Hur du hanterar idioti

Som trogna läsare redan vet är jag motståndare till lagen om hets mot folkgrupp. I stället för att sortera individer efter kollektiv, lagstifta om vad som är eller inte är kränkande samt kompromissa med yttrandefriheten, anser jag att det alltid – alltid – finns föredömligare metoder för att handskas med samhällets hatiska (och oftast redan stigmatiserade) falanger.

När ökända Westboro Baptist Church skröt om en kommande anti-homodemonstration i samband med komikern Lisa Lampanellis show i Topeka, Kansas, valde hon att gå till motangrepp på ett vida listigare sätt än vad korkad lagstiftning någonsin skulle mäkta med.

Se själv.

YouTube Preview Image

Mer information:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Draw Muhammad Day 2

I dag går andra utgåvan av Draw Muhammad Day av stapeln. Förra året sammanställde jag en egen publicering av Muhammed-teckningar, men har i år inte haft tid att engagera mig i frågan.

I stället flyttar jag fokus till The Friendly Atheist, Hemant Mehta.

When people hear about Everybody Draw Muhammad Day, they want to know: Why do it? Why be jerks about it? Why are you all intolerant of Islam? Why be dicks when you can be friendly?

And my response really hasn’t changed from last year.

We do it because we have a right to free speech, and there are people out there who want to make sure a drawing of Muhammad never sees the light of day.

We do because religious figures don’t automatically deserve special respect and they’re not immune from criticism. Too often, we treat religion and religious beliefs with baby gloves. Drawing Muhammad is one way to show — non-violently — that Islam ought to be susceptible to criticism just like every other belief system.

We do it because people have been threatened and killed by Muslim radicals for their depictions of Muhammad and criticism of Islam — by drawing Muhammad ourselves, we stand in solidarity with them.

We do it because Muhammad was drawn for centuries before it somehow became “offensive” to some. There was nothing wrong with it then and there’s nothing wrong with it now.

We do it because people are now getting censored — sometimes ridiculously so — out of fear of what the extremists will do. The radicals should not have this kind of control over the right to express ourselves freely.

Bland mina favoritteckningar i år hittar du nedanstående, alla hämtade från Hemant Mehtas sammanställning.

Referenslänkar:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hundra procent hjärntvätt

Gettin' Jiggy wit It

Du har hört den förut, en av favoritmyterna som upprepas till leda av alla skojare som vill sälja dig verkningslösa genvägar till briljans och framgång.

Vi människor använder bara tio procent av hjärnans kapacitet. Det har Einstein sagt, och det betyder att vi har nittio procent kvar att aktivera. Ge mig dina pengar så lär jag dig hur.

Typ så, inte sant?

Skitsnack som legitimeras med hänvisning till valfritt geni. Ofta Einstein, andra gånger Edison eller någon idiot savant med förmågan att memorera telefonkatalogen.

Att myten avfärdas av vetenskapen gång på gång tycks inte göra någon skillnad. Att evolutionen aldrig skulle tillåta (ursäkta det dåliga ordvalet, evolutionen har självklart inget medvetande) att ett organ som bara nyttjar tio procent av sin förmåga utvecklades – snacka resursslöseri! – är kunskap vissa människor uppvisar en otäck förmåga att ignorera.

Till exempel scientologerna. Jag spenderade påskhelgen i Malmö, en av de svenska städer där Scientologikyrkan har lyckats etablera sig, och döm min icke-förvåning när en tonåring med vilsen uppsyn stack ett flygblad i min hand under en promenad genom centrum.

”Du nyttjar bara tio procent av din hjärna. Genom L. Ron Hubbards ofantliga visdom lär vi dig nyttja alla hundra,” var budskapet i något förenklad tappning. (Ja, det följde med en beställningstalong för hans böcker. Som av en slump.)

Nåväl, även idioter har rätt att existera och sprida sitt budskap. Om något vill jag stärka yttrandefriheten, inte inskränka den med exempelvis blasfemi- och trosfridslagar eller lagen om hets mot folkgrupp. Men det är en annan historia.

Den essentiella distinktionen här är att ingen, absolut ingen, ska behöva rätta sig i idioternas led. Och offentliga sektorn – kommun, landsting, stat – ska aldrig, absolut aldrig, tvinga på någon religion eller pseudovetenskap. (I förlängningen borde inte en enda offentlig krona gå till religiösa samfund eller så kallad komplementär och alternativ medicin, men det är också en separat diskussion.)

Tyvärr är det ett koncept man har problem med i vissa delar av landet.

Sofia Åsell och sambon Jens Peterson-Berger fick inte förskoleplats till sin dotter på ett enda av sina fem förstahandsval. Kommunen gav dem i stället en plats på en scien­tologi­förskola.

– Om vi inte tackade ja till det så skulle det dröja år innan vi skulle få plats, säger Sofia Åsell.

Det har varit en lång och segdragen process att hitta förskola till Henny. Familjen hade först en privat förskoleplats tingad från och med januari. Men när de kom tillbaka från en resa vid årsskiftet hade personalen gett bort den till någon annan. Föräldrarna ställde sig då direkt i Stockholms kommunala dagiskö där de rangordnade fem tänkbara förskolor för dottern.

Men när kommunens garantitid på tre månader löpt ut erbjöds de i stället plats på en helt annan förskola, Måsen i Enskededalen.

– Kommunen verkade inte veta vad det var för dagis. De sa bara att det var en privat förskola som tog emot garantiplatser och följde läroplanen, säger Sofia.

När information damp ned i brevlådan stod det att förskolan använde sig av studietekniken Applied Scholastics. När Sofia sökte på internet fick hon fram att det var scientologins grundare L Ron Hubbards utbildningsmetod. Applied Scholastics varumärke ägs av Association for better living and education (ABLE), som är en underorganisation till Scientologikyrkan.

Från kommunens sida är problemet osynligt, men man lovar att försöka lösa situationen i det här enskilda fallet.

Stämmer det att ni förmedlar köande föräldrar till en förskola som använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Ja, alltså, de är inte scientologer så, men de använder sig av pedagogiken. Det är så nytt, de har bara varit med i kön i några veckor. Men de är godkända av utbildningsförvaltningen.

Informerar ni föräldrarna om att förskolan använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Nej, inte mer än att jag skickar med broschyren. Det känns bra att skicka med broschyren.

Varför informerar ni inte?
– Vi ska inte lägga några värderingar i det eftersom utbildningsförvaltningen har godkänt dem.

Happ, happ, så kan det låta. Och visst kan vi köpa retoriken om en värderingsfri hållning eftersom beslutet redan är fattat, på uppenbart oinformerade grunder?

Låt mig därför, för tydlighetens skull, snabbt informera om vilken typ av människa scientologernas pedagogik skapar:

Tio procent korkad och nittio procent urbota dum i huvudet.

Referenslänkar:

Kategori: Nyhetsflödet Religion Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ayaan Hirsi Ali om en viktig aspekt av yttrandefriheten

Besides being accused of blasphemy, I have been accused of bad manners. But good manners should not be confused with free speech. Having good manners means that when I meet a closet Islamist like the Oxford professor Tariq Ramadan, I don’t pour my glass of water on his head and call him names. Exercising free speech means that I can call his book, In the Footsteps of the Prophet, a badly written piece of proselytism and say that he doesn’t deserve the title of professor or a university chair from which to propagate his program of medieval brainwashing. All this will no doubt offend Ramadan, but you cannot subject Karl Marx to scrutiny and give the Prophet Muhammad a free ride.

Free speech is the bedrock of liberty and a free society. And yes, it includes the right to blaspheme and offend.

Citat hämtat från sidan 215 i Nomad: From Islam to America: A Personal Journey Through the Clash of Civilizations.

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Därför borde fler bränna Koranen

YouTube Preview Image

There’s nothing inherently wrong with criticizing Islam, or burning a copy of the Muslim holy book, or drawing Muhammad. I see nothing wrong with doing those things in protest of how radical Muslims have reacted against them — to me, that’s different from doing it out of pure hatred of Muslims.

That’s why I loved Draw Muhammad Day (DMD) last year. As more people draw Muhammad, the stigma against doing it goes away, and the people who oppose it just look more and more ridiculous. You realize it’s a silly rule that doesn’t apply to non-Muslims and no one has the right to stop you from doing it.

Thunderf00t calls it “diffusion of the threat by dilution.”

Via The Friendly Atheist:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tuve Skånberg (KD) vill inskränka yttrandefriheten

Tuve Skånberg, porträttfoto från Riksdagen.se

Tuve Skånberg är kristdemokratisk riksdagsledamot, tillika bokstavstroende kristen och en av grundarna av den så kallade tankesmedjan Claphaminstitutet – en sammanslutning fundamentalister som desperat stöttar minsta lilla vetenskapliga eller akademiska formulering som ger [skenbart] stöd åt Bibelns sörja, men aktivt förnekar den enorma mängd evidens som går emot deras tro.

Intellektuell ohederlighet i all sin prakt, med andra ord.

I riksdagen har Tuve Skånberg bland annat motionerat om att göra blasfemi straffbart, något som gravt skulle inskränka yttrandefriheten för en parvel som jag. (Samtidigt går Claphaminstitutet ut i dagens SvD och kritiserar den muslimska blasfemilag som drabbar kristna i Pakistan, så dubbelmoralen är fullständig.)

Nåväl, varför är allt detta intressant innan vi kommer till det egentliga ämnet? Därför att Claphaminstitutet har som förenande krav på sina medlemmar, som kommer från hela spektret av tossiga Jesusrunkare, att de ställer sig bakom Lausannedeklarationen. Och vad har då denna trosbekännelse att berätta för oss om den sanna inställningen till Bibeln?

Att Bibeln är Guds ofelbara ord, så klart.

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.
– Lausannedeklarationen § 2: Bibelns auktoritet och kraft

Så, ja … Det är väl ingen skräll att just Kristdemokraterna har en riksdagsledamot som anser att Bibeln är en felfri skrift, att jorden är blott 6000 år och att den som dristar sig att påpeka exakt hur urbota djävla korkad det gör honom, borde bestraffas av det svenska domstolsväsendet.

Det är däremot stundtals riktigt underhållande att följa hans blogg, för en inblick i hur ett defekt, konspirationsteoretiskt, indoktrinerat psyke fungerar. Som i dag, när Tuve Skånberg bestämde sig för att (än en gång) slå ett slag mot de mänskliga rättigheterna. Och (än en gång) är det yttrandefriheten som står på spel. Givetvis inte hans egen, det är bara yttrandefriheten för alla som inte håller med honom som borde reduceras.

Bloggposten Vem ska granska granskaren? är även publicerad i den kristna dagstidningen Världen idag, så låt oss för ordningens skull citera den senare källan.

I en undersökning från Institutionen för journalistik och masskommunikation på Göteborgs universitet har allmänheten tillfrågats om vilka samhällsinstitutioner som har störst makt över dagordningen i Sverige. Under lång tid har medierna klättrat förbi såväl de politiska partierna som regeringen, och ligger nu i en ohotad topposition. Media är inte längre ”tredje statsmakten”, de som granskar makten, media har blivit makten. Och när media är fullt upptagen av att vara makten, vem ställer då media till svars? Vem ska granska granskaren?

Märker du felsluten Tuve Skånberg kommer fram till?

Först begår han misstaget att automatiskt sätta ett likhetstecken mellan vad allmänheten anser/tror och vad den faktiska verkligheten är. Det är möjligt att media har större makt över dagordningen i Sverige än exempelvis regeringen, men det krävs mer än allmänhetens åsikt i frågan för att påvisa att det faktiskt är så.

Därefter går han i tankefällan att tillskriva svensk media en enhetlig kropp. I Tuve Skånbergs värld existerar det nämligen ingen mångfald; alla tidningar, tv-kanaler och radiostationer har exakt samma dagordning och mål för sina respektive verksamheter. Även om jag ibland dagdrömmer om att det vore just så – om att alla plötsligt hoppar över till en sekulärt humanistisk världsbild där alla människor är individer som tillskrivs samma grundvärde – kan jag aldrig med hedern i behåll påstå att det ser ut så.

Att tesen faller ytterligare på att Tuve Skånberg fann publikation i en kristen dagstidning med relativt god spridning, gör bara retoriken ännu lustigare (läs: bedrövligare).

Och då har vi inte ens börjat titta på implikationen av vad han beklagar sig över: en inskränkning av yttrandefriheten för att kunna ”granska granskaren”. Det vill säga, introduktionen av förhandsgranskning och censur i en av de mänskliga rättigheter som bidrar mest till att vi kan kalla oss ett demokratiskt, jämställt land.

Yttrande- och tryckfriheten slåss fast i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 10:

Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighetsinblandning och oberoende av territoriella gränser.

Eller för att i stället citera Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter, under rubriken Varför yttrandefrihet?

En grundläggande tanke bakom yttrandefriheten är att medborgarna skall kunna ta del av en mångfald av åsikter gällande alla de frågor som vi fattar gemensamma beslut om. Yttrandefriheten brukar beskrivas som viktig för demokratin för att den möjliggör att information kan spridas fritt, och därmed får medborgare och beslutsfattare bättre möjligheter att komma fram till välgrundade beslut. Yttrandefriheten kan också sägas fylla en mer kritisk funktion genom att välinformerade medborgare samt fria massmedier ges goda möjligheter att granska och uttala sin mening om hur den offentliga makten utövas.

Vad är egentligen problemet? Självklart en personlig upplevelse! Tuve Skånberg bubblar först något om hur drottning Silvia hetsades ”av en fotograf från Aftonbladet som ville tvinga sig till fotografier”, som om yttrandefriheten skulle stå och falla med att en individ som tar emot apanage glömmer bort att det gör henne till allmänt villebråd. Men när han hastat förbi det spåret, går han över till det andra exemplet (som också visar sig räcka för att bygga hela teorin om medias moraliska förfall):

Under flera månader har Frälsnings­armén belägrats av TV4:s journalister från Kalla fakta inför ett program som de avser att sända i vår. Frälsningsarmén har besvarat alla de trettiotal frågor som Kalla fakta ställt via mejl, och också lagt ut alla svaren och hela mejlväxlingen på sin hemsida. Frågorna har centrerats kring Frälsningsarméns syn på abort och homosexualitet, på om homosexuella är välkomna, om de får bli soldater, om muslimer är välkomna. Men Kalla fakta är inte nöjda med svaren. De vill intervjua kommendör Marie Willermark, de vill få del av den interna ekonomiska redovisningen, de vill filma inne i Frälsningsarméns lokaler och från hjälpverksamheten. När de inte fått som de velat har de belägrat arméns lokaler med filmteam som sökt överraska ledande företrädare för Frälsningsarmén.

Det framkommer inte om journalisterna har försökt tvinga sig in i Frälsningsarméns lokaler, endast att de har vistats utanför dem i ett försök att få till stånd en intervju med högsta hönset, även känd som kommendör Marie Willermark. Skandalöst, minst sagt. Men det blir än mer traumatiskt.

I onsdags kväll passade ett filmteam utanför Elimkyrkan i Stockholm. Svenska evangeliska alliansen (SEA) hade årsmöte och i årsmötet deltog kommendör Marie Willermark bland många andra SEA-medlemmar ur olika svenska kyrkor och samfund. Kalla faktas filmteam häckade utanför kyrkdörrarna i närmare fyra timmar med kamera och mikrofon i högsta hugg. Själv blev jag intervjuad tre gånger när jag gick in i och ur kyrkan. Frågorna till mig som kyrkobesökare var lätt bisarra: – Varför samlas ni i kyrkan? – Vad vill ni uppnå? – Varför försöker ni samarbeta mellan olika kyrkor? – Håller ni fortfarande på? Hur stavar du ditt namn? – Finns någon från Frälsningsarmén här? – Säg dem att vi vill intervjua dem och ställa frågor.

Å nej! Journalisterna fortsatte försöken att fullfölja sin yrkesutövning. Visst, de väntade snällt utanför kyrkan (trots att kyrkor har för vana att släppa in gemene man), men kom igen … Vem kan gå vidare från den brutala upplevelsen av att bli ombedd att framföra en hälsning med en intervjuförfrågan? Eller att behöva bokstavera sitt eget namn?

Inte Tuve Skånberg, som känner sig förföljd på ett sätt som endast kan likställas med nazisternas metoder.

Vi lever i ett fritt samhälle, med en grundlag som garanterar religionsfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men taket sänks när media som Kalla fakta jagar kristna för deras tro och verksamhet.

Prästen Martin Niemöller skrev 1955 nedanstående dikt.
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Hur Kalla fakta behandlar Frälsningsarmén rör oss alla.

Nej, jag skämtar inte. Han skrev faktiskt så. På fullaste allvar.

Lysande.

Länkar i inlägget och övriga referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Paulina Neuding om Kulturhusets självcensur

Det finns förvisso begåvade och mindre begåvade provokationer. Den amerikanske pastorn Terry Jones offentliga koranbränning inför den samlade världspressen i förra veckan hör till det senare slaget. Ändå kan inte konflikten kring hans bokbål läsas enbart som en kraftmätning mellan fanatiker på båda sidor. Han visar återigen – liksom Theo van Gogh, Ayaan Hirsi Ali, Salman Rushdie, Lars Vilks och Kurt Westergaard före honom – det hot som muslimsk fanatism utgör mot människor som offentligt gör klart att de inte vill underordna sig islams förbud och påbud.
[…]
Man kan tycka att det är onödigt att bränna koraner, teckna Muhammed som rondellhund eller göra film om islam med en massa naken hud, men islamister och demokrater kommer inte alltid att landa i samma uppfattning om vad som utgör en legitim provokation.

Förr eller senare sätter självcensuren in mot provokationer som vi gillar. Och även om svenska tyckare just nu unisont fördömer Terry Jones, så bör vi väl kunna ställa oss bakom tjejer som dansar för kvinnlig frigörelse?

Jag är oense med Paulina Neuding om att den feministiska prägeln på dansuppvisningen skulle ha något att göra med händelseutvecklingen – det förringar vissa muslimers osvikliga förmåga att känna kränkthet inför vårt fria samhälle i stort – men hennes kolumn är trots det full av goda poänger. Du hittar hela borta hos SvD.

Uppdatering: Mustafa Can skriver ett öppet brev, också i SvD, till Eric Sjöström och Nina Röhlcke, för att tacka dem för upplysningen om hur kränkt han borde känna sig som muslim.

Ni har förstått det bättre än andra att det bara finns ett sätt att utrota islamofobin. Anpassa samhället helt efter muslimska önskemål. Det borde vara enkelt; ty ni vet att muslimerna har en kollektiv vilja. Att vi tänker med en enda hjärna, känner med ett enda hjärta, agerar med en enda kropp.

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kvinnofirande ställdes in av kränkta muslimer

Kulturhuset i Stockholm ställde i helgen hastigt in dansföreställningen Celebration of Womanhood, efter lördagens genrep. Varför? En muslim i publiken kände sig kränkt av ett inslag med en tonsatt vers från Koranen, gick hem och uppdaterade sitt Facebookkonto om detta och fick [förmodat hotfullt] medhåll av ett fyrtiotal [förmodat religiösa] vänner.

Sveriges Radio har ett inslag om spektaklet.

Från arrangören Freshest sida vill man inte kännas vid att det skulle vara frågan om någon form av censur, enligt en intervju i Feministiskt perspektiv.

Alla är väldigt chockade, koreografen och dansarna i gruppen är helt förstörda. Varken vi i Freshest eller Kulturhuset visste att numret innehöll religiösa texter. Hade vi vetat det hade vi bett dem plocka bort det. Freshest har skrivit till alla som deltog i Facebooktråden och förklarat att ingen avsikt att kränka någon funnits.
– Anonym, livrädd representant för Freshest

Så, nej, det är inte censur eftersom de självmant hade plockat bort det påstått stötande innehållet om de känt till det i förväg. Eller?

Även Kulturhuset representant, produktionschef Nina Röhlcke, förnekar att det handlar om censur.

Vi var inte insatta i innehållet i föreställningen. När det rör sig om så här brännbara ämnen måste vi ta vårt ansvar som utgivare. Om vi hade haft längre varsel hade vi kunnat skapa en diskussion kring stycket där alla hade kunnat komma till tals. Men när vi bara hade några timmar på oss att ta ställning till innehållet så hade vi inga andra möjligheter att hantera situationen än att ställa in. Inte ens arrangörerna kände ju till att stycket skulle ingå. Det här betyder naturligtvis att vi måste se över vår kommunikation med externa arrangörer.

Så, nej även här, det handlar absolut inte om censur – bara en total avsaknad av ryggrad.

Det är en sorglig väg vi färdas på när religiösa våldsivrare tillåts diktera det offentliga samtalet och samhällets kulturyttringar. Sorglig, men inte oväntad efter vår kollektiva, på tok för utdragna oförmåga att diskutera vår generations kanske viktigaste fråga: försvaret och spridandet av upplysningens ideal i en värld präglad av religiöst vansinne.

Uppdaterat: I ett blogginlägg förklarar Eric Sjöström, konstnärlig ledare för Kulturhuset, varför han är en feg krake som anser att muslimer i allmänhet är oförmögna att ta ansvar för sig själva och därför måste särbehandlas, samt att yttrandefriheten är värd att offra varje gång enskilda muslimer känner sig kränkta.

Eftersom det var en nyhet både för oss och för Freshest att en grupp hade använt en bön ur Koranen, så upplevde jag att det hade varit ansvarslöst av Kulturhuset att genomföra arrangemanget, med tanke på att en möjlig riskabel situation hade kunnat uppstå.

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krönika: I de kränktas rike är den inskränkte kung

När reflekterade du senast över allt du inte är? Med stor sannolikhet är du varken mer begåvad eller vackrare än genomsnittet, snarare halvkorkad och ful. Du är inte rik, eftertraktad eller insiktsfull. Den sammansättning gener som formade vad du är, är inte receptet till välsignelse och frälsning åt oss alla. När du dör kommer du inte ha efterlämnat något som världen tackar dig för. Och har du barn är de förmodligen precis lika simpla, oattraktiva varelser som du.

Hur krasst det än låter, är du blott en fläck i den skitiga röra av medelmåttighet som utgör mänskligheten. Sett ur den vinkeln är det tur att du åtminstone besitter förmågan att känna dig kränkt. Tyvärr gör inte ens det att du är det minsta speciell.

Frågan är snarare om det år 2011 existerar grupper och individer som ännu inte hittat ett forum för att uttrycka sin sårbarhet. Människor som inte följer i Marcus Birros fotspår, redo att skymfas så fort det – sanningsenligt – påpekas hur dumma i huvudet de är (precis som Birro). Folk som inte klamrar sig fast vid tusenåriga lögner, redo att axla martyrrollen för att upprätthålla pedofila profeters och massmördande gudars rykten.

På webben har alla en röst, samtidigt som traditionella medier vältrar sig i befolkningens lättstötta sidor för att sälja lösnummer och ragga tittare. Det har, med andra ord, aldrig varit enklare att känna sig kränkt.

Egentligen borde det inte existera några problem med att människor blir stötta av småsaker. Impulsen lär ha evolutionära fördelar för individen (”Jag bevakar det som är mitt, nåde den som vanhedrar mig!”), men i takt med att världen växte, växte även vår förmåga att överreagera. Jaktrevir byttes mot byar, därefter städer och numera når vi hela planeten på ett ögonblick eller två. Plötsligt besitter kränkta själar förmågan att krascha flygplan i skyskrapor, spränga sig i julhandeln eller gråta ut på varje löpsedel så långt ögat kan nå – en psykologisk terror som ej bör förringas.

Det är där den sprängmedelfyllda skon tränger. Även om just ditt behov av att påpeka hur förödmjukad du är i tid och otid inte är en tickande bomb, rättfärdigar du att andra beter sig precis likadant. Och vad som kränker dem kommer alltid vara på deras villkor.

Fransmän kränks när baguetterna blir dyrare på grund av stigande mjölpriser; finnar kränks av att de är chanslösa utan doping, förutom i VM i kärringkånk; islänningar kränks av att övriga Europa överväger att bomba dem och Eyjafjallajökull till småbitar; britter kränks när vi andra påpekar att de i vuxen ålder fortfarande ser ut att vara nydoppade i moderkaka; och så vidare.

Konstformen har kommit så långt att det till och med är okej att kränkas av att andra snusar, och i dag pläderas ett förbud i offentliga miljöer, likt rökförbudet, på fullaste allvar. (Eftersom det går att dra likhetstecken mellan bevisat skadlig andrahandsrök och den stötande åsynen av buktande överläppar – så länge du är känslig nog.)

Jag vet inte hur det är för dig, själv har jag slutat lyssna när någon i min närhet känner sig kränkt; trött på att vänner och bekanta frivilligt tar på sig offerrollen. Till syvende och sist är det vad det handlar om. Ordet har blivit så urvattnat att människor som kränks på riktigt – framför allt vålds- och våldtäktsoffer – står med fånig uppsyn och undrar: ”Vad har vi råkat ut för, då?”

Om vi någonsin ska hitta vägen till rim och reson, måste vi ta upp kampen mot världens alla ömma tår. Inte för att det enkelt, utan för att det är svårt. Vi måste inse att ju mer inskränkt och fördomsfull du är, ju mer du tar för givet att din världsbild är den absolut sanna, desto enklare är du att kränka. Och desto mer förtjänar du det.

Stigmatisera mera; polarisera de kränkta. Vi lever på toppen av mänsklighetens bedrifter. Aldrig tidigare har så få fallit offer för barnadödlighet, sjukdomar, krig eller svält. Aldrig tidigare har så många vuxit upp i välstånd och överflöd, demokrati och jämställdhet.

Ändå har vi lyckats glömma bort det viktigaste av allt: att den stabilitet mänskligheten upplever här och nu på vår lilla del av planeten, är en parentes skriven i blyerts. Förtryck, undernäring, ond bråd djävla död, konflikter och övergrepp har skrivit artens historia i blod. Allt vi ser runt oss i dag, allt du och jag tar för givet, är resultatet av andras kamp för en bättre värld. Människor som levde innan vi ens var påtänkta. Personer som hade bättre saker för sig än att kränkas av mindre än blodiga svärd svingade i frihetens kamp.

Problemet är att vi har glömt bort hur man kämpar. Det har gått så långt att vi till och med har glömt bort att vi har något riktigt att förlora. Du lever i en värld där din röst räknas trots att du aldrig har gjort något för att förtjäna det. Det enda som borde kränka dig, är din egen oförmåga att utnyttja livet till vettigare saker än att gråta över att allt inte alltid är exakt som du vill.

*   *   *

Publicerad i Hammarö Karlstad i folkmun, 2011-03-05.

Kategori: Krönikor Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Censurerad Non Sequitur

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , ,