Juldagen -08 gick inte som den skulle. Det var fest hos mig och i enlighet med svensk tradition söp folk för hårt. Nån släppte ut Zamzon: jag fick jaga ifatt honom på öppen gata. Nån annan spydde: hallen, hissen, entrén. Mitt usla humör slängde ut alla. Mitt usla humör städade. Mitt usla humör drack whisky. Mitt usla humör mötte upp Pär efter krogen. Mitt usla humör försvann och vi drack mer whisky. Jag somnade vid fyra på morgonen och vaknade till dofter jag inte ville kännas vid.

Tvingade upp mig tidigt. Fyllan hade knappt gått över till bakfylla än. Ändå satte vi oss i en bil, jag och Zamzon. Dan, hemma från Barcelona över julen, körde.

En vän med en bil. Destination: Göteborg. Uppdrag: Kärlek.

Världen ter sig som en märklig plats oftare än den verkar normal.

Dan träffade Julía ett par månader tidigare – en mörk skönhet från Dominikanska Republiken. Saker flöt på så där bra som de bara gör när det ligger nåt mer i luften. Jag kan föreställa mig att de pussades och kramades som bara nykära pussas och kramas. Och när de knullade ägnade de sig säkert åt att älska istället. Ladi-dadi. Riktigt gulligt.

Märk Dans förvåning när det visade sig att Julía redan hade bokat in julfirande i Sverige. Hon skulle hem till Dominikanska Republiken över nyår, men innan det skulle hon hälsa på vänner i Göteborg.

Göteborg är inte Karlstad och hennes schema hade inte tid för en resa hit. Dan grämde sig. Hans nya kärlek fanns så nära men ändå så långt borta. Och efter att de sa farväl i Barcelona var det en månad kvar tills hon skulle komma hem igen.

Dan spontansatte sig i en bil och jag följde med.

Resan ner tog fyra timmar. Vi strosade på bakgatorna i Göteborg under totalt två timmar. Julía var där i en och en halv. Jag gick vid sidan av. Hennes vänner gick vid sidan av. Julía och Dan fick vara så ostörda som det går att vara en kylig annandag på Göteborgs kullerstensgator.

De pratade försiktigt; kysstes försiktigt; sa farväl försiktigt. Det kändes nästan fel att betrakta dem. Situationen var för skör.

Hemresan tog nästan fem timmar.

Dan körde som en närsynt gumma.

Dan sa inte särskilt mycket.

Dan hade ett bitterljuvt leende på läpparna.