En retweet från Camilla

#winning

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,

Välkommen till omstarten

Det är lustigt hur hjärnan funkar. Efter ett par veckors arbete med att färdigställa allt, känns det som att bloggen alltid har sett ut så här – som att den redan är gammal och daterad.

Lyckligtvis vet min rationella sida att det bara är struntprat. Välkommen tillbaka till PhilipWildenstam.se!

Nyheterna är många, så många att jag tycker att vi struntar i att gå igenom dem alla. Klicka runt och upptäck sidan på egen hand i stället. Och hittar du något knasigt, rapportera det i en kommentar till det här inlägget. Tack på förhand.

Anmärkningsvärda nyheter:

  • Disqus. Du känner igen systemet från andra webbplatser, från privata bloggar till SvD.se. Mitt förslag är att du skapar ett eget konto (om du inte redan har ett), men du ges även chansen att kommentera med ditt Facebookkonto och en rad andra alternativ. Bättre, helt enkelt.
  • Diverse andra sociala medier-funktioner. Sidans kanske mest efterlängtade tillägg. Se så, nu har du ingen ursäkt att inte dela allt du finner intressant.
  • Rekommenderad läsning. Jag får många mejl: en stor del av dem handlar om att jag ska dela med mig av lästips. Därför har jag snickrat ihop en bokhylla här i bloggen. Den är fortfarande under konstruktion, fler böcker läggs till när andan faller på.
  • Följ mig. I högerspalten når du enkelt de olika alternativen för att följa mig, till exempel genom min nya sida på Facebook.
  • Nyhetsflödet. Det här är ett lite annorlunda, svårförklarat inslag. Skiljer sig nyhetsflödet från mitt övriga bloggande? Kanske inte, men jag har valt att dela upp det. Ibland kommer jag blogga precis lika privat och ocensurerat som tidigare, men fokus är sedan länge flyttat till religionskritik, vetenskap och skepticism. Och det reflekteras i det nya upplägget. Framför allt kan den som är helt ointresserad av mig som individ, slippa den delen av bloggen genom att bara läsa min omvärldsbevakning. (Det omvända alternativet existerar inte eftersom läsare som är ointresserade av allmänbildning kan glo på Big Brother i stället.)
  • Skicka ett tips. Jag vill att du, läsaren, ska spela en större roll från och med nu. I högerspalten hittar du därför en tipsfunktion, som jag hoppas att du nyttjar flitigt.
  • Gästblogga. Samma sak gäller här och vidare instruktioner ges när du klickat dig dit.
  • Anställ mig! Ja, jag letar fortfarande jobb i Stockholm. Mycket av mitt privata bloggande kommer kretsa runt det fram tills jag sitter och myser någonstans innanför tullarna. Därför föreslår jag att du hjälper mig, så kan vi återgå till att prata om annat i stället.

Så, vad tycker du?

Sist men inte minst, teamet bakom sidan:
Jag är skribent, inte formgivare och webbutvecklare. Först måste jag rikta ett tack till Mr. Diggles, som ovetandes har stått för den största, ytliga inspirationen till min nya form. Därefter är det dags att tacka personerna som verkligen lagt ned tid och hjärta i att hjälpa mig förverkliga min vision: formgivaren Mikael Nilsson, som tog kommandot från början, och webbutvecklaren Joacim Nidén, som tålmodigt gick med på att testa alla infall från min röriga skalle. Ett särskilt tack går till John Svensson, min kollega sedan början av 00-talet, som inte bara var en klippa under arbetet med den gamla bloggen, utan även kommer finnas där när saker krånglar i framtiden. (Hoppas jag.)

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Gillar du mig?


Lanseringen av philipwildenstam.se version 2.0 är inte långt borta nu. Skalet är på plats, endast arbetet under motorhuven återstår. Vad tror vi, en vecka eller två? Säg tre då, för att vara på den säkra sidan.

När jag byter form och upplägg här, är det även dags att börja nyttja Facebooks fulla potential. För att tillgodose er som vill ha allt samlat där (jämfört med att använda exempelvis Google Reader), har jag således skapat en sida där alla uppdateringar kommer hamna.

Gillar du mig? Välkommen över till facebook.com/philipwildenstam.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , ,

Krönika: I de kränktas rike är den inskränkte kung

När reflekterade du senast över allt du inte är? Med stor sannolikhet är du varken mer begåvad eller vackrare än genomsnittet, snarare halvkorkad och ful. Du är inte rik, eftertraktad eller insiktsfull. Den sammansättning gener som formade vad du är, är inte receptet till välsignelse och frälsning åt oss alla. När du dör kommer du inte ha efterlämnat något som världen tackar dig för. Och har du barn är de förmodligen precis lika simpla, oattraktiva varelser som du.

Hur krasst det än låter, är du blott en fläck i den skitiga röra av medelmåttighet som utgör mänskligheten. Sett ur den vinkeln är det tur att du åtminstone besitter förmågan att känna dig kränkt. Tyvärr gör inte ens det att du är det minsta speciell.

Frågan är snarare om det år 2011 existerar grupper och individer som ännu inte hittat ett forum för att uttrycka sin sårbarhet. Människor som inte följer i Marcus Birros fotspår, redo att skymfas så fort det – sanningsenligt – påpekas hur dumma i huvudet de är (precis som Birro). Folk som inte klamrar sig fast vid tusenåriga lögner, redo att axla martyrrollen för att upprätthålla pedofila profeters och massmördande gudars rykten.

På webben har alla en röst, samtidigt som traditionella medier vältrar sig i befolkningens lättstötta sidor för att sälja lösnummer och ragga tittare. Det har, med andra ord, aldrig varit enklare att känna sig kränkt.

Egentligen borde det inte existera några problem med att människor blir stötta av småsaker. Impulsen lär ha evolutionära fördelar för individen (”Jag bevakar det som är mitt, nåde den som vanhedrar mig!”), men i takt med att världen växte, växte även vår förmåga att överreagera. Jaktrevir byttes mot byar, därefter städer och numera når vi hela planeten på ett ögonblick eller två. Plötsligt besitter kränkta själar förmågan att krascha flygplan i skyskrapor, spränga sig i julhandeln eller gråta ut på varje löpsedel så långt ögat kan nå – en psykologisk terror som ej bör förringas.

Det är där den sprängmedelfyllda skon tränger. Även om just ditt behov av att påpeka hur förödmjukad du är i tid och otid inte är en tickande bomb, rättfärdigar du att andra beter sig precis likadant. Och vad som kränker dem kommer alltid vara på deras villkor.

Fransmän kränks när baguetterna blir dyrare på grund av stigande mjölpriser; finnar kränks av att de är chanslösa utan doping, förutom i VM i kärringkånk; islänningar kränks av att övriga Europa överväger att bomba dem och Eyjafjallajökull till småbitar; britter kränks när vi andra påpekar att de i vuxen ålder fortfarande ser ut att vara nydoppade i moderkaka; och så vidare.

Konstformen har kommit så långt att det till och med är okej att kränkas av att andra snusar, och i dag pläderas ett förbud i offentliga miljöer, likt rökförbudet, på fullaste allvar. (Eftersom det går att dra likhetstecken mellan bevisat skadlig andrahandsrök och den stötande åsynen av buktande överläppar – så länge du är känslig nog.)

Jag vet inte hur det är för dig, själv har jag slutat lyssna när någon i min närhet känner sig kränkt; trött på att vänner och bekanta frivilligt tar på sig offerrollen. Till syvende och sist är det vad det handlar om. Ordet har blivit så urvattnat att människor som kränks på riktigt – framför allt vålds- och våldtäktsoffer – står med fånig uppsyn och undrar: ”Vad har vi råkat ut för, då?”

Om vi någonsin ska hitta vägen till rim och reson, måste vi ta upp kampen mot världens alla ömma tår. Inte för att det enkelt, utan för att det är svårt. Vi måste inse att ju mer inskränkt och fördomsfull du är, ju mer du tar för givet att din världsbild är den absolut sanna, desto enklare är du att kränka. Och desto mer förtjänar du det.

Stigmatisera mera; polarisera de kränkta. Vi lever på toppen av mänsklighetens bedrifter. Aldrig tidigare har så få fallit offer för barnadödlighet, sjukdomar, krig eller svält. Aldrig tidigare har så många vuxit upp i välstånd och överflöd, demokrati och jämställdhet.

Ändå har vi lyckats glömma bort det viktigaste av allt: att den stabilitet mänskligheten upplever här och nu på vår lilla del av planeten, är en parentes skriven i blyerts. Förtryck, undernäring, ond bråd djävla död, konflikter och övergrepp har skrivit artens historia i blod. Allt vi ser runt oss i dag, allt du och jag tar för givet, är resultatet av andras kamp för en bättre värld. Människor som levde innan vi ens var påtänkta. Personer som hade bättre saker för sig än att kränkas av mindre än blodiga svärd svingade i frihetens kamp.

Problemet är att vi har glömt bort hur man kämpar. Det har gått så långt att vi till och med har glömt bort att vi har något riktigt att förlora. Du lever i en värld där din röst räknas trots att du aldrig har gjort något för att förtjäna det. Det enda som borde kränka dig, är din egen oförmåga att utnyttja livet till vettigare saker än att gråta över att allt inte alltid är exakt som du vill.

*   *   *

Publicerad i Hammarö Karlstad i folkmun, 2011-03-05.

Kategori: Krönikor Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sex minuter i etern


Det fanns en tid när vetenskapsmän var övertygade om att hela universum uppfylldes av en osynlig substans, som bland annat möjliggjorde ljusets färd från solen till oss.

Denna substans kallades eter, men teorin skrotades slutligen för hundra år sedan.

Ändå lever ordet kvar när vi snackar radio; radiovågorna sägs färdas genom etern till dina öron.

Uttrycket är således fullt av skit, men det är tack vare denna skit du i dag har chansen att, för första gången i den här bloggens historia, faktiskt höra min röst.

Ann Edliden, Sveriges Radio P4 Värmland, intervjuade mig för två veckor sedan. I över en timme pratade vi om bloggandet, livet, kärleken, den tänkta Stockholmsflytten, religionskritiken och skepticismen. Det var ett oväntat öppet samtal och jag är glad att jag ställde upp.

I morse, runt 07:40, sändes inslaget.

Om du vill lyssna på det drygt sex minuter långa resultatet, klickar du här.

Foto: Ann Edliden/Sveriges Radio

Kategori: Personligt Religion Skepticism Språk Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag hjärta er

Responsen hittills har varit överväldigande, framför allt på Twitter. Tack!

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Det här är mitt hus

Förr eller senare kommer kommentaren. Den har tagit sig många former sedan jag startade bloggen, men kontentan är alltid densamma: Jag är inte tillräckligt snäll mot mina meningsmotståndare.

Nu senast var det Gunvor Vennberg (vem annars?) som beklagade sig över att jag inte visade tillräckligt stor förståelse inför hennes bristande intellekt. Och visst, det kanske man kan tycka att jag borde ha gjort.

Men det här är grejen: Jag letar aldrig aktivt upp bloggar, forum och dylikt som huseras av troende, konspirationsteoretiker, kvacksalvare, antivaccinationsgrupper (ergo: barnamördare) och andra skojare, för att lämna kommentarer om deras bristande analys av världen. Det har aldrig hänt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer vilja ödsla min tid på det sättet.

Det som däremot händer ofta, är att representanter från ovan nämnda kategorier hittar hit. Deras första misstag är att tro att de befinner sig på en jämställd debattarena. Det andra är att de försöker binda samman logiskt följdriktiga resonemang med vad som liknar syntaktiska enheter – bara för att misslyckas fundamentalt.

Det här är mitt hus och du måste förtjäna ditt uppehälle. Kommer du hit med icke-falsifierbara påståenden, historierevisionism, argumentationsfel och religiös apologetik, har du helt missat poängen och jag reserverar mig själv rätten att behandla dig därefter.

Det finns få saker jag uppskattar mer än en riktigt god debatt. Men för att det ens ska bli en debatt, krävs det att båda parterna kommer rustade med hjärnor som åtminstone förstår den enklaste definitionen av ett logiskt resonemang.

Tyvärr är det skrämmande många som faller utanför den ramen. Att försöka bemöta dem sakligt är som att sparka vatten uppströms: du kommer misslyckas.

I stället plockar jag – med glädje – fram hela arsenalen. Kan du inte stava? Trist för dig. Blandar du ihop ämnena? Ha! Är du ful och fet? Jobbigt läge. Och så vidare. Det finns inget jag kan tänkas hitta mellan dina rader (eller via en googling) som är heligt för mig. Du kom hit, du öppnade käften och din andedräkt luktade bajs. Glöm allt vad god ton heter; glöm att jag tänker respektera dig bara för att du vet hur man ansluter till nätet.

Inte i mitt hus.

Kategori: Personligt Religion Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #43

Kille 1: Varför är vi inte vänner på Facebook?

Kille 2: Du vet, jag accepterar bara vänförfrågningar från folk jag vill ligga med.

Kille 1: Men jag kollade igenom din vänlista, du är ju vän med din chef!

Kille 2: Ja?

Kille 1: En sextioårig gubbe?

Kille 2: Vet du hur tät han är?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Det blir bättre

I september lanserades It Gets Better-kampanjen i USA, med anledning av en rad självmord bland HBT-tonåringar som mobbats för sin sexuella läggning.

Kampanjen exemplifierar styrkan inom sociala medier, respekt för individualism och mänskliga rättigheter, och vad som kan uppnås när du vågar låta bli att detaljstyra den kreativitet som finns hos motiverade människor.

Målet är att belysa att livet blir bättre, även om det inte känns så när livet är som tyngst. Oavsett om vi pratar om sexuell läggning eller ej, tror jag att många som tagit sig förbi tonåren kan relatera till det budskapet. Personligen hade jag en långt ifrån lycklig uppväxt, men hör och häpna:

Det blev bättre. Och det är ett budskap som aldrig kan upprepas för ofta.

Hittills har över sex tusen privatpersoner, företag och organisationer bidragit till kampanjen – till och med Barack Obama spelade in en video.

Bidraget jag vill framhålla kommer från animeringsstudion Pixar och laddades upp för några dagar sedan.

Titta och sprid vidare.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I min yrkesroll

Häromdagen åkte jag till Värmlands Folkblad för att, tillsammans med en doktorand i statsvetenskap, agera sakkunnig tyckare om riksdagspartiernas valkampanjer.

Resultatet läser den intresserade här.

Bonus: För tre dagar sedan skrev jag om Kortvalet.se, Andreas Stjärnhems försök att få partierna att prata klarspråk. VF har även en artikel om det i dag, som du hittar här.

Kategori: Personligt Politik Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,