My Morning Jackets sångare och kompositör, Jim James, berättade nyligen, i ett avsnitt av VH1:s Storytellers, om sorgen han kände när han förlorade sin bästa vän i alldeles för tidiga år.
År senare sammanfattade han sina känslor i låten Dondante, sista spåret på det kritikerrosade albumet Z.
Dondante är, som så mycket annat från Jim James värld, makalöst vacker. När han mot slutet av refrängen tar i tills rösten spricker, lyckas den även med konststycket att spegla både sällsam ömsinthet och plågad uppgivenhet.
Det är en låt att uppleva med hela kroppen, en låt som växer sig starkare framförd från scen än vad studioinspelningen någonsin kan.
Följande version av Dondante är tagen från live-dvd:n Okonokos, inspelad i San Francisco 2005. Sista minuten saknas på grund av Youtubes tiominutersbegränsning för gratiskonton, men det enda du går miste om är ett stillsamt saxofonsolo.
To the one I now know most
I will tell them of your ghost,
like a thing that never, ever was
And all that ever mattered
Will some day turn back to batter, like a joke
Behind thin walls, you hid your feelings
Takes four legs to make a ceiling, like a thing
In a dream I saw you walking
With your friends alive and talking, that was you
Well I saw it in your movement
And even though you never knew it, well I knew
Just how sweet it could be
If you’d never left these streets
Referenser:
