Kommer jag få ligga i kväll, Adolf?

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Ni kvinnor kommer döda oss alla!


Hojatoleslam Kazem Sedighi är officiell böneledare i Teheran, Iran. Häromdagen slog han fast ännu en vetenskaplig sanning.

”Many women who do not dress modestly […] lead young men astray, corrupt their chastity and spread adultery in society, which (consequently) increases earthquakes. […] What can we do to avoid being buried under the rubble? There is no other solution but to take refuge in religion and to adapt our lives to Islam’s moral codes.”

Inte för att vara den som är den, men jag vill inte dö på grund av att ni struttar runt halvnakna på stan. Nästa kvinna som visar överarmarna stenar jag.

Via Pharyngula och Yahoo News.

Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den nyktre prinsen

I dag fick jag en försenad födelsedagspresent av en kollega som hade ansträngt sig för att hitta den perfekta gåvan till mannen som fortfarande väntar på att få ligga nykter.

Tydligen hittade hon svaret hos IOGT-NTO och Mikael ”Prinsen” Trolin.

2004 gav de ut singeln ”Man kan ragga brudar utan sprit”. De lyckades till och med få med sig den före detta direktören för Systembolaget, Gabriel Romanus, på ett hörn – så du fattar ju att vi snackar om en kvalitetssatsning.

Har du hört låten? Jag har letat nätet runt efter en digital version, men till ingen nytta.

Därför får du nöja dig med min recension:

”Tack IOGT-NTO och Mikael ”Prinsen” Trolin. Efter tre och en halv månad i nyktert tillstånd är jag mer sugen än någonsin på att börja supa igen.”


Nej, historien förtäljer inte varför ”Prinsen” ser ut som en inbrottstjuv med en ros i munnen.

Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Konsumentupplysning


En bloggläsare mejlade bilden ovan. Hur missunnsam vore jag om jag inte delade med mig av den till er? Samtidigt vore det fel att påstå att jag inte har längtat efter en chans att på nytt blogga om anusblekningar.

Textförtydligande följer.

Skönhet kommer bakifrån

Jag dejtar en tjej just nu.
Världens konstigaste jobb har hon
Anusblekare
Det slår till och med den förra som rakpermanentade får på Nya Zeeland
Men
Det är tydligen bra cash i blekta stjärtar
Hon erbjöd mig en gratis behandling förra veckan
Jag trodde jag tackade ja för att inte göra henne besviken
Men
Ångrar mig djupt, kompis!
12 liter väteperoxid mellan skinkorna
Intensiv, koncentrerad smärta
Det var nära att jag tuppade av
Nu ser jag ut som snövit i stjärten
Bögarna på gymmet kallar mig Bambi
Tappar jag tvålen igen får den ligga

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #37

Kille: Jag ska utropa en ny nation.

Tjej: Är du upprörd?

Kille: Vad tror du? Det är 2010 och inget är mer kontroversiellt än att grunda sina argument på falsifierbar vetenskap. På ena sidan har du de postmodernistiska relativisterna – ett enormt gäng lata kräk som uppfinner ett existensberättigande åt sig själva i den akademiska världen – och på den andra, där har du alla religionskramare som lever i en fördummande masspsykos!

Tjej: Lugna ned dig.

Kille: Inte innan jag utropat en nation åt alla som vill leva i kontakt med verkligheten.

Tjej: Jag vet inte, tror inte jag fattar varför du är så sur.

Kille: Med vad fan? ”Vi kan inte veta vad som är rätt eller fel, det ligger i betraktarens ögon. Bla, bla. Och vetenskapen är starkt kryddad av personerna som ligger bakom teorierna, bla, bla. Vi kan aldrig veta hur världen fungerar, bla, bla.” Vad är det de inte fattar? Vad tror idioterna händer när de befinner sig i ett flygplan tio tusen meter upp i luften? Eller när de får sina kroppar reparerade av kirurger? Eller kollar sina banksaldon online? Riktig vetenskap är vad som händer – varje gång.

Tjej: Vilka är välkomna i din nya nation då?

Kille: Alla som älskar att bråka hjärnorna av sig, men som gör det med falsifierbara argument. Den som ens funderar på att dra till med ett ”vi kan inte veta att Gud inte finns eftersom han är osynlig” åker ut direkt.

Tjej: Men vad är poängen? Världsfred?

Kille: Vi ska absolut inte ha några utopiska ambitioner! Utopier är också för idioter, vi ska bara ägna oss åt att fortsätta upptäcka allt som är fantastiskt med världen. Och knulla.

Tjej: Typ gruppsex varje kväll?

Kille: Ja, varför tror du jag sa att bara snygga tjejer är välkomna?

Tjej: Det sa du inte.

Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Replik till Marcus Birro, DN Debatt

Jag skrev i går. Jag skrev länge, jag skrev sent. Till slut närmade jag mig något som liknande vad jag ville förmedla, och med en snabb finputsning i morse var jag redo att skicka artikeln till DN Debatt.

Varför? Marcus Birro skrev där i lördags om hur den katolska kyrkan sviker hans tro. Du vinner på att läsa hans ord innan du läser min artikel nedan. Det gör du här.

Du bör även läsa svaret från Stockholms katolska stift. Det gör du här.

Så där. Nu är du redo att läsa min artikel. Tyvärr blir det här – jag hade föredragit utrymme i DN Debatt.

I alla fall:

En historielektion åt Marcus Birro

Har du hört den om skorpionen och grodan? I fabeln bad skorpionen om hjälp med att korsa ett vattendrag, men grodan tvekade. ”Hur vet jag att du inte dödar mig?” frågade han. ”Om jag gör det drunknar vi båda,” svarade skorpionen. Logiken var ofelbar och grodan erbjöd sin hjälp, tog skorpionen på ryggen och började simma. Halvvägs över hände det; skorpionen stack honom. Medan giftet spred sig i kroppen vände han huvudet mot skorpionen, såg honom i ögonen och frågade uppgivet: ”Varför gjorde du så? Nu kommer vi dö.”

”Jag kan inte hjälpa det, det är min natur,” svarade skorpionen.

Jag vet inte när du, Marcus Birro, bestämde dig för att konvertera till Romersk-katolska kyrkan, men jag tar för givet att valet föregicks av en längre periods kontemplation. Hur tänkte du? Vandrade du gatorna i Rom? Besökte du kyrkorna, kaféerna, fotbollsplanerna och restaurangerna? Såg du solen sänka sig över Vatikanen? Tänkte du tillbaka på ett liv i utanförskap – det liv du behandlat så öppet och modigt genom åren – och upplevde hur Gud talade till dig när du föll på knä mot kyrkans kalla marmorgolv? Fann du ny kraft att möta vardagen med? Var du äntligen hemma?

Vi är många som är upprörda på din kyrka i dag, Marcus. Den ena barnvåldtäktsskandalen avlöser den andra, vi nås av nyheten att påven Benedictus XVI, Joseph Ratzinger, kände till övergreppen men valde att mörklägga dem för kyrkans skull, och vi blir precis lika äcklade och ursinniga som du. Ändå finns det en skillnad mellan oss – och den verkar avgrundsdjup.

Vår ilska är inte ny, Marcus. Vi skådade Guds gärning, bevittnade predikningarna, såg rikedomarna byta händer och lyssnade till världens klagosång, alltmedan din kyrka växte sig kraftfullare. I spåren av antisemitismen, korstågen, inkvisitionen, den utbredda häxjakten, slakten av katarerna, missionärernas ”arbete” jorden över, förtrycket av vetenskapsmän, kvinnor, homosexuella och de fåfänga dårar som önskade läsa Bibeln på modersmål – med mera, med flera – förde vi räkning över förbrukade liv och fann att det inte var gott.

Vad fann du?

Jag vet inte vem Gud är för dig, men du säger att du fann honom i de katolska kyrkornas och konstverkens kraft. Samtidigt kallar du honom en ”principfast gammal sosse”, och jag förstår dig inte. Du är arg, så arg, över att din kyrka drar skam över din tro – men det var du som valde trossamfund. Och du valde det som kanske mer än något annat är knutet till sin institution. Märkte du aldrig det? Blev du så bländad av allt guld att du inte kunde se hur din kyrka byggde sin existens? På blod, på lidande, på två tusen år av lögner och brott mot mänskligheten. Undgick det dig att din ledare är ofelbar, en uråldrig despot i inte alls modern tappning? Om du tar bjälken ur ditt öga kommer du inte skåda en sosse, blott en fascist.

Det vilar något ruttet över ditt stridsrop. Du inleder med att tala dig varm för katolicismens moralism, ett par paragrafer senare fördömer du densamma. Vad är inte katolsk moralism när påven åker till Afrika och predikar förbud mot kondomer i HIV-härjat land? Vad är inte katolsk moralism när prästerna citerar Jesus ord om att kvinnan ska underordna sig mannen? Vad ger dig tolkningsföreträde i en tro du gått in i med stängda ögon?

Om allt du är ute efter är en privat gud du kan forma efter eget tycke, vad gör du i den katolska tron? Förlåt min okunnighet, Marcus, men för mig är du stalinisten som går till Stalin och frågar om det inte är dags för marknadsekonomi snart; du är nationalsocialisten som undrar vad Hitler egentligen har otalt med judarna. (Eller för att göra metaforen till en treenighet och samtidigt plocka in lite av den moralism du vurmar för: Du är flickan som ”bara” tar den i tvåan för att kunna bevara oskulden tills hon gifter sig.)

Jag vet inte, kanske är du ”katolik i hjärtat” och uppriktig i stället för desillusionerad. Det är ändå något som saknas.

Du använder tolv hundra ord för att breda ut dig i rättfärdighetens namn. Du gastar och förfäras; du lider, skäms och kräver förändring genom bättring. Stundtals lyckas du nästan upprätthålla en enhetlig tanke genom en hel paragraf – det är jag beredd att ge dig – men lika snabbt svävar du på nytt ut i de tomma ordens värld. Och när vi kommer till slutet av ditt manifest saknar vi fortfarande den viktigaste pusselbiten. Vi saknar det som kan övertyga oss om att din tro grundar sig på kärlek och tolerans.

Genom att inte kräva att påven och hans hantlangare ställs till svars, att deras roller i mörkläggningen av barnvåldtäkterna utreds av Internationella brottmålsdomstolen under klassificeringen brott mot mänskligheten, visar du tydligt att allt du önskar är att lägga ytterligare ett lager smink på den krackelerade madonnan. För hur upplyst och ödmjuk är din tro när du tyst ställer dig bakom tanken på den ofelbara ledaren, på att en människa år 2010 står över att ställas till svars för det liv han valt att leva?

Du valde att bli en del av den katolska kyrkan. Du valde att placera skorpionen på ryggen och spelar nu förvånad över att den stack dig. De flesta gör inte samma val. En majoritet av kyrkans 1,2 miljarder medlemmar föds in i tron. Från vaggan hör de prästernas prat om helvetet, arvssynder, dödssynder och vikten av att ge, ge, ge och betala tills det gör ont. Förstår du vad den moralism du pratar om berövar dem? Deras är inte lyxen att kunna välja delar av en tro samtidigt som de smuttar på caffè macchiatos på bakgator i Rom. För dem är varje dekret blodigt allvar. Och till dem hör rädslan för att brinna i helvetet om de följer sin mänsklighet.

Valet av Joseph Ratzinger var ett konservativt sådant och det finns inga tecken på att kyrkan varken kan eller vill förändras. Varför skulle de ens? Deras är redan makten och härligheten, och är det något de lärt sig att hantera så är det skandaler. Har du blundat för det också?

Vi är många som kämpar för en kärleksfull värld, Marcus, men vi gör det inte i blindo. Vi kämpar för tolerans för alla, men vi ställer tolerans som motkrav. Vi brinner för allt som är fantastiskt med världen; för våra olikheter och likheter såväl som för jämlikhet och frihet. Vi viger våra hjärnor åt att förutse och förhindra de problem som står runt hörnet. Överbefolkning, svält, miljöhot, pandemier och krig, kanske till och med kärnvapenkrig, är reella faror som vi bara kan övervinna tillsammans. Den katolska kyrkan har haft två tusen år på sig att visa intresse för att vara en del av den kampen, hittills har vi varken sett eller hört något från dem.

Att du frivilligt sökte din gud hos dem är en sak. Att du är beredd att förlåta dem för ännu ett brott, om de bara kan leva upp till din lilla kravlista, är något helt annat. Jag är människa i hjärtat, Marcus. Som människa skäms jag över att du gräver vallar runt verkligheten.

Philip Wildenstam
ateist, autodidakt och bloggare

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Håll käften (planerat serverbyte)

I kväll tänker jag inte blogga och du kan lika gärna göra något vettigare än att hänga här som en utslagen stråtrövare.

Det som sker är förhoppningsvis inget du märker. Runt åtta i kväll flyttas bloggen från en server i USA till en i Storbritannien. I och med att det nyligen blev så många besökare att min trafikgräns överskreds – och bloggen släcktes ned utan förvarning – känns det som en bra idé att uppdatera till en snabbare, bättre och dyrare lösning. Från min plånbok till din behållning, typ.

Äh, skitsamma. Min poäng är att du ska låta bli att skriva kommentarer det närmaste dygnet, tills ompekning är färdig. Eller, klart du får skriva – men risken finns att du kommenterar den version av bloggen som försvinner inom kort.

Jag säger till när allt är som vanligt igen (men bättre).

Under tiden du väntar ber jag dig begrunda följande: I kväll tänker jag i stället skriva en debattartikel till DN Debatt. Jag kommer grunda den på historiska fakta, förnuft och en stor dos wake the fuck up-mentalitet, till kritik mot en man som inget hellre vill än att på ytterst tveksamma grunder vara en förebild för oss alla. Jag bedömer mina chanser till publicering som ungefär lika med noll, men skam den som aldrig försöker. Så vad säger du, ska vi slå vad? Jag slår vad om att jag inte blir publicerad, sätter du emot? Den som förlorar är skyldig den andra antingen en lunch, ett samlag eller ett paket Intersportstrumpor. Priset utses av den enväldige domaren, det vill säga av mig.

(Tar de inte in min artikel publicerar jag den här, så klart.)

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #36

Kille 1: Hur gick det med den där tjejen?

Kille 2: Det gick inte alls. Hittar verkligen ingen jag attraheras av, än mindre vill ligga med.

Kille 1: Du får sätta in en kontaktannons. ”Har kuk, vägrar resa.”

Kille 2: Det skulle bara vara desperata tjejer som svarade.

Kille 1: Man kan ju inte låta bli att undra vilka som döljer sig bakom annonserna.

Kille 2: ”Svar till: Träskmonstret.”

Kille 1: Eller ännu värre, ”Svar till: Träskmonstrets mamma.”

Kille 2: Men ändå, det var länge sedan jag låg med någons morsa.

Kille 1: Du, det var länge sedan du låg.

Kille 2: ”Svar till: Killen med termos och snabbmakaroner.”

Kille 1: Al dente?

Kille 2: Al dick.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Den mordiska snuttefilten

Många sansade, intellektuella människor rationaliserar religion genom att beskriva fenomenet som en gigantisk snuttefilt. Våra hjärnor drivs av att söka svar som kan fylla livets luckor. Det var sant för fyrtiofem tusen år sedan – under den epok som beskrivs som den kreativa explosionen – och det är lika sant i dag. Däremot har vår förmåga att tolka sanningen förändrats och förbättrats. Inte för att våra hjärnor plötsligt har utvecklats i en rasande takt; evolution genom naturligt urval mäts inte i mänskliga livstider. Nej, vi har utvecklats tack vare vår förmåga att ta tillvara på tidigare generationers intellektuella framsteg. Det vi inte visste i går kan vi veta i dag. Det vi inte vet i dag kan vi veta i morgon. Och så kommer det fortsätta så länge vi drar nytta av vårt intellekt.

Religion var dåtidens människors svar på dåtidens frågor, och vi ska vara tacksamma över att det alltid har funnits de bland oss som varit beredda att beakta nya frågeställningar. Även om det tog fyrtiofem tusen år att komma fram till ett enda vettigt svar (låt mig hållas), var det de pyttesmå framstegen som över årtusendena lades samman till en ofantligt mycket större kunskapsbas – hela vägen från soldyrkan till vetenskapliga teorier grundade i falsifierbarhet.

Tack vare att det för fem tusen år sedan fanns människor som ville veta att deras blodsoffer till gudarna verkligen försäkrade dem om en bättre skörd, närmar vi oss i dag en sant tillfredsställande förklaring till hur religiösa vanföreställningar skapas av hjärnan. Precis som evolutionen gjorde en fantastisk resa för att komma till den punkt i historien där människan klev in i bilden, har vår förmåga att förstå omvärlden genomgått en lika fantastisk evolution.

Ändå sägs jakten efter riktig kunskap inte räcka för alla. I sant upplyst liberal västerländsk anda rationaliserar vi hela världsbefolkningen. ”Folk behöver sin snuttefilt,” menar vi som slutat tro. ”Majoriteten kan inte hantera en värld som saknar något gudomligt att falla tillbaka på i tid och otid,” fortsätter vi nedlåtande.

Tyvärr finns det ett förödande fel med att säga att religion är som en snuttefilt. Visst är den hånfulla tonen berättigad, problemet är att den inte är tillräckligt hånfull. För att liknelsen ska vara korrekt måste vi göra ett tillägg:

Religion är som en snuttefilt med makten att driva sin ägare till viljan att mörda alla som har en snuttefilt av annat fabrikat. Och att därefter få honom (eller henne) att uppleva en känsla av att ha gjort en genuint god gärning i snuttefiltens namn.

Det är enkelt att sitta i en sekulär del av Sverige och tro att alla andra egentligen, innerst inne, delar ens livsåskådning – att religion bara är något folk ägnar sig åt för att de behöver det, inte har något bättre för sig eller för att de tycker det är kul att våldta barn.

Det är inget annat än en arrogant hållning utan verklighetsanknytning.

Den tro vi plikttroget kallar privat och helig står i ett direkt motsatsförhållande till förnuft och tolerans. Medan vi rasar över FRA-lagen, Ipred-lagen och allt annat som inkräktar på de friheter vi tar för givet, ska vi acceptera livsåskådningar som säger att frihet är något som kommer från ovan – att Gud ger och tar och som människor ska vi uppfylla hans vilja på jorden. Eller varför inte Allahs, Yahwehs, Vishnus, det flygande spagettimonstrets eller Satan och hans mosters viljor?

Det finns ingen större anledning att respektera människors privata gudstro mer än du respekterar övertygelsen hos någon som säger åt dig att vita människors öde är att vara härskarrasen, eller att kvinnor är skapta för att förflytta sig mellan barnsängen och spisen. Blotta tanken på att det finns miljontals människor som – från djupet av sina förvirrade hjärtan – faktiskt tror att de uträttar en gudomlig vilja om de dödar någon av en annan tro (eller ingen tro alls), borde skrämma dig halvt från vettet. Att deras tro existerar är en obestridlig sanning, men gör inte misstaget att tro att du befinner dig på tryggt avstånd från deras galenskap. Och låt bli att avfärda dem som fanatiker eller psykopater. Den enda som skiljer oss åt är våra livsåskådningar.

Framför allt är det dags att vi slutar behandla det som en galenskap reserverad för utvecklingsländer, lågutbildade och extrema falanger utan reell makt. Grogrunden hittar vi i oss själva och vår omdömeslösa tolerans. Varje gång vi låter lögnen vinna över förnuftet tar vi ett steg i fel riktning. Varje gång vi visar intellektuell tolerans, och förväntar oss detsamma i gengäld, förråder vi oss själva. Vår enda plikt är att fortsätta söka livets sanningar genom vetenskaplig bevisföring; att ständigt ifrågasätta varje individ som maskerar lögner under ett skimmer av tradition, auktoritet och uppenbarelse.

I den plikten ingår inte intellektuell tolerans gentemot den som sviker det egna intellektet. Vi lever i en tid av massförstörelsevapen och står inför katastrofer de flesta av oss inte ens kan börja föreställa sig. Överbefolkning, svält, pandemier och miljöförstörelse är verkliga problem och vår ignorans står i vägen för effektiva lösningar.

Måttfull eller extrem, präst eller politiker, naturvetare eller filosof: De individer som söker svar hos trossamfunden hör hemma i en tid vi inte behöver längre – och de är en fara för oss alla. Medan de insisterar på att du behandlar deras tro med respekt, måste du ställa dig själv en rad frågor:

Hur privat är egentligen en trosuppfattning som yttras i tal eller skrift? Hur privat är en tro som förs vidare till barn som inte ges en chans att tänka själva? Hur många lagar grundar sig på befängda, religiösa påståenden om konsekvenserna av njutning? Hur harmlös är människan som påstår att just hennes gudstro är harmlös medan problemen ligger i hur andra väljer att tro? Hur många brott är du beredd att förlåta de religiösa samfunden innan du börjar reagera på orden ”jag är troende” på samma sätt som du redan reagerar på ”jag är nationalsocialist”?

”Gud den allsmäktige har skapat vår nation. Genom att försvara den försvarar vi Guds arbete.”
– Adolf Hitler i ett radiosänt tal den 30 januari 1945

Vår värld fylls hela tiden på av religiös mytbildning. På trossamfundens lönelistor hittar du en uppsjö människor vars yrke är att uppfinna nya sätt att ursäkta och anpassa religionen efter rådande kultur. De kallar sig själva teologer, filosofer, vetenskapsmän och andliga ledare. Alla människor med självaktning måste kalla dem lögnare. Och vårt främsta uppdrag är att sluta bjuda in dem i samtalet.

Till försvar för förnuftet. Till försvar för en hållbar tolerans. Till försvar för en värld som drivs på av vetskapen om att vi kan bättre.

Även om vi inte är där än.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mindre än då

Det finns en scen i Dead Poets Society där en av huvudpersonerna, den blyge Todd Anderson, tvingas improvisera poesi inför klasskamraterna. Genom att associera till ett porträtt av poeten Walt Whitman lyckas han till slut övervinna sin rädsla, till fördel för den kreativitet han lärt sig undertrycka.

I kväll stirrar jag på ett två år gammalt fotografi av mig själv. Det är söndag, jag är bakfull i Göteborg efter två dygns intensivt supande med vännen jag hälsade på, singel har jag varit i knappt två månader, jobbet känns fortfarande nytt och spännande, och bara ett par timmar tidigare blev jag avrunkad i en lekparks klätterställning.

På bilden står tiden stilla och jag minns fortfarande hur känslorna stormade inombords. Jag trodde hon var mitt livs kärlek, men hon försvann och stängde dörren bakom sig; jag var fri och hade äntligen börjat belönas för mina ord; framåt låg världen och jag skulle snart hitta nya, större utmaningar; tårar varvades med entusiasm; på tåget hem unnade jag mig drömmar om något annat än vindsvåningen och ensamheten i Karlstad. Drömmar om något större.

Scenen i klassrummet markerar vändpunkten för Todd. Genom konfrontationen med den skäggige, galne Walt Whitman ska vi som åskådare förstå att det är i det ögonblicket han tar steget mot att nå sin fulla potential.

Jag stirrar på bilden och väntar på mitt ögonblick av uppvaknande. Jag vill brista ut i ett sammelsurium av tankar, kasta mig in i röran och söka den logiska fortsättningen. Jag vill skapa poesi i stället för att sitta här och odla skägg.

Efter två år är jag kvar i vindsvåningen i Karlstad.

Mer rädd än då.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,