Dondante

My Morning Jackets sångare och kompositör, Jim James, berättade nyligen, i ett avsnitt av VH1:s Storytellers, om sorgen han kände när han förlorade sin bästa vän i alldeles för tidiga år.

År senare sammanfattade han sina känslor i låten Dondante, sista spåret på det kritikerrosade albumet Z.

Dondante är, som så mycket annat från Jim James värld, makalöst vacker. När han mot slutet av refrängen tar i tills rösten spricker, lyckas den även med konststycket att spegla både sällsam ömsinthet och plågad uppgivenhet.

Det är en låt att uppleva med hela kroppen, en låt som växer sig starkare framförd från scen än vad studioinspelningen någonsin kan.

Följande version av Dondante är tagen från live-dvd:n Okonokos, inspelad i San Francisco 2005. Sista minuten saknas på grund av Youtubes tiominutersbegränsning för gratiskonton, men det enda du går miste om är ett stillsamt saxofonsolo.

YouTube Preview Image

To the one I now know most
I will tell them of your ghost,
like a thing that never, ever was
And all that ever mattered
Will some day turn back to batter, like a joke
Behind thin walls, you hid your feelings
Takes four legs to make a ceiling, like a thing

In a dream I saw you walking
With your friends alive and talking, that was you
Well I saw it in your movement
And even though you never knew it, well I knew

Just how sweet it could be
If you’d never left these streets

Referenser:

Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Jag hoppas innerligt att jag kan skriva bättre rubriker än den här


”Only a mediocre writer is always at his best.”

– W. Somerset Maugham

Kategori: Språk
Etiketter: , , , , ,

Att hålla tal utan att låta som en svensk sosse

”When I became convinced that the Universe is natural — that all the ghosts and gods are myths, there entered into my brain, into my soul, into every drop of my blood, the sense, the feeling, the joy of freedom. The walls of my prison crumbled and fell, the dungeon was flooded with light and all the bolts, and bars, and manacles became dust. I was no longer a servant, a serf or a slave. There was for me no master in all the wide world — not even in infinite space. I was free — free to think, to express my thoughts — free to live to my own ideal — free to live for myself and those I loved — free to use all my faculties, all my senses — free to spread imagination’s wings — free to investigate, to guess and dream and hope — free to judge and determine for myself — free to reject all ignorant and cruel creeds, all the ”inspired” books that savages have produced, and all the barbarous legends of the past — free from popes and priests — free from all the ”called” and ”set apart” — free from sanctified mistakes and holy lies — free from the fear of eternal pain — free from the winged monsters of the night — free from devils, ghosts and gods. For the first time I was free. There were no prohibited places in all the realms of thought — no air, no space, where fancy could not spread her painted wings — no chains for my limbs — no lashes for my back — no fires for my flesh — no master’s frown or threat — no following another’s steps — no need to bow, or cringe, or crawl, or utter lying words. I was free. I stood erect and fearlessly, joyously, faced all worlds.

And then my heart was filled with gratitude, with thankfulness, and went out in love to all the heroes, the thinkers who gave their lives for the liberty of hand and brain — for the freedom of labor and thought — to those who fell on the fierce fields of war, to those who died in dungeons bound with chains — to those who proudly mounted scaffold’s stairs — to those whose bones were crushed, whose flesh was scarred and torn — to those by fire consumed — to all the wise, the good, the brave of every land, whose thoughts and deeds have given freedom to the sons of men. And then I vowed to grasp the torch that they had held, and hold it high, that light might conquer darkness still.

Let us be true to ourselves — true to the facts we know, and let us, above all things, preserve the veracity of our souls.

If there be gods we cannot help them, but we can assist our fellow-men. We cannot love the inconceivable, but we can love wife and child and friend.

We can be as honest as we are ignorant. If we are, when asked what is beyond the horizon of the known, we must say that we do not know. We can tell the truth, and we can enjoy the blessed freedom that the brave have won. We can destroy the monsters of superstition, the hissing snakes of ignorance and fear. We can drive from our minds the frightful things that tear and wound with beak and fang. We can civilize our fellow-men. We can fill our lives with generous deeds, with loving words, with art and song, and all the ecstasies of love. We can flood our years with sunshine — with the divine climate of kindness, and we can drain to the last drop the golden cup of joy.”

– Robert G. Ingersoll, 1896

Kategori: Personligt Politik Religion Språk Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”Ja men du vet, hon var typ naken”


”Writing well mean never having to say, ‘I guess you had to be there.’”
– Jef Mallett

Kategori: Språk
Etiketter: , , , ,

High Violet

De senaste dagarna har jag toktwittrat om samma sak. Om och om igen. Att jag inte har tappat followers får ses som en seger i det lilla.

Orsaken till mitt maniska beteende är The Nationals nya platta, High Violet.

Du vet, ibland händer det.

Ibland kommer det ett album utan ett enda svagt spår. Ibland släpps musik som beskriver allt du tänker, känner och vägrar drömma om.

Och mitt i den perfekta symfonin hittar du tonerna som ändå lyckas sticka ut. Du hittar orden som säger inget och mer därtill.

Du hittar spåret Conversation 16.

I’m a confident liar
Have my head in the oven so you know where I’ll be
I try to be more romantic
I wanna believe in everything you believe
I was less than amazing
I do not know what all the troubles are for
I fall asleep in your branches
You’re the only thing I ever want anymore

Now we’ll leave the silver city
Cuz all the silver girls gave us black dreams
Leave the silver city
To all the silver girls
Everything means everything

I was afraid I’d eat your brains
I was afraid I’d eat your brains

Cause I’m evil

YouTube Preview Image

Uppdaterat: Låten ”Conversation 16” är bortplockad från Youtube. I väntan på en återkomst har jag ersatt den med en trailer för hela albumet – definitivt värd att kolla på.

Uppdaterat 2: Albumet finns nu på Spotify. Lyssna här.

Kategori: Musik Personligt Språk
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Ge mig din åsikt

Saker förändras, du och jag likaså. För drygt fyra månader sedan registrerade jag ett nytt domännamn – det är snart dags att aktivera det.

Om en stund kommer jag be dig svara på ett par frågor, men först en kort bakgrund.

Vi har kommit långt tillsammans det senast året. Vad du har pysslat med har jag ingen aning om, men genom att följa mig känns du som en del av resan jag gjort. Med nästan nio hundra inlägg och fyra tusen kommentarer har åtminstone vårt samtal varit allt annat än enkelriktat.

Efter ett år med philipwildenstam.se behöver jag en ny utmaning, något som rimmar bättre med hur mitt liv har förändrats. Jag är fortfarande ungkarl, men sedan tre månader en nykter sådan. Att skriva förblir min största passion, men tidigare ämnen lockar mindre till förmån för nya.

Jag har märkt det. Du har märkt det. Nu är det dags att vi gör något åt det.

När den nya bloggen har premiär pekar jag om den här domänen dit. Alla gamla inlägg och kommentarer hänger med, men det blir ändå en typ av nystart under nytt namn, nytt upplägg och ny form. Vissa kategorier dödar jag (i den mån de inte redan är döda), andra läggs till och jag vill inget hellre än att skapa utrymme för gästbloggare (något som känns märkligt i en blogg döpt efter mig).

Även om jag aldrig tänker släppa taget om det personliga och historieberättandet, är jag redo för en blogg med en tydligare agenda.

Förändringen träder i kraft så snart jag får mitt webbteam att prioritera mig – med en lagom stor dos av hot om våld borde det inte ta mer än en månad. Under tiden fortsätter allt precis som vanligt.

Nu vill jag ha din uppriktiga, kritiska syn på mitt bloggande. Kommentera anonymt om du önskar. Kommentera om du aldrig har gjort det tidigare. Kommentera om du gillar mig. Kommentera om du vill se mig uppspikad på ett kors och spetsad med en lans. Kommentera hemskt gärna om du vill ligga.

Sedan du började läsa mig, vad är det du har uppskattat mest? Minst? Vad vill du läsa mer om? Mindre?

Svårare än så är det inte. Ge mig din åsikt.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Troublesome Houses

YouTube Preview Image

”I once loved a girl, but she couldn’t take
that I visited troublesome houses.
She’d say, when I got home, to leave her alone.
She could taste trouble on my mouth.
When she was gone I missed her, I did …
And still went to troublesome places.”

Bonnie Prince Billy & The Cairo Gang
”Troublesome Houses”
The Wonder Show of the World (2010)

Fotnot: Rykande färskt album, här är din chans att upptäcka det innan alla andra gör det. (Nå väl, Will Oldham kommer aldrig ta världen med storm.) Frånvaron av en riktig musikvideo får du stå ut med.

Fotnot 2: Undrar du hur jag spenderar en långfredag som denna? Albumet ovan går på repeat medan Richard Dawkins fyller mitt huvud med evolutionslära. Vissa ägnar sina fredagskvällar åt att praktisera naturligt urval, jag nöjer mig med att läsa om det.

Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Topp 5: De mest lästa inläggen under året som gick

Läsare kommer och går. Mitt första år som bloggare kan, minst sagt, beskrivas som ambivalent. Grunden har alltid varit en vilja att berätta historier – både stora och små – men uttrycket har växlat i takt med alkoholnivån i mitt blod.

Det som har behagat en läsare har fått någon annan att tröttna. Typ.

Efter ett år väntar jag fortfarande på att det ska ta fart på riktigt. Tillfredsställelsen i att växa långsamt är inte särskilt tillfredsställande alls.

Men det är ett problem jag får ta enskilt med mitt ego; knappast något jag kan lasta över på dig.

I stället vill jag fokusera på det positiva – på de inlägg som har lyckats hitta en större publik än vad jag normalt har.

Med hjälp av Google Analytics presenterar jag härmed bloggens hittills mest lästa inlägg, för dig som inte har hängt med från början.

Plats 5: Den bortglömda konsten att prata med kvinnor
En iskall natt på Koriander i Karlstad, en vacker flicka och mina främsta förfararkonster. Bäddat för succé.

Plats 4: Jag lärde mig aldrig (till hon som inte är här)
Tonårspoesi, en ovälkommen återförening, en otrogen flicka. Mitt 2009.

Plats 3: Släck religionens heliga sken
Religiösa samfunds främsta bedrift är att de har fått dig att tro att du behöver deras vägledning för att vara en moralisk varelse. Jag (och det sunda förnuftet) håller inte med.

Plats 2: Ett brev till mamma
Internationella kvinnodagen, min uppväxt, min historia.

Plats 1: Låt Thomas Di Leva vara i fred (seriöst, undvik honom oavsett pris)
Thomas Di Leva är ett ärkekräk som borde åtalas för bedrägeri. Nog sagt – det roligaste med inlägget är de hetsiga kommentarerna.

Bonus: Årets mest korkade självporträtt

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens bakläxa

I dag var det dags för reklamfilmsinspelning. I egenskap av manusförfattare hakade jag på filmteamet bort till Klemner Studio – och åkte på den hedervärda uppgiften att hålla ljudbommen under varje tagning.

Medan jag stod där och försökte låta bli att tänka på mjölksyran i armarna, tänkte jag i stället tillbaka på min karriär. Efter ett decennium i reklambranschen har jag hunnit med fler kampanjer än jag orkar komma ihåg. Vad jag däremot minns är att jag aldrig har varit med om en plåtning eller filminspelning med kvinnor som varit där bara för att vara sexiga.

Inte ens nu – när makten ligger i min penna – mäktar jag med att skriva in en tutte eller två i handlingen.

Jag menar, visst fick jag in en massa blod i dag. Ack manligt, manligt blod. Men inte en välsvarvad rumpa så långt ögat kunde nå. Och det känns inte särskilt jämställt av mig. Om inte sådana som jag rollbesätter landets babes, vad ska de då pyssla med?

Ger mig själv bakläxa på det.

Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Natten mot måndag

Super Bowl: årets idrottshändelse, alla kategorier.

Räknar inte med att du förstår.

Här är det redan gåshud.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , ,