
#winning
Humanist och skeptiker med ena foten i reklambranschen, andra i samhällsdebatten; autodidaktisk bloggare och krönikör med kärlek till vetenskap, frihet, förnuft och Ronja.
Som en av Sveriges minst lästa skrivkunniga bloggare, ger jag mig dagligen (nåväl) i kast med att förstå, förklara och fördöma mänsklighetens idiotiska sidor. Oavsett om motståndarna är religiösa fundamentalister, kvacksalvare eller Thomas Di Levas vägglöss, är målet att varken ta fångar eller lämna sårade kvar på slagfältet — till försvar av människans fulla potential, vad den än må vara.
Utöver det försöker jag hinna ligga en del, också.
Bidra gärna med återkoppling, tips och vänskap. Eller känn dig fri att skriva all ogenomtänkt, indoktrinerad smörja du önskar, om det är din böjelse. Jag censurerar bara kommentarer som har en uppenbar avsikt att sprida ogrundat hat.
Vill du kontakta mig nås jag enklast via philipwildenstam@gmail.com.
Det är lustigt hur hjärnan funkar. Efter ett par veckors arbete med att färdigställa allt, känns det som att bloggen alltid har sett ut så här – som att den redan är gammal och daterad.
Lyckligtvis vet min rationella sida att det bara är struntprat. Välkommen tillbaka till PhilipWildenstam.se!
Nyheterna är många, så många att jag tycker att vi struntar i att gå igenom dem alla. Klicka runt och upptäck sidan på egen hand i stället. Och hittar du något knasigt, rapportera det i en kommentar till det här inlägget. Tack på förhand.
Anmärkningsvärda nyheter:
Så, vad tycker du?
Sist men inte minst, teamet bakom sidan:
Jag är skribent, inte formgivare och webbutvecklare. Först måste jag rikta ett tack till Mr. Diggles, som ovetandes har stått för den största, ytliga inspirationen till min nya form. Därefter är det dags att tacka personerna som verkligen lagt ned tid och hjärta i att hjälpa mig förverkliga min vision: formgivaren Mikael Nilsson, som tog kommandot från början, och webbutvecklaren Joacim Nidén, som tålmodigt gick med på att testa alla infall från min röriga skalle. Ett särskilt tack går till John Svensson, min kollega sedan början av 00-talet, som inte bara var en klippa under arbetet med den gamla bloggen, utan även kommer finnas där när saker krånglar i framtiden. (Hoppas jag.)

Lanseringen av philipwildenstam.se version 2.0 är inte långt borta nu. Skalet är på plats, endast arbetet under motorhuven återstår. Vad tror vi, en vecka eller två? Säg tre då, för att vara på den säkra sidan.
När jag byter form och upplägg här, är det även dags att börja nyttja Facebooks fulla potential. För att tillgodose er som vill ha allt samlat där (jämfört med att använda exempelvis Google Reader), har jag således skapat en sida där alla uppdateringar kommer hamna.
Gillar du mig? Välkommen över till facebook.com/philipwildenstam.

Det fanns en tid när vetenskapsmän var övertygade om att hela universum uppfylldes av en osynlig substans, som bland annat möjliggjorde ljusets färd från solen till oss.
Denna substans kallades eter, men teorin skrotades slutligen för hundra år sedan.
Ändå lever ordet kvar när vi snackar radio; radiovågorna sägs färdas genom etern till dina öron.
Uttrycket är således fullt av skit, men det är tack vare denna skit du i dag har chansen att, för första gången i den här bloggens historia, faktiskt höra min röst.
Ann Edliden, Sveriges Radio P4 Värmland, intervjuade mig för två veckor sedan. I över en timme pratade vi om bloggandet, livet, kärleken, den tänkta Stockholmsflytten, religionskritiken och skepticismen. Det var ett oväntat öppet samtal och jag är glad att jag ställde upp.
I morse, runt 07:40, sändes inslaget.
Om du vill lyssna på det drygt sex minuter långa resultatet, klickar du här.
Foto: Ann Edliden/Sveriges Radio

Responsen hittills har varit överväldigande, framför allt på Twitter. Tack!
Kille 1: Varför är vi inte vänner på Facebook?
Kille 2: Du vet, jag accepterar bara vänförfrågningar från folk jag vill ligga med.
Kille 1: Men jag kollade igenom din vänlista, du är ju vän med din chef!
Kille 2: Ja?
Kille 1: En sextioårig gubbe?
Kille 2: Vet du hur tät han är?

Häromdagen åkte jag till Värmlands Folkblad för att, tillsammans med en doktorand i statsvetenskap, agera sakkunnig tyckare om riksdagspartiernas valkampanjer.
Resultatet läser den intresserade här.
Bonus: För tre dagar sedan skrev jag om Kortvalet.se, Andreas Stjärnhems försök att få partierna att prata klarspråk. VF har även en artikel om det i dag, som du hittar här.