Brustna pipdrömmar

En vän tittade förbi för att prata av sig en stund. Det var ett tag sedan vi sågs och det första hon anmärkte på var min nya passion.

”Fy fan, Philip. Det stinker piprök i hela lägenheten.”

Jag hade inte tänkt på det så. Visst har jag känt hur bostaden sakta har ändrat karaktär. Från att ha burit den utvädrade, sura doften av cigarettrök har rummen i stället fyllts med en tjockare, sötare arom från orientaliska kryddor och amerikanska tobaksfält. Och jag har uppskattat förändringen.

Att komma hem har blivit att träda in en fantasi om oxblodsröda skinnfåtöljer, väggar täckta med böcker och en evigt välfylld bar.

För mig symboliserar pipröken det goda i livet när allt annat är rörigt och rutinartat. Och då har vi inte ens gått in på själva upplevelsen av att röka en pipa. Glöm ciggens femminutersflås, inhägnade rökrutor i kylan utanför krogen och nikotingula fingrar. En pipa behöver du tid för att röka. När stoppet är packat vet du att du har fyrtiofem minuter långsamt blossande framför dig och att inget annat får spela någon roll. Det blir bara du, en värld av smaker och dagens meditativa stund. Kanske väljer du en bok som sällskap, kanske försvinner du till drömmar om framtiden. Medan den snidade roten i handen värmer dig befinner du dig i det lugn som tröstat stora tänkare genom generationerna; tillsammans med män som presidenterna John Adams och Franklin Roosevelt, författarna J.R.R. Tolkien och Mark Twain och vetenskapsmännen Albert Einstein och Charles Darwin. Du är i gott sällskap och varje bloss blir en uppmuntran om att du kan lite mer – att du kan lite bättre om du bara tar dig tid.

Min väns kommentar förintade den illusionen och dränkte mig i olustkänslor inför framtiden.

Vad händer om ungkarlslivet kommer till sitt slut? Vad händer om jag träffar en kvinna jag inte kan skydda mig emot? Vad händer om jag panikskriker, ”Kom inte här och kära ned mig!”, utan att det hjälper? Vad händer om hon säger de förbjudna orden, om hon kräver att jag ska välja mellan att röka utomhus eller att inte röka alls?

Jag vågar inte fundera på det.

En pipa ska rökas inomhus och därmed basta.


”I believe that pipe smoking contributes to a somewhat calm and objective judgement in all human affairs.”
– Albert Einstein

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tre frågor med svar

Fick snabbt tre frågor via Twitter gällande föregående inlägg.

Fråga: Har du inte varit på dejt hemma hos ett fruntimmer då, eller ute på restaurang?
Svar: Nej. De jag haft sex med sedan sommaren har inte velat umgås med mig på det sättet, antar jag. Buhää …

Fråga: Om du inte äter vid köksbordet, var äter du i stället?
Svar: I sängen? Framför datorn? Som alla ungkarlar med självrespekt.

Fråga: Varför står inte de vackra, intelligenta kvinnorna på kö för att bjuda ut dig? Du är ju ett kap av fenomenala proportioner.
Svar: Oj, tack – jag rodnar nästan här! Ärligt talat så har jag ingen aning, men återkommer med svar om jag kommer på hur det ligger till.

Ja, jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag hittade på fråga tre själv. Var snäll mot mig.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Middag serveras annorstädes


Jag köpte köksbordet för hundrafemtio spänn på en loppis. Det är från en annan period av livet, från när jag var arbetslös och varje krona var en utgift värd att begrunda.

Nästan tio år senare är jag inte säker på varför jag har det kvar. Det är fult och slitet, jag har råd att köpa ett nytt och för ett år sedan fick jag det perfekta tillfället att säga farväl. Att det fortfarande står upp efter den här incidenten är förvånansvärt.

Kanske känner jag att köksbordet förtjänar att bevaras efter att ha varit centrum för otaliga middagar, fester och tysta frukoststunder morgonen efter. Eller för att ha stått som trotjänare under fler skrivtimmar än jag orkar minnas.

Förmodligen har jag bara inte känt för att spendera ett gäng tusenlappar.

Just i dag känns det inte som att det spelar någon roll. Den senaste tiden har jag inte ens kunnat passera köket utan att göra samma reflektion: Sedan ett halvår har jag inte ett köksbord, jag har en hållplats för böcker.

Allt började när jag bestämde mig för att öka utbildningstakten genom att läsa minst en bok i veckan. I stället för att köpa en handfull åt gången fyllde jag kundkorgen med tjugotals titlar. Evolutionslära, fysik, psykologi, filosofi, religion, kreativt skrivande med mera – när jag slutade dricka behövde jag annat att fylla kvällarna med och köksbordet blev avlastningsplatsen för varje ny beställning.

Sedan nyår har högen varit under konstant förändring men den har aldrig flyttats eller försvunnit. I dag försöker jag se till att alltid ha minst tjugo verk att välja bland när föregående är utläst.

Häftigt, va? Som att du inte redan visste att jag läser. Det här handlar om den andra delen av reflektionen.

Sedan nyår har jag inte ätit middag i köket. Inte en enda gång.

Och när jag tänker efter inser jag att jag inte har bjudit någon av det andra könet på mat sedan semestern förra sommaren.

Tio månader utan en middagsdejt.

Slå det om du kan.

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det här med fylloskådning

Jag vill gärna vara den som dömer andra, men det finns ingen poäng med att sammanfatta nattens krogupplevelse när Den lilla slinkan gör det bättre.

Hennes tio punkter med självklart krogbeteende var tyvärr långt ifrån självklara för många som trängdes med mig i går.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Hundtricket


”Hej, mitt namn är Zamzon. Ser du vad söt jag är? Visst vill du bli min kompis? Bra. Om du ser husse ute i kväll tycker jag att du ska fråga honom om du får följa med hem för att klappa mig. Obs: Inga killar eller ohetingar. Voff!”

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Helgens tältmöte

Känslan infaller varje fredag. Tänk helgambivalens.

Vad väljer jag? Mina böcker och total isolering eller ett försök att bryta folkskyggheten till förmån för vänskap och min nya hobby fylloskådning?

Inför den här helgen har jag fått ett tredje alternativ, tack vare ett mejl från en kollega.

”Biljetter finns hos mig för den som vill gå på Cirkus Brazil Jack i helgen. En samarbetspartner bjuder.”

Jaha ja. Varför inte? Skulle det vara något fel med att en ungkarl vill gå ensam på cirkus, mingla med hundratals skitungar, deras mammor och febrilt flinande karlar i smink?

Det tror jag knappast. Och för att liva upp tillställningen ytterligare tänker jag gå dit utklädd till katolsk präst.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Kommer jag få ligga i kväll, Adolf?

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Den nyktre prinsen

I dag fick jag en försenad födelsedagspresent av en kollega som hade ansträngt sig för att hitta den perfekta gåvan till mannen som fortfarande väntar på att få ligga nykter.

Tydligen hittade hon svaret hos IOGT-NTO och Mikael ”Prinsen” Trolin.

2004 gav de ut singeln ”Man kan ragga brudar utan sprit”. De lyckades till och med få med sig den före detta direktören för Systembolaget, Gabriel Romanus, på ett hörn – så du fattar ju att vi snackar om en kvalitetssatsning.

Har du hört låten? Jag har letat nätet runt efter en digital version, men till ingen nytta.

Därför får du nöja dig med min recension:

”Tack IOGT-NTO och Mikael ”Prinsen” Trolin. Efter tre och en halv månad i nyktert tillstånd är jag mer sugen än någonsin på att börja supa igen.”


Nej, historien förtäljer inte varför ”Prinsen” ser ut som en inbrottstjuv med en ros i munnen.

Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #36

Kille 1: Hur gick det med den där tjejen?

Kille 2: Det gick inte alls. Hittar verkligen ingen jag attraheras av, än mindre vill ligga med.

Kille 1: Du får sätta in en kontaktannons. ”Har kuk, vägrar resa.”

Kille 2: Det skulle bara vara desperata tjejer som svarade.

Kille 1: Man kan ju inte låta bli att undra vilka som döljer sig bakom annonserna.

Kille 2: ”Svar till: Träskmonstret.”

Kille 1: Eller ännu värre, ”Svar till: Träskmonstrets mamma.”

Kille 2: Men ändå, det var länge sedan jag låg med någons morsa.

Kille 1: Du, det var länge sedan du låg.

Kille 2: ”Svar till: Killen med termos och snabbmakaroner.”

Kille 1: Al dente?

Kille 2: Al dick.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Mindre än då

Det finns en scen i Dead Poets Society där en av huvudpersonerna, den blyge Todd Anderson, tvingas improvisera poesi inför klasskamraterna. Genom att associera till ett porträtt av poeten Walt Whitman lyckas han till slut övervinna sin rädsla, till fördel för den kreativitet han lärt sig undertrycka.

I kväll stirrar jag på ett två år gammalt fotografi av mig själv. Det är söndag, jag är bakfull i Göteborg efter två dygns intensivt supande med vännen jag hälsade på, singel har jag varit i knappt två månader, jobbet känns fortfarande nytt och spännande, och bara ett par timmar tidigare blev jag avrunkad i en lekparks klätterställning.

På bilden står tiden stilla och jag minns fortfarande hur känslorna stormade inombords. Jag trodde hon var mitt livs kärlek, men hon försvann och stängde dörren bakom sig; jag var fri och hade äntligen börjat belönas för mina ord; framåt låg världen och jag skulle snart hitta nya, större utmaningar; tårar varvades med entusiasm; på tåget hem unnade jag mig drömmar om något annat än vindsvåningen och ensamheten i Karlstad. Drömmar om något större.

Scenen i klassrummet markerar vändpunkten för Todd. Genom konfrontationen med den skäggige, galne Walt Whitman ska vi som åskådare förstå att det är i det ögonblicket han tar steget mot att nå sin fulla potential.

Jag stirrar på bilden och väntar på mitt ögonblick av uppvaknande. Jag vill brista ut i ett sammelsurium av tankar, kasta mig in i röran och söka den logiska fortsättningen. Jag vill skapa poesi i stället för att sitta här och odla skägg.

Efter två år är jag kvar i vindsvåningen i Karlstad.

Mer rädd än då.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,