Ninjor förtjänar också kärlek

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Mitt bästa alla hjärtans dag-tips

För drygt ett år sedan publicerade jag tips inför alla hjärtans dag, vilket givetvis blev en formidabel succé. Tyvärr är svenskarnas minne kort.

Bara den senaste veckan har hundratals individer hittat till förra årets inlägg genom googlingen ”alla hjärtans dag-tips” eller varianter därav. Håll i åtanke att jag bara är ett sökresultat bland många, låtsas att du är duktig på matte och räkna ut hur många av Sveriges medborgare som febrilt söker kärlekshjälp just nu.

Vad kom du fram till? Enligt SIFO kan det vara så många som elva av tio, och det låter rimligt.

Såväl män som kvinnor suger således på romantik, men inte jag. Nej, nej. Den perfekta gåvan till kvinnan jag älskar är redan fixad. (Suck that romance stick, fuckers.) Därför tänker jag, en gång för alla, avslöja hemligheten bakom ett lyckat firande av den fjortonde februari.

Är du beredd?

Här kommer den.

Skit i att fira alla hjärtans dag, du hjärnslöa jasägare! Att sälla sig till fårskocken för att uppmärksamma livets romantiska sida samma dag som alla andra gör det – den dag näringslivet njuter av att du gör det – är på ett ungefär det minst romantiska du kan göra.

Alla hjärtans dag är utan konkurrens årets fantasilösaste dag. Fattar du? Att bjuda din älskling på en fotmassage den tjugonde april och hänvisa till att det var Adolf Hitlers födelsedag, plockar dig fler Amorpoäng. (Hitler hade ju fötter, eller hur? Det finns faktiskt folk som föds utan fötter och det är ledsamt. Alltså borde vi fira förekomsten av friska fötter lite oftare.)

Själv har jag aldrig varit mer förälskad än vad jag är nu, och det är värt att uppmärksamma så ofta som möjligt. Därför ska Ronja få det finaste jag kan komma på till alla hjärtans dag.

Det vill säga ingenting alls. Jag respekterar henne för mycket för att ens överväga något annat.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sparka loss, det är fredag


Via Explosm.net.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Ett rop på hjälp

Dagarna, veckorna, månaderna går och jag känner mig inte ett steg närmare. Det finns en vardag som väntar där jag inte är; hon väntar, vaknar ensam och går längs tidens axel utan min hand i sin.

En klokare man än jag sa att tiden är naturens sätt att se till att allt inte händer samtidigt. Någonstans finns ändå en kokpunkt där allt sker och bär eller brister. Ett slut. Ett stopp där nog är nog och vi får betala för min oförmåga till rörelse.

Jag svettas, söker lösningen men famlar. I hela livet har jag velat klara av allt själv. Att be om hjälp är ett tecken på svaghet. Ensam, mitt vackraste ord. Men jag är inte ensam längre, bara tillsammans på fel sätt.

Tillsammans med kvinnan jag älskar, Ronja, men separerad av trettio mil alltför utforskad geografi. Karlstad kontra Stockholm och hemstaden står chanslös. I Karlstad har jag vuxit, funnit mig själv som man och odlat det enda redskap som förmått fängsla nyfikenheten och stilla tristessen: mina ord. Genom dem har jag lärt mig att tänka, brinna och omfamna obekväma sanningar. En sådan sanning är att staden inte har något mer att erbjuda mig.

Om ett par månader fyller jag trettio och jag skäms inte längre över att beskriva mig själv som en skicklig kreatör och skribent. Sedan över tre år har jag förmånen att arbeta som copywriter på Värmlands framgångsrikaste reklambyrå, tillsammans med kollegor som ständigt överraskar, roar och utmanar mig. Att det inte räcker längre kastar ingen skugga över dem.

Att det inte är nog är vrålet som växer inom mig.

Jag måste vidare. Måste bort. Måste ge kärleken en chans att överleva det karga klimat vi kallar livet, en dragkamp med tiden där belöningen är lycka – hur beständig eller flyktig den än må vara.

Att söka jobb har visat sig vara det svåraste projekt jag antagit. Min oförmåga att be andra om hjälp ligger mig i fatet. Jag står vilsen och utlämnad. Alla som någon gång sökt jobb vet precis hur det är; känslan av att inte bli sedd, att försvinna i högen, att inte ens ges en chans att misslyckas i intervjun till tjänsten du är överkvalificerad för.

Det äter upp den tid jag inte har. I Stockholm finns det gott om kreativa reklambyråer där jag hör hemma. Arbetsplatser som endast kan stärkas av den passion för språkvård, interpunktion, historieberättande och förnuft som jag tar med mig in i allt jag gör.

Snälla, hjälp mig hitta till Stockholm. Hjälp mig hitta hem till mitt riktiga liv.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Livet

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #45

Kille 1: Min tjej har tvingat mig att plöja alldeles för många tv-serier den senaste tiden, och hon blir sur när jag för en gångs skull säger nej. Undrar hur en feminist skulle lösa det här dilemmat.

Kille 2: Med att du ska lyda din kvinna, så klart.

Kille 1: Men om jag inte vill det, då? Kan hon tvinga mig att ta hela dvd-boxen samtidigt? Eller ska jag bara låta henne stoppa in den första säsongen i mig?

Kille 2: Tar du dem analt slipper du åtminstone dåliga spinoff-serier.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

1 år

I dag är det ett år sedan jag valde bort alkoholen. Är nykter. Fortfarande.

365 dagar som gjorde livet bättre.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Krönika: Inga vägar leder till Karlstad

Det tog Romersk-katolska kyrkan drygt tre hundra år att ge upp sin geocentriska världsbild (planeterna och solen kretsar runt jorden) till förmån för den heliocentriska (vi kretsar runt solen), efter att Copernicus lagt fram teorin under femtonhundratalet. Nu, ytterligare två hundra år senare, vet vi att universum består av fler galaxer, stjärnor och planeter än vad vår fattningsförmåga kan greppa. Ändå tror varje människa fortfarande att hon står i centrum av universum.

Irrationellt tänkande präglar mer eller mindre alla. Medan vissa nöjer sig med att tro att de måste bänka sig framför teven för att favoritlaget i fotboll inte ska förlora, gör andra det irrationella till en konstform och anammar allt från religiösa doktriner och astrologi till homeopati och parapsykologi. Men det stannar inte där. Oavsett hur många bevis på motsatsen som stirrar oss i vitögat, slår vi knut på oss själva för att odla myten om att alla vägar leder till moi.

Karlstad är en oansenlig stad. Baksmällan efter decennier dominerade av Sven-Ingvarsbugg, FBK-bröl och illusionen om soligt väder, syns i invånarnas ögon. Och alltjämt står och faller stadens identitet med ett påstående som kramas sönder av näringslivet: Karlstad, den strategiskt belägna knutpunkten mellan Stockholm, Göteborg och Oslo.

Kan du på fullaste allvar tänka dig att någon i Stockholm någonsin har resonerat i stil med att det vore fint att flytta affärsverksamheten, familjen och fritidslivet till Karlstad, endast för att hamna mitt emellan tre nordiska storstäder? ”Vad säger du, Tessan? Jag vet att allt vi behöver finns här i huvudstaden, men tänk om vi blir sugna på att besöka Oslo eller Göteborg? Då vore det mycket mera praktiskt att bo i Karlstad. Tre timmars resa åt alla hållen, sedan är vi där det händer igen. Dessutom kan jag starta ett företag och skryta om att det ligger strategiskt placerat mellan städerna. Helt genialiskt, tycker jag nog.”

Enligt den logiken borde Hallsberg vara Sveriges vagga (om det inte vore för SJ:s labila uppfattning om kundservice). Då ska vi inte ens gå djupare in på hur Vingåker sparkar Karlstads rumpa när de skryter om att du minsann bara har hundrafemtiofem kilometer kvar till Stockholm när du passerar deras stolthet, fabriksutförsäljningen av felsydda kostymer.

Beteendet blir inte lättare att förstå när vi sätter det i ett större sammanhang, kommuninvånarnas osvikliga vilja att bete sig som om det tagit livslektioner av en vresig gubbe som ägnar dagarna åt att skälla på ungarna i den lokala lekparken. Nåde den som vill rubba Karlstads stadsbild genom att bygga högre än den ömkliga domkyrkan. Och nåde den som försöker öppna en butik strax utanför stadens minimala stadskärna. ”Tror du att jag orkar röra mig flera hundra meter till för att köpa ett par byxor? Då kanske jag sliter ut paret jag har på mig! Förresten, har du tänkt på vilket uselt utbud vi har i stan?”

Karlstad har många kvaliteter för den som föredrar ett lugnare liv. Medan Klarälven flyter så långsamt genom centrum att fiskarna får simma i cirklar för att få någon motion över huvud taget, knuffas folk för att få plats på någon av Kungsgatans otaliga krogar; den som hamnar utanför riskerar en barrunda på Herrhagen för att få släcka törsten med öl som prissatts för att ytterligare förstärka storstadsillusionen.

Är du å andra sidan ute efter ett liv utan självbedrägeri, gör du bäst i att förlika dig med fakta. Någon dag kommer Karlstad nå sina åtråvärda hundra tusen invånare, och med en stor gnutta tur kanske Carlstad United till och med lär sig att spela fotboll. I det långa loppet kommer livet ändå fortgå som det alltid har gjort. Folk kommer fortsätta prata som om deras stad finns med på kartan, medan näringslivet och kommunen köper nya kampanjer för att sälja in Karlstad som ett solparadis, i hopp om att locka nya företag och invånare.

I Stockholm, Göteborg och Oslo kommer ingen bry sig, precis som vanligt.

*   *   *

Publicerad i Hammarö Karlstad i folkmun, 2010-12-25.

Kategori: Krönikor Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Zamzons julklapp

Ronja är snäll, hon. Själv har jag inte köpt lillgrabben något alls.

Det är inte så att Zamzon någonsin har gett mig en present.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Nånstans i Sverige #44

Tjej: Under lunchen sprang jag på en man som är gift med en dövblind kvinna.

Kille: Både döv och blind, alltså? Har hon ens någon aning om vem hon knullar med?

Tjej: De har till och med barn tillsammans, två stycken. Och nu berättade han att de hade varit på ungarnas luciatåg. Det var tydligen jättefint.

Kille: Fast det fattade ju inte hon.

Tjej: Nej, men hon gillar tydligen lussekatter.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,