Humanist och skeptiker med ena foten i reklambranschen, andra i samhällsdebatten; autodidaktisk bloggare och krönikör med kärlek till vetenskap, frihet, förnuft och Ronja.
Som en av Sveriges minst lästa skrivkunniga bloggare, ger jag mig dagligen (nåväl) i kast med att förstå, förklara och fördöma mänsklighetens idiotiska sidor. Oavsett om motståndarna är religiösa fundamentalister, kvacksalvare eller Thomas Di Levas vägglöss, är målet att varken ta fångar eller lämna sårade kvar på slagfältet — till försvar av människans fulla potential, vad den än må vara.
Utöver det försöker jag hinna ligga en del, också.
Bidra gärna med återkoppling, tips och vänskap. Eller känn dig fri att skriva all ogenomtänkt, indoktrinerad smörja du önskar, om det är din böjelse. Jag censurerar bara kommentarer som har en uppenbar avsikt att sprida ogrundat hat.
Vill du kontakta mig nås jag enklast via philipwildenstam@gmail.com.
Vet du vad? I dag skakade jag hand med min nya chef; i morgon börjar jag jobba. Efter ett halvår är semestern över, det är dags att vara copywriter igen.
Reklambyrån heter Nkel, ligger i hjärtat av Stockholm och arbetar med kunder inom ett brett spann av områden: från dagligvaruhandel till affärsjuridik.
Jag är lycklig. Säg grattis.
Jag flyttade. Först till Gamla stan, omgavs av turister dygnet runt. Kameror, marschorkestrar och vikinghjälmar i plast. Flydde till skärgården. Flydde till Skåne. Flydde slutligen till Hammarby sjöstad. Opererade vänsterknät. Var orolig. Hade dåligt samvete, viftade bort värken och tänkte att jag tog någons plats; stal något från en bättre behövande. Ortopeden lugnade mig med att han aldrig hade sett något liknande under sin tjugo år långa karriär, han var förvånad att jag orkat gå. Firade ett år med Ronja.
Jobbade inte. Jobbar fortfarande inte. Skriver inte. Tänker inte. Mår bra. Oftast. Allt är annorlunda. Zamzon är borta. Jag lär mig vara sambo. Jag älskar, andas och lär mig gå, springa och lyfta på nytt.
Tre månader på en minut.
Måste ta tag i mig själv.
Nu.
Låt mig vara privat för en stund, jag behöver din hjälp.
I fredags sa jag upp mig från anställningen som copywriter hos Ord & Bild, Värmlands största tillika Sveriges femte bästa medelstora reklambyrå 2010 (enligt Regi). Vår relation varade i knappt fyra år och jag är tacksam över den roll jag fått spela i företagets positiva utveckling. Men det är dags att gå vidare. Det är dags att riskera allt jag har för en chans till allt jag vill ha.
Redan i februari berättade jag att jag söker jobb i Stockholm, för att kunna flytta till kärleken, Ronja, och samtidigt fortsätta utveckla karriären. Sedan dess har jag aktivt sökt jobb, varit på ett gäng intervjuer men ännu inte hittat rätt arbetsgivare.
Under hela processen har jag upplevt det som en nackdel att jag fortfarande bor i Karlstad. Om du har en uppsjö kvalificerade kandidater att välja bland, varför satsa på den som inte redan finns på plats i huvudstaden? På ett ungefär.
Därför är det nu avtalat att jag gör min sista arbetsdag den åttonde juli, tar semester och slutar officiellt den tjugonde.
Från och med den tjugoförsta juli finner jag mig således fritt svävande på arbetsmarknaden. Än viktigare, för stunden, är att jag står utan bostad i Stockholm.
Hör du mig? Bostadslös i mina drömmars stad; så kan jag inte ha det. Jag älskar att arbeta kreativt, få användning för den penna jag vässat hela livet och förverkliga de idéer som bara uppstår när alla i arbetslaget drar åt samma håll.
Men mest av allt älskar jag Ronja och den framtid jag ser med henne. Och hon väntar på mig. I ett studentrum i Stockholm. Utan plats för mig och Zamzon, min nio år gamle dobermann.
Vi behöver en lägenhet. Och vi behöver den så snart som möjligt.
En stor etta, en liten trea eller något däremellan. Helst innanför tullarna, i nödfall närförort.
Berätta för alla du tror kan hjälpa oss, är du snäll.
För kärlekens skull. Karriären fixar jag av egen kraft.
Tack.
Kontaktuppgifter:
Ronja och jag på vernissage
Eftersom Jesus den här tiden för drygt två tusen år sedan roade sig med att inte existera och därmed inte dog för de synder vi inte gjort oss skyldiga till, ska jag njuta av ett par dagars ledighet nu.
Min tillgång till internet kommer vara begränsad, du kan knappt ens räkna med sporadiska uppdateringar här.
(Det är mer sannolikt att det som händer, händer på min offentliga Facebooksida. Kanske på tiden att du hittar dit?)
Ta-ta.
Tack till Philip Larsson för bilden.
Tack för att ni väntar.
Jag pausar nu.
På obestämd tid.
Tja.
Nej, vi ska inte snacka om R:s rumpa. Skärp dig! Det här handlar om baksidan med att ta ut en semesterdag under arbetsveckan. Oavsett hur härligt det var, sitter jag här nu — mitt i skiten.
Söndag. Ensam på kontoret. På tok för mycket arbete att avverka.
Självömkan är sällan vackert, men så blir det ibland.
Alla som jobbar vet hur det är. Första veckan efter semestern kryper fram. Du har saker att ta tag i, men de befinner sig precis bortom räckhåll. Ovanpå det är du trött, så trött. Du trycker på snooze ett par gånger extra, förbannar solen och sköljer ned frukosten med så mycket kaffe att halva förmiddagen spenderas på kontorstoan.
Jag hade en plan och ställde klockan på sex i stället för sju, flög upp ur sängen fyra morgnar i rad och kickstartade hjärtat genom att lyfta skrot för första gången på elva år.
Det funkade inte. Hjärnan hängde inte med. Och i morgon ska jag skriva och leverera en ny krönika, men har tyvärr ingen aning om var inspirationen håller hus.
Vilken härlig vecka. Det enda jag tar med mig till nästa är att det är trevligare att röka pipa efter träningen än att stretcha.
Efter fyra veckor ledigt har jag bara en sak att säga innan vardagen återkommer:
Låt inte besticken följa med maten in i mikrovågsugnen. Efter drygt tre minuter smäller det. Högt.
(Fast mikron luktar fränt efteråt. Just nu kontemplerar jag potentiella lögner att dra inför framtida kvinnliga besökare. ”Jo men du vet … Ett gäng internationella terrorister bröt sig in, kastade en rökgranat och försökte överrumpla mig. De var ute efter hemligheter jag anförtrotts av CIA, men jag lyckades – så klart – besegra dem alla. Ska vi ligga nu?”)
2012-02-04 18:59:38 @ruterryter Yes! Världens bästa ugnsrecept för kycklingvingar: http://t.co/wXhgsjYU2012-02-04 15:36:46 RT @Stjarnhem: Jävlar vad trött jag är på militärdiktaturer. Men, what goes around comes around.2012-02-04 10:55:56 RT @_GUD: Orka klaga på kylan. Det finns människor som kommer bli tvingade att se på melodifestivalen ikväll!
Det är ett uttjatat felslut att alla åsikter är lika mycket värda. Eller att de ens har lika stor rätt att komma till tals. Yttrandefriheten garanterar din rätt att snacka skit, inte rätten att fylla offentlighetens toaletter med dynga tills de svämmar över.
Håller du med? Principiellt bryr jag mig inte. Däremot skulle jag skratta desto mindre om folk höll med mig hela tiden.
Oavsett hur det ligger till med den saken, är jag beredd att låta dig kommunicera med mina läsare. Och det spelar ingen roll om du är en religiös dåre, kvacksalvare av rang eller en intellektuell kraft i kampen mot vidskeplighet – ditt inlägg kommer bedömas på andra grunder än om jag håller med dig.
Det enda du behöver förhålla dig till är:
• Din text ska vara behagligt läsbar. Det innebär rättstavade ord, korrekt grammatik och god interpunktion. Inte minst innebär det logisk följdriktighet, även om din logik grundar sig i befängda åsikter. (Och nej, jag tänker inte redigera din text. Du tar själv ansvar för att den är presentabel.)
• Följ svensk lagstiftning, hörru. Var gärna arg, för all del, men förtala eller hetsa inte.
• Du får inte vara anonym. Alla inlägg ska signeras med namn och lämplig personbeskrivning (till exempel ”Marcus Birro, rikspucko”). När du skickar texten till mig ska du även bifoga giltiga adress- och kontaktuppgifter för verifikation, inte publikation.
• Framför allt annat, var inte tråkig. Jag må älska vetenskap och filosofi, men det är inte samma sak som att jag vill somna till en tio tusen tecken lång diskussion om postkolonialismens effekter på navelludd.
Är du redo att ta debatten? Här är präster, imamer och haschtomtar lika välkomna.
Mejla ditt inlägg till philipwildenstam@gmail.com eller använd formuläret.