Vissa dagar går det inte att jobba. Det tydliga mönstret är att ju fler som vill ha saker gjort desto mindre lyckas jag uträtta.
Tror du att livet på en av Sveriges topp tio-byråer* är glamouröst?
Tänk om.
Det är jobb, jobb, jobb. Och sen lite hårt jobb ovanpå det.
Och jag älskar’t lika mycket som jag hatar’t.
I dag var en hatdag.
• Knäck en annonsidé åt en internationell kund. Presentation i morgon.
• Skriv nya texter till lanseringen av den internationella versionen av en av våra största kunders hemsida. För översättning senast i dag.
• Sitt i ett två timmar långt briefmöte om ett projekt som rör de flesta större kommunerna i landet.
• Fler nya texter, de här till den svenska lanseringen av motsvarande hemsida. Leverans i morgon bitti.
• Skriv dr-copy i stil med ”värva en ny medlem så bjuder vi på …”. För korrektur (och tryck) i morgon.
• Ät Wallenbergarlunch tills du är kräkmätt.
Vi kan säga att det mesta gick ”så där” och sen ta påståendet med en nypa salt.
Men.
(Det finns alltid ett ”men”.)
Dagen går och irritationen växer. Vid fem går jag hem. Släpper alla tankar. Somnar. Vaknar sprattlandes trekvart senare. Intalar mig själv att jag hinner med ett socialt liv utanför jobbet. Pratar bort över en timme i telefon. Äter middag med ett par skratt till en komediserie. Klär på mig.
Och går till jobbet.
20.00 landar jag vid jobbdatorn. Dagens surrande är utbytt mot befriande tystnad. Jag pluggar in datorn i grannens stereo. Höjer volymen så mycket det går. Och …
We have liftoff.
Det är dags att jobba.
På mina villkor.
Det är nu jag tycker om mitt jobb igen.
*Enligt Årets Byrå 2008.
