Jesus: Madman or Something Worse

YouTube Preview Image

C.S. Lewis, a serious and sensible theologian wrote in 1942 about Jesus:

“I am trying here to prevent anyone saying the really foolish thing that people often say about Him: ‘I’m ready to accept Jesus as a great moral teacher, but I don’t accept His claim to be God.’ That is the one thing we must not say. A man who was merely a man and said the sort of things Jesus said would not be a great moral teacher. He would either be a lunatic — on the level with the man who says he is a poached egg — or else he would be the Devil of Hell.

You must make your choice.

Either this man was, and is, the Son of God: or else a madman or something worse. You can shut Him up for a fool, you can spit at Him and kill Him as a demon; or you can fall at His feet and call Him Lord and God. But let us not come with any patronizing nonsense about His being a great human teacher. He has not left that open to us. He did not intend to.”

Jesus of Nazareth was an awful moral philosopher. He compares badly to such modern greats such as Mill, Rawls or Ross and also to historical thinkers such as Aristotle, Diogenes or Plato. His moral contributions are not original, and his original contributions are not moral.

God is little more than a pleasant fable for adults, a pacifier for the mind that quells the nervous forebodings of death. And so Lewis is right. The Nazarene was a Madman or Something Worse.

Information om filmen:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad är grejen med forskning som bekräftar vad vi redan vet?

Alkoholkonsumtion försämrar reaktionsförmågan. Kvinnor som får ryggmärgsbedövning i samband med barnafödsel upplever mindre smärta. Alzheimerspatienter är sämre bilförare. Feta män har svårare att hitta partners. ”Roliga” träningsformer får ungdomar att träna mer än ”tråkiga”. Och så vidare.

Vad är egentligen grejen med forskning som bekräftar vad vi redan vet? Med jämna mellanrum publiceras nya studier i stil med ovan. Vi skakar våra huvuden och muttrar om slöseri på skattepengar och forskningsanslag.

Tyvärr har vi oss själva att skylla, i breda drag.

[T]here’s more to duh research than meets the eye. Experts say they have to prove the obvious — and prove it again and again — to influence perceptions and policy.

”Think about the number of studies that had to be published for people to realize smoking is bad for you,” said Ronald J. Iannotti, a psychologist at the National Institutes of Health. ”There are some subjects where it seems you can never publish enough.”

Indeed, people are still arguing about cigarettes almost 50 years after the U.S. surgeon general first linked their use to cancer and lung disease. In a recent issue of the Canadian Medical Assn. Journal, a detailed analysis painstakingly laid out a notion that most take for granted: that secondhand smoke in cars is bad for children.

Duh.

Att veta vad som är sant och agera därefter går alltför sällan hand i hand. Lägg till människans osvikliga förmåga att gömma sig bakom mantrat ”Jag har min sanning!”, så kan du börja närma dig frustrationen som upplevs av vetenskapsmän världen över.

[C]onsider the case of Harvard sleep expert Dr. Charles Czeisler, who has spent about $3 million over the years demonstrating over and over that doctors who don’t get enough sleep make mistakes on the job.

This seems painfully clear. But getting the medical establishment to start believing it — much less change the rules governing doctors’ working hours — has taken Czeisler the better part of three decades. Long shifts for interns and residents are a staple of hospital culture.

When Czeisler presented evidence that workers on rotating shifts at a chemical plant suffered on disrupted sleep, the medical establishment said that doctors were different. When he published results showing that physicians’ 24-hour-plus shifts contributed to car accidents and attention lapses at work, some acknowledged it might be true — but not for them.

Everyone had an anecdote. Czeisler had data. ”It was dismissed out of hand,” he said. ”They use the same argument over and over, even when we’ve tested it. It drives me up the wall.”

Utöver att bekräfta det självklara, för att bekämpa attityder och regelverk som strider mot sunt förnuft, finns det ytterligare en aspekt av forskningen som är minst lika viktig:

Att motbevisa vad vi anser oss veta tack vare samma ”sunda förnuft”.

Sometimes, a study that seems poised to affirm the conventional wisdom produces a surprise. Many have taken the value of popular programs like DARE — in which police warn kids about the dangers of drug use — as an article of faith. But Dennis Rosenbaum of the University of Illinois at Chicago and other researchers have shown that the program has been ineffective and may even increase drug use in some cases.

Exemplet ovan kanske är luddigt för oss i Sverige, långt från USA:s misslyckade krig mot droger (även om vår lag präglas av samma naiva nolltolerans). Lyckligtvis ger fysikern Tom Swanson prov på ett tydligare fall när han kommenterar LA Times-artikeln som citeras ovan:

[C]onventional wisdom isn’t always right. It’s necessary to do studies to confirm that actions are having the outcomes we think they are, even if nine times out of ten they do. One of the more famous examples is the conventional medical wisdom that peptic ulcers were caused by stress or spicy foods, and how that colored their treatment. Because that conventional wisdom was challenged, we learned that most of these ulcers are cause by the Helicobacter pyloribacterium.

För att vi ska få vår världsbild skakad med jämna mellanrum behövs även studier som inte ens orsakar minsta lilla vibration. All forskning kan inte revolutionera världen du och jag lever i, men det minskar inte behovet av forskning på både högt och lågt. I stället för att se ”uppenbara resultat” som ett misslyckande, tycker jag att du kan unna dig själv att känna dig extra smart för en stund när du läser om sådant du redan ansåg dig veta.

Eller varför inte bara tacka för underhållningsvärdet nästa gång forskare anstränger sig för att upplysa dig om att det faktiskt är mer sannolikt att famla i mörkret nattetid?

Referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Är kristen moral psykopatisk?

YouTube Preview Image

Sam Harris är lika klarsynt som vanligt.

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Kultens psykologi

21 maj, dagen då världen förblev lika korkad som alltid

Hur skiljer sig världen i dag, måndag 23 maj, mot i förrgår, lördag 21? Svenska schlagerartister uppvisar ett fortsatt oskäligt stort självförtroende på topplistan, solen gick upp tre minuter tidigare och i Vatikanen klurar man alltjämt på nya bortförklaringar till tiotusentals barnvåldtäkter.

Världen går sin stilla gång, med andra ord. För vissa är det dock en sanning som bär med sig ett sorgesamt tyvärr. LA Times rapporterar:

On Saturday morning, Espinoza, 60, received a phone call from her father, Harold Camping, the 89-year-old Oakland preacher who has spent some $100 million — and countless hours on his radio and TV show — announcing May 21 as Judgment Day. ”He just said, ‘I’m a little bewildered that it didn’t happen, but it’s still May 21 [in the United States],’” Espinoza said, standing in the doorway of her Alameda home. ”It’s going to be May 21 from now until midnight.”

För rättrogna följeslagare av oförnuftets doktrin, börjar nu den ofrånkomliga resan genom kognitiv dissonans.

Hur mycket jag än önskar att jag kunde sitta här med ett brett flin och gotta mig åt att ett gäng idioter än en gång hade fel om världen (och dess undergång), känner jag endast nedstämdhet inför de inblandades tvärsäkerhet och dess konsekvenser.

Vi är alla människor. Och vi är mer lika varandra än vad vi gillar att erkänna. Att så många individer förförs av domedagskulter, sekter eller – för all del – religioner i stort, är en förlust för oss alla.

Hur lustigt det än kan tyckas på ytan, är det verkliga livsöden vi skrattar åt. Ett exempel från den senaste intellektuella travestin är pensionären Robert Fitzpatrick, som enligt Reuters spenderade 140 000 $ av egna sparpengar för att missionera om den kommande domedagen.

As he stood in Times Square in New York surrounded by onlookers, Fitzpatrick, 60, carried a Bible and handed out leaflets as he waited for Judgment Day to begin.

By his own reading of Bible, which was slightly different than Camping’s, Fitzgerald expected the great worldwide event to begin at 6 p.m. Eastern Time.

When the hour came and went, he said: ”I do not understand why …,” as his speech broke off and he looked at his watch.

”I do not understand why nothing has happened.”

För Camping, Fitzpatrick och de flesta andra av följeslagarna markerar inte den här veckan början på ett uppvaknande. Är det något den religiösa hjärnan behärskar, är det konsten att slå knut på sig själv för att rationalisera nederlag och komma ut som en vinnare på andra sidan.

Redan 1956 publicerade psykologen Leon Festinger boken ”When Prophecy Fails”, om de psykologiska mekanismer som gör det möjligt för fanatiska kultanhängare att gå vidare med vardagen även efter att deras mest tvärsäkra profetior grusats av verkligheten.

Över femtio år senare har fenomenet studerats ytterligare, och Festingers teser har åtminstone delvis motbevisats. Vaughan Bell, Slate, skriver:

What Festinger failed to understand is that prophecies, per se, almost never fail. They are instead component parts of a complex and interwoven belief system which tends to be very resilient to challenge from outsiders. While the rest of us might focus on the accuracy of an isolated claim as a test of a group’s legitimacy, those who are part of that group—and already accept its whole theology—may not be troubled by what seems to them like a minor mismatch. A few people might abandon the group, typically the newest or least-committed adherents, but the vast majority experience little cognitive dissonance and so make only minor adjustments to their beliefs. They carry on, often feeling more spiritually enriched as a result.

Än en gång är det lätt att stå vid sidan av, göra sig lustig över fanatismen och tänka att något liknande aldrig kan drabba en själv.

Men är vi verkligen så olika?

For those not waiting for the world to end in a storm of fire and light it is easy to write off the believers as deluded, but Festinger was not so wide of the mark when he suggested that we adapt to even the most unlikely of contradictions using nothing more than our methods of everyday rationalization. The faithful could just as easily be those who stubbornly stand by disgraced politicians, failed ideologies, dishonest friends, or cheating spouses, even when reality highlights the clearest of inconsistencies. Armageddon is unlikely to arrive this weekend, but most of us have lived through it many times before.

Referenslänkar:

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den tröttsamma verkligheten

Kunskap, bland det vackraste av det vackra, är tyvärr en otäck gåta för många. ”Jag har min sanning,” är mantrat som möter den som försöker slå hål på till och med triviala myter.

Kunskapsförakt och kränkthet, hand i hand.

Referenslänkar:

Kategori: Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

En instrumentalistisk eller retributiv dag?

För knappt en månad sedan drog Mårten Schultz, docent och juris doktor i skadeståndsrätt, i gång en liten debatt om retributiv rättvisa, när han i DN koketterade med sin böjelse för actionhjälten Steven Seagals ”öga för öga”-filosofi:

Hos Seagal hänger straff samman med förtjänst. Idén att våra handlingar gör att vi förtjänar reaktioner gäller inte bara för straff. Reaktionen kan vara positiv eller negativ. Men det är i straffsammanhang den bränner till. Tanken på straff efter förtjänst är nämligen inkörsporten till den, ur ett internationellt perspektiv, dominerande uppfattningen om varför vi bestraffar brott: Brott bestraffas eftersom det är rättvist. Ett straff är rättvist eftersom den som har begått brottet har ådragit sig en moralisk skuld. Om jag mördar någon förtjänar jag ett straff av moraliska skäl.

Jag skriver ”liten debatt” eftersom det egentligen bara bjöds på ordentligt mothugg från Christian Dahlman, professor i allmän rättslära vid Lunds universitet:

Schultz går till attack mot den instrumentalistiska synen på straff, och förespråkar en retributivistisk syn. Instrumentalism innebär att man försvarar straff med hänvisning till vissa positiva effekter, som man påstår att bestraffning får. Retributivism innebär att man försvarar straff med argumentet att den som har begått ett brott förtjänar att bli straffad.

Skillnaden mellan instrumentalism och retributivism är djupgående. De två synsätten bygger på två fundamentalt olika uppfattningar om rättvisa. Enligt instrumentalismen har straffet inget värde i sig själv. Det är bara ett instrument för att åstadkomma vissa eftersträvade effekter. Och den som hävdar att någon skall straffas måste därför visa vilka dessa positiva effekter är. Enligt retributivismen har straff ett moraliskt värde i sig själv.

[...]

Det finns ingenting konstigt eller befängt med den instrumentalistiska synen på straff. Oavsett om man håller med om den eller inte, så kan man konstatera att den bygger på en klar och begriplig idé. Bentham resonerar på följande sätt. Straff innebär lidande för den som straffas, och för att det skall vara försvarbart att utsätta någon för ett sådant lidande så måste straffet ha några positiva effekter som motiverar varför lidandet är moraliskt acceptabelt. Lidande har inget moraliskt värde i sig själv.

Då är frågan, var det Steven Seagel som dödade Usama bin Ladin? (Metaforiskt talat.) Eller var insatsen ett uttryck för en rättvisesyn grundad i de förväntat positiva effekterna av hans död?

Vi kan självklart inte svara med säkerhet (och det är fullt möjligt att orsakerna överlappar varandra). USA är en stat som i mångt och mycket präglas av den retributiva synen (ergo, dödsstraff), men det går inte att förneka att världen nu är en massmördande islamistisk terrorist mindre – och att det borde föra med sig positiva effekter, särskilt för de muslimer som drabbats hårdast av bin Ladins religiösa kall.

I stället för att gräva mig djupare i den frågan, vill jag lyfta fram varför jag personligen tar ställning mot den blodtörstiga, retributiva rättvisesynen, för den evidensbaserade, instrumentalistiska.

Och jag gör det med ett citat från Richard Dawkins, som jag hittade via bloggaren och docenten Niclas Berggren när han diskuterade Mårten Schultz’ DN-krönika:

Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour. As scientists, we believe that human brains, though they may not work in the same way as man-made computers, are as surely governed by the laws of physics. When a computer malfunctions, we do not punish it. We track down the problem and fix it, usually by replacing a damaged component, either in hardware or software.

[...]

Why is it that we humans find it almost impossible to accept such conclusions? Why do we vent such visceral hatred on child murderers, or on thuggish vandals, when we should simply regard them as faulty units that need fixing or replacing? Presumably because mental constructs like blame and responsibility, indeed evil and good, are built into our brains by millennia of Darwinian evolution. Assigning blame and responsibility is an aspect of the useful fiction of intentional agents that we construct in our brains as a means of short-cutting a truer analysis of what is going on in the world in which we have to live. My dangerous idea is that we shall eventually grow out of all this and even learn to laugh at it [...] But I fear it is unlikely that I shall ever reach that level of enlightenment.

I går dog Usama bin Ladin. Lika säkert som att han redan har uppnått martyrstatus hos världens jihadister, lika säkert är det att han var en trasig, farlig ”dator” som behövde kopplas bort från mänsklighetens nätverk. Eller stängas av.

Likafullt är etiken bakom USA:s agerande början på en intressant diskussion.

Egna tankar?

Referenslänkar:

 

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”You’re taking the wrong drugs”

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Prioriteringar och pöbelmentalitet

Tisdags- och torsdagskvällar tränar jag Krav Maga, en israelisk självförsvarsteknik. (Självförsvar, inte kampsport. Jag tror du förstår skillnaden.) Mitt första år i systemet närmar sig slutet, jag har avklarat en gradering och blivit uppflyttad i fortsättningsgruppen.

En normal träning är vi mellan tjugo och trettio personer.

Att försöka leva ett normalt liv i Karlstad under hockeyslutspelet, med matcher alla tisdags- och torsdagskvällar, är däremot en dåres uppdrag.

Karlstad och hockey är som katolska präster och småpojkar: alla kan se hur idiotisk och farlig kombinationen är, men från officiellt håll gör man allt för att bevara livsstilen.

Nej, nu var jag onödigt hård. Romersk-katolska kyrkan kanske inte kan hjälpa att de upprätthåller ett arv baserat på världshistoriens största lögn. Att försöka hålla dem ansvariga är nog lika rationellt som att skälla på hjärndöda människor för att de kissar på sig.

Att vi bara var tre personer på träningen i går kväll är desto enklare att fördöma.

Eller är jag onödigt hård här också, som inte kan relatera till hur någon hellre väljer att se på när andra bildar böghög än investerar i det egna livet?

I dag intalar sig tusen och åter tusen karlstadsbor att det var deras förtjänst att Färjestad tog SM-guld i går – att de på något vis fanns med i rinken, slog den avgörande passningen och höjde bucklan mot skyn.

År efter år slås jag av tanken. Fankultur, religion, nationalism?

Samma lika.
YouTube Preview Image

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The World of Religion

YouTube Preview Image
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mitt bästa alla hjärtans dag-tips

För drygt ett år sedan publicerade jag tips inför alla hjärtans dag, vilket givetvis blev en formidabel succé. Tyvärr är svenskarnas minne kort.

Bara den senaste veckan har hundratals individer hittat till förra årets inlägg genom googlingen ”alla hjärtans dag-tips” eller varianter därav. Håll i åtanke att jag bara är ett sökresultat bland många, låtsas att du är duktig på matte och räkna ut hur många av Sveriges medborgare som febrilt söker kärlekshjälp just nu.

Vad kom du fram till? Enligt SIFO kan det vara så många som elva av tio, och det låter rimligt.

Såväl män som kvinnor suger således på romantik, men inte jag. Nej, nej. Den perfekta gåvan till kvinnan jag älskar är redan fixad. (Suck that romance stick, fuckers.) Därför tänker jag, en gång för alla, avslöja hemligheten bakom ett lyckat firande av den fjortonde februari.

Är du beredd?

Här kommer den.

Skit i att fira alla hjärtans dag, du hjärnslöa jasägare! Att sälla sig till fårskocken för att uppmärksamma livets romantiska sida samma dag som alla andra gör det – den dag näringslivet njuter av att du gör det – är på ett ungefär det minst romantiska du kan göra.

Alla hjärtans dag är utan konkurrens årets fantasilösaste dag. Fattar du? Att bjuda din älskling på en fotmassage den tjugonde april och hänvisa till att det var Adolf Hitlers födelsedag, plockar dig fler Amorpoäng. (Hitler hade ju fötter, eller hur? Det finns faktiskt folk som föds utan fötter och det är ledsamt. Alltså borde vi fira förekomsten av friska fötter lite oftare.)

Själv har jag aldrig varit mer förälskad än vad jag är nu, och det är värt att uppmärksamma så ofta som möjligt. Därför ska Ronja få det finaste jag kan komma på till alla hjärtans dag.

Det vill säga ingenting alls. Jag respekterar henne för mycket för att ens överväga något annat.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,