät.

Elektriska ålar. Pipan slocknar, du läser om elektriska ålar och önskar att du sov.

God morgon.

YouTube Preview Image
Kategori: Musik Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bögar, Ugly Kid Joe och Dax Wax

Jag hade ett komplicerat förhållande till mitt hår som barn, och det fortsatte upp i tonåren. När vännerna dök upp med den ena snajdiga frillan efter den andra, vägrade kalufsen uppföra sig. Blond och lockig, det var min förbannelse. Växte det ut tillräckligt långt förvandlades lockarna till korkskruvar – ett faktum jag var plågsamt medveten om efter att ha ränt runt i det tillståndet de första åren av livet.

När de till slut klippte mig sparade morsan korkskruvarna i en burk. Till min förnedring hade den burken en tendens att åka fram när vi hade gäster.

Jag ville vara som de andra pojkarna. Jag ville ha rakt hår. Jag ville ha hockeyfrilla, snedlugg, page eller vad som helst. Till och med den klassiska pottfrisyren framstod som en ouppnåelig dröm jämte det bögiga hår som satt på min skalle. För bögigt var det; gör inte misstaget att tro något annat. På mellanstadiet märkte vi hur saker blev viktigare. Flickorna fnissade, vi pojkar skrockade. Bland uppsparkade omklädningsrumsdörrar, stoppade behåar och Ugly Kid Joe delades vi in i nya kategorier. Det som gällde i går behövde inte gälla i dag. Tonårshormonerna förvandlade den töntiga tjejen till ett bystigt objekt och den korta fisen till en rejäl pjäs.

Jag förblev killen med den bögiga frisyren.

För att tygla håret började jag använda stylingprodukter. Efter att ha avverkat syrrornas hårspray gick jag vidare till mousse och gel, men landade till slut i Dax Wax-träsket – som så många andra pojkar före mig. Under högstadietiden inleddes varje dag med att jag skopade ut en burk på huvudet och formade sörjan till något som närmast kan beskrivas som ett möte mellan Elvis Presley och en rymdhjälm med snedbena.

Lyckligtvis gick det till slut upp för mig hur fånig jag såg ut och jag snaggade håret till ett par centimeters längd. Ryktet säger att Dax Wax-fabriken höll en tyst minut till min frisyrs minne – för att sedan sparka två hundra arbetare.

För sex år sedan tog jag det slutgiltiga steget, hämtade rakapparaten och förintade alla tankar på en frisyr igen. Sedan dess har jag inte sett mitt hår.

Tills nu. Medan skägget frodas låter jag frisyren ta form på nytt. Men det vore fel att påstå att det finns särskilt mycket kvar som kan växa ut.

I all bögighet, i all bångstyrighet: de blonda korkskruvarna är välkomna tillbaka.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #35

Kille: Jag har ett problem som jag tror att du kan hjälpa mig med.

Man: Här fixar vi det mesta.

Kille: Jag har börjat röka pipa, förstår du. Men en sak slår mig.

Man: Låt mig gissa – du tycker att piporna är för små.

Kille: Precis! Har redan köpt flera stycken, och de är ju vackra och så …

Man: Hur är de att röka då?

Kille: Alldeles utmärkta, faktiskt.

Man: Fast du känner inte att de gör din manlighet rättvisa? Eller, den manlighet du önskar att omvärlden ska se hos dig?

Kille: Ja, inte känns det superfränt att dra fram en liten välsnidad pjäs och suga på den som en napp. Kan du hjälpa mig?

Man: Jag tror att jag har lösningen, men det beror i slutändan på hur desperat du är.

Kille: Jag är desperat.

Man: Tillräckligt desperat för att bli sedd med en pipa som andra piprökare bara fnyser åt? Som de kallar en fånig penisförlängare för patetiska posörer?

Kille: Precis så desperat.

Man: I så fall ska du ha en Brebbia Jumbo Golden Rhodesian.

Kille: Jag tar den.

En Brebbia Jumbo Golden Rhodesian jämte en normalstor snugga.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Dagens leende

Råkade köpa en ny pipa i dag, en Peterson System Standard Smooth 313.

Så här glad är jag nu. Helgens äventyr, liksom.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,

Pipdilemmat

Glöden slocknar gång på gång. Tunga och gom svider och all mat smakar äckligt. Ögonen tåras.

Att röka pipa är något du lär dig genom dina misslyckanden – en konstform som får mig att famla långsamt framåt medan jag spottar och svär åt varje misstag.

Efter fyra dagar konstaterar jag att pipan har mig i sin makt. Efter elva år som storrökare inser jag att jag glömmer bort att röka cigaretterna som väntar i jackfickan, trots att det bara blir två pipstop per dag.

Det är en fantastisk känsla och jag tar tacksamt emot den. Om någon vill hävda att jag till slut har hittat en hobby som inte handlar om böcker och skrivande, tänker jag inte säga emot.

I stället kan jag berätta att jag beställde två nya pipor i dag, plus rengöringsmedel, diverse verktyg, pipställ, en pipväska och mer tobak.

Utöver att det är dyrt att förföras av pipans värld har jag bara en reservation.

Vad händer efter sex? Om jag slutar röka cigaretter nu, vad händer med min efter-sexet-ritual?

Kalla mig negativ, men jag ser inte fram emot att avsluta ett samlag med att, inför flickan, plocka fram en mer imponerande och välsnidad pjäs än den naturen gav mig. Och dessutom stoppa den i munnen på mig själv.

Savinelli Giotto Pot 122, en av modellerna som levereras till mig inom kort.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Nya och gamla attribut

Det går inte en kväll utan att jag saknar glaset. Öl, vin eller whisky – min kära whisky. Med tiden utvecklades en rutin, och som jag älskade den. Äta middag, rasta Zamzon, fylla glaset, skriva. Fyra steg: receptet för kväll efter kväll efter kväll.

Jag är en ensam man.

Det finns ingen dysterhet i konstaterandet – bara ett val som egentligen aldrig var ett val. Jag har vänner. Kloka vänner, vackra vänner, roliga vänner. Och jag har tid för dem. Ibland. Redan som barn sökte jag lugnet i ensamheten när allt runt mig blev för utdraget, intensivt och befolkat. I ensamheten fann jag böcker om exotiska djur, utdöda arter, galaxer, påhittade världar, romanser, krig, sinnessjukdom, den gamle och havet, frigjorda flickor och hämmade pojkar.

Hemingway sa att du ska skriva full men redigera nykter. Som vuxen förstod jag till slut vad han menade. När du bröstar upp dig mot giganter kommer du inte stå kvar med hedern i behåll. Och hur mycket jag än läste, tänkte och skrev, kunde inget mäta sig med vad jag fann mellan pärmarna hos författare efter författare. Det kallas självkritik och det har följt mig genom livet.

Inget fyllo skapar magi, men magi finns i flaskan. Dosera rätt och du härskar ditt universum. Varje tanke strålar okritiskt samman och du hittar vägen att färdas dit du önskar.

Tills du en kväll sätter dig för att skriva, bara för att upptäcka att du hellre fyller på glaset på nytt än avslutar meningen framför dig.

I dag har jag varit nykter i två månader och nitton dagar. Jag har, på gott och ont, aldrig varit mer ensam. Varje gång en vän höjer glaset känner jag avund. Varje gång en kvinna närmar sig känner jag avsmak. Efter ett dussin försök att vara helgsocial, har jag dragit mig undan. Allt jag klarade full har bytts mot misslyckanden. Jag kan inte längre se mig själv med en kvinna om hon bara bjuder sin kropp; jag kan inte skratta runt ett bord om skrattet kommer ur flaskan; och jag kan inte sluta längta hem när jag är borta.

Jag vaknade till en insikt i morse: Jag har blivit en författarkarikatyr. Utan att jag märkte det har attributen hamnat på plats. Det misslyckade kärlekslivet, alkoholen, gubbkepsen, skägget, tweedkavajen, svårmodet och ensamheten – allt går att bocka av.

Allt utom pipan och det faktiska författarskapet.

I handlingskraftens namn bestämde jag mig för att bocka av den viktigaste av de två sista punkterna.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,