Allt var riggat hos fotografen. Hasselbladaren satt monterad på ett stativ hämtat från närmsta scifi-inspelning, studioljuset skapade en atmosfär där ingen pormask förblev osynlig och mitt i uppmärksamheten stod vår modell i den utprovade kostymen.

Resultatet skulle bli en rekryteringsannons åt ett it-företag vars primära produkt heter SaberKnot.

Efter att halva dagen gått var ingen av oss nöjda. Fotografen sprang fram och tillbaka mellan kamera och modell, hela tiden med en uppgiven min. Jag och min kollega gjorde oss så behjälpliga som möjligt samtidigt som vi dolde vår frustration.

Modellen var klassiskt tanig och huvudet kortare än jag. Och problemet låg just där. Trots att kostymen var utprovad för honom fyllde han inte ut den tillräckligt. På varje fotografi var skjortan för skrynklig eller byxorna knöliga, hur mycket vi än sträckte och hade oss för att manipulera tyget.

Då kläckte min kollega lösningen.

– Philip, se om du får på dig kostymen.

– Oj, den kommer aldrig passa.

– Det är precis vad vi behöver ju, nån som fyller ut bättre.

Så här i efterhand intalar jag gärna mig själv att han gav mitt skrev en komplimang.

Tyvärr var det snarare trivselmagen som gjorde susen.