Efter snart två veckor har livet stabiliserats. Jag vaknar inte längre med huvudvärk, skakningarna är borta och jag klarar mig genom kvällarna utan att tvångsmässigt tänka på alkohol en gång i kvarten. Trots att jag fortfarande sover ytterst tveksamt har jag till och med börjat lokalisera fördelarna med mitt nya, nyktra liv.

Nyfiken? Läs vidare. Om inte får du visa mig lite tålamod, jag räknar med att hitta tillbaka till den här typen av bloggande inom en snar framtid.

• Jag slipper raka mig. Den trettionde januari ska jag på bröllopsfest, innan dess har jag inte ett enda åtagande inbokat som kräver att jag ser ut som en socialt välanpassad varelse. Nej, jobbet räknas inte. Jag är kreatör och kan komma undan med lite vad som helst så länge jag skyller på att det är ett uttryck för min djupa – och stundtals svårförståeliga – kreativitet.

• Vilket går hand i hand med att jag för första gången på en väldigt lång tid inte har en romantisk eller sexuell kontakt med någon från det täcka könet. Kalla det avhållsamhet, celibat, torka eller bara en total oförmåga att uppvakta kvinnor utanför kroglivets dunkla sken: som nykter får fröken Höger räkna med en mer aktiv fritid. (Säg inget till henne om min otrohetsaffär med slampan Vänster, är du snäll. Det är så tråkigt när de två är ovänner.)

• Min önskelista hos nätbokhandeln har vuxit sig åtta tusen kronor lång. Sedan jag lärde mig läsa har jag haft för vana att simultanplöja ett par böcker. Nu är takten ökad och 2010 har redan sett fem böcker avverkas. Favoritämnena för stunden är allt som har att göra med skrivkonsten (så klart), kreativitet och antropologi (läran om människan). För att stötta nykterheten är målet att avverka hela önskelistan innan året är slut. Nackdelen är att listan hela tiden växer. Jag är inne i en period där jag läser uteslutande facklitteratur, och all god facklitteratur har en inbyggd förmåga att uppmuntra till vidare läsning. (Varje bok avslutas med ett referensbibliotek och vissa av dessa böcker insisterar författaren på att ”du bara måste läsa, de är så fantastiska”, och jag tänker ”klart jag måste läsa dem, de sägs ju vara fantastiska” – alla briljanta forskare, vetenskapsmän o.s.v. kan således dra åt helvete.)

• Jag tvingas återupptäcka en annan del av livet. Hur umgicks vi när allt var oskyldigare? När fritidsgården stod på menyn; när folköl var höjden av lyx och langades av en snubbe som ville bli kallad Höken; när ljudet från trimmade mopeder framkallade mer eller mindre sanna historier om fräna polisjakter genom skog och villaområden? I går kväll skrattade jag mig igenom ett uselt biljardparti, drack Coca-Cola och var i säng innan klockan slog fem-i-två-ragg.

Två veckor har lyckats ställa allt på ända. Just nu känns det okej.