En chans till upprättelse för ICA (en risk jag får ta)

De flesta jag känner gör ingen skillnad mellan orden risk och chans. Som vän av ordning hävdar jag att det gör vårt kära språk mindre nyanserat. För visst känner du instinktivt vilket av nedanstående exempel som är korrekt?

1. ”Chansen finns att du dör innan fyrtio – så skyddar du dig”

2. ”Risken finns att du dör innan fyrtio – så skyddar du dig”

Eller. Alternativ 1 kan ju vara helrätt för den med dödslängtan. För oss övriga är utsikten att dö innan fyrtio mindre lockande, och vi tar givetvis CHANSEN att lära oss hur vi ska skydda oss själva.

Ändå hör jag sällan nån använda ordet risk när de syftar till nåt negativt. Det spelar ingen roll om det är vardagssnack med polarna eller den senaste Hollywood-produktionen. Chans, chans, chans. Allt är en jävla chans.

Chansen är stor att jag exploderar snart.

Dock kan jag bli positivt överraskad. Och i dag blev jag glad på det mest oväntade av ställen – i kassan hos min lokala ICA-handlare.

Mannen framför mig skulle köpa snus, men varumärket han ville ha var slut i snuskylen. Den hjälpsamma kassören sprang raskt för att hämta nytt på lagret. När han kom tillbaka ursäktade sig kunden för besväret.

Kassören: ”Äsch då, det är ingen fara. Chansen finns ju att fler kunder vill ha samma märke snart ändå.”

Efter det pausade han sig, fick ett litet leende över läpparna och la till:

”Eller, ja … Risken, menade jag så klart. Det är ju inte bra att snusa.”

Kategori: Personligt Språk
Etiketter: , ,

En härlig dag för prillan

I dag har Aftonbladet en artikel om en ny forskningsrapport rörande hälsoriskerna med snus. Under tio år har Lunds universitet försökt ta reda på om det finns ett samband mellan snus och hjärt- och kärlsjukdomar.

Nå?

Nej.

Nu väntar jag bara på liknande rapporter som bagatelliserar riskerna med alkohol och cigaretter.

Det skulle göra lyckan fullständig.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,

Omtanke för min hälsa

Flickorna på Pressbyrån vet precis vad jag vill ha. Jag möts alltid av ett leende följt av den enkla frågan ”Hur många?”.

Att handla på ett ställe som inte vet att jag vill ha Camel känns alltid lika fel. Jag vill ha den servicen. Jag vill ha leendet. Jag vill byta ett par kaxiga kommentarer. Måste jag köpa ciggen nån annanstans känner jag mig blåst efteråt. Varje gång. Det slår aldrig fel.

Därför går jag till Pressbyrån på Kungsgatan.

Som alldeles nyss.

– Hur många?

– Ett.

– Vet du att Camel börjat med snus?

– Kul för dem.

– Vill du ha en dosa?

– Nej, jag snusar Skruf stark portion.

– Men åh, jag vill ju ge dig en gratis.

– Jaha. Okej då. Om du tjatar.

Du ser. De är inte bara vänliga. De bryr sig om min hälsa också.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,

Nånstans i Sverige #1

snus

Kille 1: Ha ha. Du tog ju en redan använd snus av mig.

Kille 2: Oj. Äckligt.

Kille 1: Bög.

Måste vara jobbigt att bli outtad på grund av en begagnad snus.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,