WARNING:

CONTENT ADVISORY: Contains verses descriptive or advocating suicide, incest, bestiality, sadomasochism, sexual activity in a violent context, murder, morbid violence, use of drugs or alcohol, homosexuality, voyeurism, revenge, undermining of authority figures, lawlessness, and human rights violations and atrocities.

EXPOSURE WARNING: Exposure to contents for extended periods of time or during formative years in children may cause delusions, hallucinations, decreased cognitive and objective reasoning abilities, and, in extreme cases, pathological disorders, hatred, bigotry, and violence including, but not limited to fanaticism, murder, and genocide.

Vad gäller nedanstående Muhammed-publicering vill jag börja med att först publicera en rykande färsk bild på mig själv.

Var så god. Det finns en mängd sätt människor kan såras på och jag är inget undantag. Du fick bilden ovan för att ha en förlaga att gå efter om du bestämmer dig för att rita en parodierande teckning föreställande mig. Jag kan till och med tänka mig en rad sammanhang som vore mindre smickrande, rent av ärekränkande, att avbildas i. Exempelvis har jag ett starkt band till min hund och jag kan nästan känna hur blodet skulle koka om någon ritade en teckning förställande mig och Zamzon mitt uppe i en sexuell akt – och sedan visade det dåliga omdömet att sprida teckningen på nätet.

Äsch, du fattar. En sådan teckning vore ett direktangrepp på mig som människa och jag skulle behöva utnyttja all min självkontroll för att låta det passera.

Jag hoppas och tror att jag någonstans längs vägen skulle komma ihåg att en förolämpning bara är en förolämpning – inte en form av fysisk attack – och att jag skulle agera därefter.

En teckning av profeten Muhammed är en förolämpning mot religionen islam – en hädelse – inte en ärekränkning riktad mot enskilda individer, oavsett hur mycket vissa anstränger sig för att hävda det genom att göra sig själva till talesmän för alla muslimer på jorden.

De har självklart fel och deras attityd är ett hot mot oss alla och de friheter vi ser som självklara. Framför allt är de ett hot mot alla muslimer som försöker vara en del av världen anno 2010.

Hot, våld och mord är aldrig en adekvat reaktion på en teckning. Punkt.

Därför publicerar jag i dag följande teckningar. En har jag gjort själv, resten av tecknarna har valt att vara anonyma.

Frid vare med dig, din familj och hela världens folk.

In šaʾ Allāh.

*   *   *

”När jag lärt mig skriva” är mitt bidrag.

(Translation: ”When I learn to write I’ll expand the Qur’an with car chases and murder mysteries!”)

”Allahu Ak Bar” är tecknad av signaturen Roxbury.

”Loyalty” är tecknad av signaturen Hank the ass destroyer.

”MC Hammed” är tecknad av signaturen En härlig kille.

• Anna Book naken
• ”Bruno Wintzell” + ”Tutti Frutti”
• Är Björn Ranelid bög?
• 13-årig son knullar med sin mamma första gången
• Knullad av en hund
• Autoerotisk asfyxi
• Kom i trosorna

Och det är bara i dag.

Jag tycker om er.

Kille 2: Ariel från Den lilla sjöjungfrun, utan tvekan.

Kille 1: Varför då?

Kille 2: Då får jag ju ligga med både en kvinna och en fisk. Förstår du hur häftigt det vore?

Kille 1: Jag tror att ett samlag med henne går till så att hon lägger sina ägg i vattnet, sedan simmar du dit och sprutar på dem. Snipp, snapp, snut, så var det knullet slut …

Kille 2: Inte alls! Ariel är en kåt slyna, det syns på henne. Samlag och tidelag i ljuv harmoni, det är grejen med henne.

Förläggaren: Vi har bestämt oss för att inte ge ut boken.

Jag: Ni har behandlat ”Mörker, lampa” illa från första början. Jag kan inte påstå att jag är förvånad.

Förläggaren: Skyll inte på oss. Du missade deadlinen, vägrade berätta vad den handlade om … och efter det hade du mage att be om ett nytt förskott.

Jag: Det är min bästa roman.

Förläggaren: Vi förstår den inte.

Jag: Det är min bästa roman.

Förläggaren: Vi har låtit fler än någonsin förhandsläsa. Till och med tanten som vattnar våra blommor fick en kopia. Ingen förstår vad du försöker berätta.

Jag: Jag ska skriva en barnbok i stället.

Förläggaren: Ursäkta?

Jag: Om ni inte tänker ge ut ”Mörker, lampa” skriver jag en barnbok i stället. Jag har burit på en idé länge nu.

Förläggaren: En barnbok?

Jag: Den kan till och med utvecklas till en hel serie.

Förläggaren: Är du seriös?

Jag: Jag är alltid seriös när det kommer till mitt författande.

Förläggaren: Det finns mycket pengar att tjäna på barnböcker.

Jag: Jag vet. Och min barnbok kommer revolutionera genren. Du har aldrig sett något liknande.

Förläggaren: Vad är ämnet?

Jag: Ung sexualitet. Behandlad respektfullt.

Förläggaren: Ska du skriva om sex? Med barn som målgrupp?

Jag: Det är på tiden att någon tar ämnet på allvar. Ungas sexdebut sker tidigare än någonsin. Vad beror det på? Du kan inte gå någonstans i dag utan att möta sex, sex och mer sex. En barnbok om sex kan förflytta det hela till en mer harmlös miljö, avdramatisera ämnet och kanske få dem att förstå det vackra i det hela.

Förläggaren: I och för sig. Det låter intressant. Farligt, men intressant.

Jag: Du kommer älska titeln.

Förläggaren: Har du redan en titel?

Jag: ”Knulltotte och Suglisa leker bordell”.

Förläggaren: Vad sa du, sa du?

Jag: ”Knulltotte och Suglisa leker bordell”.

Förläggaren: För helvete, kan du någonsin vara seriös?

Jag: Det finns inget oseriöst med titeln. Knulltotte är en härlig liten rackare, ett blont yrfrö på nio vårar. En tid tillbaka fick han sin första utlösning, nu går varje dag ut på att hitta nya saker att knulla. Han börjar med kylskåpsdörrar och schampoflaskor, men går snart vidare till grannens katt. Det vill säga tills Suglisa gör entré.

Förläggaren: Jag vill inte höra mer.

Jag: Suglisa är den två år äldre grannflickan. Tidigare har hon bara upplevt sin svärfars bryska omfamning – med Knulltotte får hon äntligen uppleva att en pulserande åderpåle kan innebära kärlek.

Förläggaren: Jag är säker på att du på något vis begår ett brott just nu. Om inte annat kränker du hela kampen för yttrandefrihet.

Jag: När första boken gjort succé kan vi i rask takt publicera uppföljarna, ”Knulltotte och Suglisa testar rimming” och ”Knulltotte och Suglisa köper en tvåhövdad dildo”. Säg inte att du inte ser de ekonomiska möjligheterna.

Förläggaren: Vår advokat kommer kontakta dig.

Jag: Toppen. Jag förväntar mig ett sjusiffrigt förskott.

Förläggaren: Då kommer du bli förvånad.

Jag: Underbart, jag älskar överraskningar.

Förläggaren: [Klick]

Här har du min åsikt.

Click here to view the embedded video.

Hur ligger det till med mina övriga 400 vänner? Är de Sverigedemokrater? Är jag? I think not. Eller så är SIFO helt ute och cyklar.

Det här är grejen: Nej, jag har inget till övers för SD och det manifesterar jag genom att säga det högt till den som gitte lyssna. Men framför allt kommer jag inte rösta på dem när riksdagsvalet är här.

I slutändan är det så det funkar. Om du inte gillar SD, rösta inte på dem. Om du inte gillar SD, slå hål på deras argument så gott du kan inför vänner och bekanta. Och är deras närvaro i den demokratiska processen en sådan skymf i dina ögon att insidan kokar över – ut på gatan och protestera, din jävel.

Facebook erbjuder två alternativ för annat än profilsidor. Som både privatperson och företagare har du rätten att skapa antingen en fan-sida eller en grupp. Sedan kan jag som användare ansluta. Och det finns en poäng med det här. Jag är mer än gärna med i Restaurang Båtens grupp, för att ta del av klubbkvällsinformation och erbjudanden. Likaså var det kul att gå med i gruppen ”Hammarlunden skola” för att se om jag kunde hitta gamla, bortglömda klasskamrater. Nytta och nöje och så vidare.

Det är när de helt poänglösa sidorna gör entré som jag tröttnar och funderar på att i protest gå ur varje grupp och fan-sida, gömma alla vänner i nyhetsflödet och sedan luta mig tillbaka och njuta lite mer av tillvaron.

Varför?

Höjden av självgodhet är att delta i sammanhang vars enda existensberättigande går att jämställa med det hos ett skrikigt halsband med orden ”Jag är god!”. När inbjudan kom till  ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack.” klickade du inte ”ja” för att du någonstans tror att det kommer påverka utgången i nästa val. Du klickade ”ja” för att du vill pryda din profil med ännu ett kuttersmycke som visar din vänkrets hur fin du är som medmänniska.

Nog om det. Mitt förakt skulle ha stannat där och den här texten skulle aldrig ha blivit skriven. Okej, sa jag till mig själv, lugna ned dig nu. Tyvärr gick det så där, men jag försökte åtminstone.

Tills den sista, berömda droppen föll från skyn. Tills bägaren rann över.

I dag gick tre vänner med i ”Jag lovar att aldrig tiga när nån säger något rasistiskt i min närhet”. (Nej, det var inte mixen ”nån” och ”något” som gjorde mig mest trött.)

Enter självförhärligande. Exit självkontroll.

I sann Facebook-anda presenterar jag härmed min topp 5-lista med Facebook-sidor jag önskar fanns.

(Du kan tacka mig i en kommentar.)

5. Vi som önskar Hitler och Jesus döda
Vi vet. Den ena är redan död, den andra har aldrig funnits – men det är aldrig för sent att protestera mot folkmord. Anslut dig redan i dag så lovar vi att du är den första som får veta om Hitler, Jesus eller i värsta fall båda två visar sig på jorden. Sedan dödar vi dem.

4. Jag lovar att aldrig ligga med Tito Beltrán
Kom igen, snubben är en gravt överskattad tenor. Annan motivering överflödig.

3. Bevara oss från gatuvåldet
Ja, den här gruppen har en namne. Men just här samlas vi som är trötta på att slå oss fördärvade på grund av halkiga kullerstenar, blöta löv och förrädiska trottoarkanter. Vi är helt enkelt trötta på att misshandlas av stadsplanerarna och yrkar på att varje gata ska jämnas ut med en mastodontångvält och sedan täckas med en yta lika skrovlig som det grövsta av sandpapper någonsin kan vara. Innan det är för sent, liv står på spel!

2. Jag mötte Lassie (med ljuva ord och leverpastej)
Äntligen en grupp för alla svenskar som vet att tidelag är lika lagligt som homosexualitet. Här samlas vi för att diskutera hur samhället konsekvent diskriminerar oss trots detta. Och för att utbyta erfarenheter om vilken sexuell position som lämpar sig bäst med en collie, så klart.

1. Snälla TV 3, ta tillbaka Tutti Frutti och gör Anna Book till programledaren
1994 nådde svensk TV sin absoluta höjdpunkt. Bruno Wintzell och Dominika Peczynski ledde programmet alla män fortfarande drömmer om. Och sedan programmet försvann ur tablån har det bara gått utför. Snälla TV 3, ge oss Tutti Frutti åter. Med tanke på Anna Books senaste TV-framträdande har vi dessutom redan hittat den perfekta ersättaren i programledarrollen.

Pretty please?

Ridå.