Kl. 23.41

Dricker kaffe ur en kattmugg och ställer in alla planer på nattsömn. Med lite tur kan jag stjäla ett par timmar på tåget till Stockholm i morgon, tänker jag.

Chefredaktören skrev flera kommentarer under förra inlägget för att påpeka hur viktigt det är att jag levererar i natt. Att det var han som flyttade fram min deadline är tydligen redan bortglömt.

Hmpf.

Fotnot: Noterar du blåmärket på min högeraxel? Visst, det är inte superdupermegastort – men kom igen! När en muskelbyggande hundrakiloskloss slår sitt trettionde slag på samma punkt av din kropp, känner du dig ganska frän.

Kategori: Krönikor Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Den nyktra sanningen

Ungkarl. Med åren har ordet blivit heligt. Jag kan själv; är ensam; vinner och förlorar om vartannat; gömmer mig i solljuset och lever ut i skuggorna; alltid ensam.

Det har gått åtta månader sedan jag la undan flaskan och lät livet ta mig varthelst det ville. Den tomma tystnaden visade ingen nåd, allt jag hade stod naket, blottat och trasigt – och inget var vackert. Jag ville vara i fred men skrika ändå. Jag ville sova bort dagarna och slippa nätterna, bevara lyckan i ensamheten och deklarera kärlekens död.

I början hände inget alls.

Jag skrev mina memoarer och korrekturläste dem själv, slet ut alla sidor och började om på nytt – till ingen nytta. En självbiografi är aldrig färdig innan döden trätt in, och de rader som ljuder sannast sätts av andra.

Tiden stod stilla medan världen rörde sig.

Ungkarl. På åtta månader har ordet bytt karaktär. En vän la en hand på min rygg, sa åt mig att resa mig upp, släppa taget och beskåda vad som faktiskt skett medan jag sov. Ögonen värkte i ljuset och kroppen skälvde av ansträngningen, och när jag höjde blicken från marken såg jag allt på en och samma gång.

Jag är inte full och inte arg. Att vakna i en hög av mig själv är ett falnande minne, jag har slutat höra de falska tonerna och dricka ur de tomma kärlen. Ingen smyger igen ytterdörren i gryningen; när sista dansen spelas är jag redan i säng.

Och kärleken lever. Jag fann den i de egna orden och viljan att rädda kroppen. Nykter har tankarna stramats åt och funnit publicering; efter blott en sommar som svettig har musklerna stelnat och orken hittat åter.

Kärleken lever. Mitt i allt som rörde sig smög hon fram, retade min förvånade uppsyn, utmanade ensamheten och bad om en plats jag inte ville ge till någon. Hon skrattade åt mig, petade i det förflutna och skröt om framtiden. Jag famlade motståndslöst i ett par veckor; reducerad till en primitiv skepnad av en man släppte jag in henne, tappade taget och såg dygn efter dygn passera utan att kolla på klockan. När protesterna tog slut möttes vi och världen sken på nytt, men hon kunde inte stanna.

Du kan kalla henne R. eller Flickan som inte är här. I går kväll var jag lika ensam som tidigare, men för första gången på flera år ensam på riktigt. Att känna är att blotta sig och jag är försvarslös. Alla pusselbitar har inte fallit på plats, men jag har vänt på asken och granskat motivet.

Det kan gå hur som helst. Hon kan svälja mig hel, lämna mig bruten och aningslös – och det är okej.

Efter åtta månader som nykter står jag frivilligt inför ungkarlslivets största utmaning, och hon heter R. Det enda jag kan göra är att offra ensamheten för henne och hoppas att hon tar emot mig.

YouTube Preview Image
Kategori: Krönikor Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Slowmotionveckan


Alla som jobbar vet hur det är. Första veckan efter semestern kryper fram. Du har saker att ta tag i, men de befinner sig precis bortom räckhåll. Ovanpå det är du trött, så trött. Du trycker på snooze ett par gånger extra, förbannar solen och sköljer ned frukosten med så mycket kaffe att halva förmiddagen spenderas på kontorstoan.

Jag hade en plan och ställde klockan på sex i stället för sju, flög upp ur sängen fyra morgnar i rad och kickstartade hjärtat genom att lyfta skrot för första gången på elva år.

Det funkade inte. Hjärnan hängde inte med. Och i morgon ska jag skriva och leverera en ny krönika, men har tyvärr ingen aning om var inspirationen håller hus.

Vilken härlig vecka. Det enda jag tar med mig till nästa är att det är trevligare att röka pipa efter träningen än att stretcha.

Kategori: Krönikor Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 17


Läsdag. Zamzon delar inte mitt intresse för fortbildning.

Dumma hund.

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 13

Den medvetslöses sömn ledde till lördagen. Huvudet bankar som när alkohol dansar dig till sängs. Är nykter, ser andra dricka, bjuder bort lagret som samlar damm. Det tar tid att tömma låsta skåp.

Inget förändras, men jag är lyckligare nu än då.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 12

Äntligen ensam, det blev knappt en blund i natt – av helt fel anledningar. Inget sex, jag fick inte ens pilla lite. I stället fick jag nöja mig med fyrtio centimeter av hundrasextiosängen, lyssna på kvinnliga timmerstockar, försäkra henne om att ingen hade brutit sig in i lägenheten klockan kvart i fem på morgonen, samt bli dragen i ena örat av oförklarliga skäl.

Nu förstår jag varför alla par predikar fördelarna med en sängkamrat. Jag hade glömt bort hur mysigt det är.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , ,

Holy Spirit, Batman!

YouTube Preview Image
Förklaring överflödig.

Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 3

Västfronten, 2010-07-14

Fienden närmar sig, älskling; varje dag hör vi dem avancera. Vi är trängda, lortiga, trötta, hungriga. Jag ser det i mina bröders ögon: rädslan, uppgivenheten, galenskapen. När solen kokar våra sinnen pratar vi hopp och förtröstan, den lögn vi upprätthåller för att stilla törsten. Ransonerna är slut och vi likaså. Vi tynar bort.

I morse såg vi dem; de störtade fram i gryningen. Deras oväsen sände skräck genom lägret. Snart är de här.

Det kommer inga förstärkningar. Vi har sparat de sista kulorna åt oss själva.

Kom ihåg mig, älskling. Berätta för världen om vårt öde.

P.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 2

Jag hade inte behövt oroa mig över byggarbetarna och deras oväsen; i morse fick de ingen chans att väcka mig klockan sju.

Vid fyra i natt förvandlades mina öppna takfönster till inverterade stuprännor.

Ett skyfall är inte hela världen, absolut inte. Och ett rejält sommarregn kan vara riktigt mysigt. Du vet, sitta inne, bulla upp sig i soffan, läsa en god bok, yada yada yada …

Lite som att jag satt inne hela dagen i går, eftersom jag var ute i sista sekunden med nästa krönika till Hammarö i folkmun. Satt framför datorn, skrev, såg (och kände) det ljuvliga vädret utomhus och tänkte: ”I morgon, då jävlar är det jag som går ut i solen. Som en normal människa.”

Kategori: Krönikor Personligt
Etiketter: , , , , , , , ,

Semestereremiten, dag 1

Jag bor inklämd mellan två byggarbetsplatser. Hundra meter bort bygger de Karlstads nya mastodont, ett konferenscenter som förintar min vy av Klarälven. Och alldeles intill min port har de massakrerat innergården, snart förvandlad till en krypta för de bensintörstiga fordon stadsborna gjort sig beroende av för att kunna handla på Ica Maxi.

Byggarbetarnas arbetsdag börjar klockan sju, vilket krockar med mina planer att inte vakna klockan sju varje vardag de närmaste fyra veckorna.

Sabotörer och pestråttor, sa kapten Haddock.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,