22 oktober 2009

Tjockisen

När jag lär känna någon dyker den alltid upp förr eller senare. Frågan. Den de tror att de måste ställa. Den de behöver ställa för att stilla nyfikenheten. Du kan liksom inte gå genom livet utan att veta varför jag tänker så mycket på att äta hälsosamt, varför jag inte proppar i mig godis och chips – varför jag alltid tackar nej när det bjuds på fika. Som att det behövs en riktigt bra anledning till att inte vilja leva efter lättjans och njutningens lag?

Tyvärr. Jag önskar att jag kunde drämma det i huvudet på alla som tjatar tills jag svarar. Jag önskar jag kunde berätta att jag redan som ung ville utforska andra aspekter av livet än det som utspelar sig i tv-soffan. Men så karaktärsstark är jag inte.

I stället får de nöja sig med sanningen.

– Jag har varit tjock, berättar jag.

– Du har väl inte varit tjock?

– 130 kg, säger jag.

– Inte en chans.

Jo chans.

Hösten 2009, 77 kg
Jag hösten 2009, 77 kg

Julen 1998, 110 kg på väg mot 130
Jag julen 1998, 110 kg på väg mot 130

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,
16 september 2009

Jag tynar bort

Bild från i går

Jag såg min spegelbild i morse och insåg att jag sedan länge hade passerat vad som kan liknas vid en sexig femdagarsstubb. Snarare började jag närma mig den ludna treveckorsstubben (och den är inte alls tillräckligt tät för att jag ska känna mig frän). Så mellan ordinarie kontorstid och det sena jobbpasset vid köksbordet passade jag på att raka mig.

Som jag nämnt tidigare har jag haft en renlevnadsmånad. Under tre veckor drack jag inte en droppe alkohol, sedan återinförde jag alkoholtillstånd under helgerna. Vardagarna är dock fortfarande förbjuden mark.

Utöver det skar jag bort alla onyttiga uteluncher, frossandet av bröd och diverse andra kolhydrater.

Och visst har det gett resultat. På en månad har jag tappat åtta kilo. Det har varit en tråkig månad, men jag har inte gått hungrig.

Däremot såg jag inte det riktiga resultatet innan skägget rök nu i kväll.

Jag tror minsann att mina kinder är på väg att smita in i skallen.

Mycket märkligt.

Det är nog bäst att jag börjar leva som en riktig karl igen.

Ska vi skåla för renlevnad?

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,
4 september 2009

Får det lov att vara lite kyckling?

Vi spenderade förmiddagen med Expressens fenomenale chefredaktör Thomas Matsson, och jag var så matt att jag nästan svimmade när han tog oss på en rundtur genom redaktionen. Bristen på nattsömn gjorde sitt, tågresan och avsaknaden av en riktig frukost likaså. Men framför allt annat:

I fyra veckor har jag ätit en och samma maträtt, en oinspirerad blandning av kycklingfilé, keso, ajvar relish, sallad, gurka, tomat och oliver. I början en helt okej måltid, efter fyra veckor så vedervärdig att jag kan gå resten av livet utan den.

Ja, du hörde mig rätt. En stor anledning till mina sex tappade kilo har varit den kolhydratfattiga kost jag hållit mig till utan undantag.

Så när vi kom tilbaka till hotellet väntade min belöning. Äntligen en riktig måltid. Äntligen ett avbräck från kycklingsörjan. Det vankades hotellunch och vi gick mot ett festdukat rum. I mitt huvud svävade njutningsfulla bilder av kött, kött och mera kött. Nu var det dags.

Trodde jag.

Det bjöds på caesarsallad.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
3 september 2009

Tre belöningar i en

Stockholm i morgon. Riktig mat i morgon. Alkohol i morgon.

That’s it. Den emotsedda belöningen efter snart en månad utan dumroliga fyllor och kolhydratsfrosseri.

På kuppen tappade jag sex kilo.

Så kan det gå.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,
16 augusti 2009

Mitt liv den närmaste tiden

Jag skar bort majoriteten av alla kolhydrater för över en vecka sen. Alkoholen i torsdags.

Det här är min version av detox.

Nånstans tror jag att det ska hjälpa mig att hitta lite mer balans – kanske till och med ett tydligare fokus sista halvan av det år som hittills mest bestått av kaos.

Men förväntade jag mig en enkel resa måste jag varit desillusionerad på riktigt.

Efter ett par dagar började hela kroppen värka. I går frågade skallen lederna om den fick vara med på ett hörn.

Och jo då. Det fick den.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
28 juli 2009

ICA misshandlar kunderna

Det händer att jag försöker vara mer medveten. Ibland, efter feta fyllemåltider, kvällsmackor på kontoret och allmänt osunt leverne, tar jag mig i kragen och styr upp mina måltidsrutiner.

Jag lagar bönsallad, skär ned på kolhydraterna och intalar mig själv att det ska göra skillnad i det långa loppet.

Häromdagen köpte jag ett paket müsli ur ICA:s Gott liv-sortiment.

I morse hällde jag upp yoghurt i tallriken och tog fram müslin. När jag ställde ifrån mig paketet såg jag det. Frågan. Textraden som slog mig hårt i solar plexus. Den ondskefulla copywriterns örfil till hela rikets samlade kår av förhoppningsfulla fettos som efter många om och men äntligen fattat beslutet att köpa en lite nyttigare frukostprodukt.

Hej, hur mår du?

ICA – Sveriges elakaste mobbare

Låt mig upprepa.

Jag köpte en produkt ur ett sortiment som ska hjälpa mig leva lite nyttigare. Och ICA har mage att fråga hur jag mår.

Hej, hur mår du?

Mensatanihelvetesjävlakukidioter.

Vad vill ni egentligen veta? Att jag har ångest över att jag sällan äter så nyttigt som jag borde? Att jag är bakis i dag också? Att utsikterna för ett sorglöst leverne inte är särskilt goda? Att det inte går en dag utan att jag saknar och våndas tider och människor som flytt? Att jag efter frukosten tänker kedjeröka som en dåre? Att magen som möter mig i spegeln är lika sladdrig som alltid? Att dagarna flyter samman till en grå massa och att inget nånsin tycks bryta rutinen? Att jag vill äta min jävla frukost utan att nån dåre påminner mig om att saker skulle kunnat vara annorlunda om jag bara och bara och bara och … Äsch. Dra åt helvete.

Hör du mig, ICA?

Dra åt helvete.

Vem är du att fråga mig hur jag mår? Jag köpte din förbannade Gott liv-müsli. Kunde du inte lämnat det vid det? Kunde jag inte fått känna mig åtminstone lite duktig, om så bara för en stund?

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , ,
19 juli 2009

Vad gör hon här?

Jag har varit vaken i trettio minuter och hon har inte rört sig. Det långa håret täcker större delen av ansiktet och fortsätter utbrett som en ljus halvmåne över sängens svarta lakan. Täcket har glidit åt sidan och blottar ena axeln och rumpan.

Rumpan.

Hennes kropp har ännu inte lärt sig innebörden av skavanker. Runt hörnet väntar åldern med celluliter, bristningar, åderbråck, lös hud, rynkor och hängande bröst – en gåva hon inte kan tacka nej till. Men här och nu är hon perfekt. Ung och oförstörd. Lång och vacker. En nyfiken varelse på upptäcktsfärd i livet, som av någon anledning förirrat sig till min säng.

Rumpan. Jag kan inte sluta stirra på rumpan. För en halvtimme sedan smög jag upp. Skallen sprängde, halsen var torr. Magen ropade och kroppen protesterade. Ett toalettbesök, två glas vatten, tre Ipren och en cigarett senare står jag vid sängkanten och fånstirrar på en naken, orörlig rumpa.

Jag ser på hennes rumpa och minns hur mina händer kändes stadgandes den. Hon såg på mig intensivt, håret föll ned över brösten. Och jag, jag höll mig fast vid rumpan så gott jag kunde.

Nu står jag här naken och hoppas att hon inte ska vakna. Ljuset fyller lägenheten och jag ser bristningarna på min mage. Inga rutor skymtas – sätter jag mig ned kommer magen veckas på det minst smickrande av sätt. Min egen rumpa behöver jag inte se för att veta att den är lite för mjuk, lite för blek och lite för hårig.

Jag tittar på henne, tittar på mig. Hon, jag. Ömsom njutning, ömsom skam.

Vad gör hon här? Det är en fråga jag egentligen inte vill ha svar på. I stället lägger jag mig bredvid henne och kysser henne i nacken. Om en stund kommer hon vakna. Om en stund är illusionen över. Men just nu nöjer jag mig med att låta ena handen varsamt vandra ned mot hennes rumpa.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,
14 juli 2009

Det går bra, så bra

Natten till söndag mosade jag i mig den flötigaste meny Burger King har att erbjuda. När jag vaknade var jag inte bara mätt, jag kände mig allmänt korkad som än en gång fyllekäkade trots ordentlig middag innan festandet drog igång.

Det är semester och jag har planerat att inte lägga på mig några semesterkilon. Kanske till och med tappa ett par jag skaffade under för sena kvällar på kontoret.

I stället sitter jag nu vid köksbordet och önskar att jag natten till söndag hade beställt dubbelt så mycket mat.

Ett par dagars feberfrossa verkar gå mot sitt slut. Eller så är jag bara hungrig ändå. Effekterna av att inte ha ätit riktig mat på snart tre dygn börjar kännas påtagliga.

Hemma har det bara funnits yoghurt.

Jag tycker inte ens om yoghurt.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
29 juni 2009

I kväll sker första urvalet

Google bad mig nyss köpa mer utrymme till mitt Gmail-konto. Sen jag skrev att jag söker en semesterromans har den formidabla mängden ansökningar fyllt min mejl till bristningsgränsen.

Sluta skicka nu!

Vet knappt hur jag ska börja. I kväll kommer det över en vän som ska få agera sekreterare och jurymedlem.

Alla ansökningar och foton ska skrivas ut och sättas upp på väggen. Samtidigt som vi äter pizza och dricker öl ska vi sortera så gott vi kan.

Ber att få återkomma.

Vafalls?

Jaha. Nej. Det har inte kommit en enda ansökan än.

Men det betyder väl inte att jag inte får dricka öl och äta pizza tillsammans med en vän? Ska jag bli utan semesterromans kan jag lika gärna bättra på trivselmagen lite.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,
28 juni 2009

Vad sägs om en semesterromans?

Kära läsare.

(Hade jag riktat mig till männen nu skulle jag skrivit ”käre”. Förstått?)

Om en vecka börjar min semester. I år tar jag ut alla fem i ett svep – jag känner att jag behöver det.

Nu har jag tänkt en del på det där med att vara ledig. Jag är mer än ovan. Och har inte gjort några egentliga planer utöver att skriva så mycket som möjligt på min och Karins roman.

Visst skulle en semesterromans liva upp saker och ting?

Problemet är att jag blivit bekväm med åren. Kvinnorna jag träffar på krogen kan vara ack så härliga, men det är sällan det ömsesidigt handlar om nåt annat än sex för en natt eller två.

Det jag söker nu är lite lättsamt spirande förälskelse vecka ett. Vecka två börjar du sova över varje natt. Vecka tre lagar jag middag åt dig varje kväll och vi börjar bli så där gulliga att vännerna stör sig. Vecka fyra pratar vi om framtiden. Vecka fem brutaldumpar jag dig och ber dig dra åt helvete.

Hela kärleksrutinen koncentrerad till fem veckor, med andra ord.

Okej?

Toppen.

Bara ett par detaljer om mig först, vill inte att du känner dig vilseledd i efterhand:

1. Det är bra om du är hygienisk av dig. Jag är ganska kass på att städa och sånt – lägger över allt ansvar på dig.

2. När jag är full (det är jag ofta) har jag en tendens att vilja bråka. Nappa inte. Jag har problem med att ha fel eftersom jag är övertygad om att jag aldrig har det.

3. Ibland somnar jag när jag har sex. Ta det inte personligt. Min sömncykel är ganska rubbad.

4. Förvänta dig ingen överdriven lyx. Trots att jag tjänar hyfsat bra har jag sällan pengar över. Dels är jag oekonomisk av rang, dels kostar det att sörja för mina tobaks- och alkoholvanor.

5. Ibland sparkar jag på den som ligger bredvid mig. Det är en försvarsmekanism jag utvecklat under åren, på grund av att Zamzon har en tendens att vilja ligga för nära. Gör det ont är det bara att slå eller sparka tillbaka.

6. Skratta åt mina skämt. Ingen annan gör det men jag förväntar mig att den jag dejtar är en lagspelare.

7. Säg aldrig att min trivselmage inte syns. Den finns där, den är ful och jag är medveten om den.

8. Om det luktar illa är det alltid Zamzon. Alltid. Det gäller även om det var du som fes.

Så, det var vad jag kunde komma på för stunden.

Intresserad?

Lämna din ansökan som en kommentar eller mejla. Ansökningar med helkroppsfoto premieras.

Du är välkommen v. 28-32

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,